fir kasta skugga på ett helt verk, utan på si
h jd vågra syndebeckar då och då må föras u
i okten att offras, är det eckså gifvet, att che
fen icke kan vara bland dessa försoningsoffer
emedan de vore så, som offrades hela verket
och eit så stort försoniogsdrama är oföreulig
m-d monarkiska principen, god ordning och sta
tens såze:het. Skulle någon gång så illa vari
tillsvälldt, att seken icke kan genom denna of
feresremoui bjelpas, så må åtminstone ieckt
packet bafva den glädjen ett se en afsättning
gevom dom och renzakning; blott en disgrace
är kompstibel smed värdigheten hos persone
scm representera,
Frågen blfver nu: huru utses ,desse höge re-
presenisnier, desse oantasilige synlige ofver-
bufven tt Jag har redan evmärkt, att de icke
böra uttagas ur den stora hop, som arbetat sig
in i verkets mekanism och således kunna kon-
trollera. Ett par gånger om året må väl sådant
ske, för syns skuli; men deå bör noga til!ses, att
det ör män med extra meriter af mera öm och
i ögeven fallznde natur, och pröfvade i audra
mrektpåliggande värf t. ex. Krigskommissariat,
Il qvidetions- och andra kommissiorer, der man
här tlifalle att nedligga stora förtjenster.
Men dessa fall äro blott undantag; reglen
bjuder st: ärftligbetsprincipsn är den enda, hvar-
igenom lugn ech sskerbei och välstånd kunna
upprätv hållas i samhället. För att göra denna
prioeiv i verkställigheten mindre stötande, har
man väl icke utryckligen velat stadga, att t.
ex. chsfsemberet i verket A. tillhör specielt
familjen X., i B. specielt familjan Y. o. s. v.;
man her blott avtagit, att familjerna X, Y, Z
äro in geovere presumtiva erlvingar till chefs-
platserve ÅA. B. C., om ock någon gång en oskyld
skuile tilå:as innehafva dem per procuram. Pro-
ceduren är foljande: de unge mannen af desse fa-
miljer uppsukias nödtorfteligen, och insättas sedan
antivgen vid ett garde eller vid ett civilt verk,
för att sanda meriter ). Dervid väljes dock
icke något silk för tråkigt verk, sårtom Kammar-
Kobe:ium, der ett Landshötdinge ämne möjli-
gen ku: de inbemta ett och annat, som kan va-
ra ijelgt i ett Landshöfdinge embete; utan
vanligen en HofRätt, i förening med Justitiae-!
Revisisnen. Den högbördige Vice Notarien el-
ler Extrzsordinariekanslisten (ty att med en mängd
trälarde kompeiiterer drsga sig fram till ordina-
rie vore en onödig möda och tidspillan) blifver
snart Kamrmarherre och adjungerad ledamot,
förordnsd att förestå ett Lagmansembete eller!
ait förediaga i Högsta Domstolen. Nu är vä-!
gen öppnad och de återstående stegen mycket
lätta, i sycnerbet om den unge manvens anlag äro!
goda, d. v. s. temligen jemmförliga med den stora!
mångd:rs, som icke vägar lyf a sina ögon hög-!
re, än al: efter: ett decennii träget arbete blifva
No!arie och, efter ytterligare ett decennium, As:
est Or. Den adjungerade (och mången gång,
på ett par år, verklige) ledamoten ech Kammar-
herren är oförtöfvadt färdig att förordnas till:
Lardshöfding, hvarefrer utnämningen icke be
höfver dröja länge; och sedan finnes iegen ting,
som hindrar, ati ban genast tages in i Statsrå-
det eiler blir Chef för ett af de förvaltande
verken, då de, som för mnågra år sedan voro
bans kamrater, se upp till honom, likasom man ;
ser upp till fullzomlighstens idal, det de död-
lige bora sträfva att nalkas, utan hopp att hin-
pa det. På denna väg finnas dock gradationer. å
Erdast den högsta börden, förenad med rike-
lom, gör derna processus tiil summarissimus; :
le, som siå någon grad efter i dessa egenska-,
per, tå Be sig något mera tid, fungera i ett
par år säsom verkiäga Lagmän, stå något län-j
re såsom til!förordnade Landshöfdingar, kan-
ske till och med spela en smula opposition vid !
) Disgracen säger en modern Machiavelli är.
den aristokrstiska monarkiens vebikel. Atti-
der finns disgrace, bevisar att der finns grace; E
de äro de håda ytterligheterne i hofvens
ee 2 1
9 - Pe i (