Lzopold till och med är stark nog, för att i
en puakt frambringa harmoni ecnetlan Whig:
och Tories. — Toriesy ifver hade äsnu icks
haft tid att svalna, då en underrättelse, som
rörde den nära föreståeade biliningen af prin-
sessan Victorias hofstat, föll öfver dem med nys
kekymmer. Det förljids att lord Durham, en-
gelska ambzssadören vid ryska beofvet, sted:
beg-epp att lemna St. Petersburg och återvända
till Exgland, för att, enligt Heriiginnans af Keu!
önskan, ställes i spetsen för h mnes höga dot-
tors hofstat då hon blifvit myndig. Huru Tories
då fradgad: af raseni! Det var också ieke narri
för dem. Deras värsta farhågor måste förvand-
las tll verklighet, om lord Durham vinner prin-
sessan Victorias förtroende och främsta platsen i
hennes råd, haa den kloke hofmzennen, den er-
farne och skicklige diplomaten, mannen af in-
sigter, anda och talang, en afgjord Whig, och
— för att med ett ord såga allt, som kan
bringa Tories till föctvilan — ena förklarad vän
af Daniel OO Connell. . Nstu-eas fastaste band
— utropade de — må häådanefier sem hittills
fäs:a piissessan vid hennes moder; politikens
fasiaste bamd förenar henne deremot med
Konungen. Honom enssm och haus godtifia-
mande är det förbehåll:t, att bestämna formen
och omfånget af hennes blifvande hofstat, ett
genom sina ministrar låta i parlamentet föreslå
beloppet af hzones apanage, och att utnämna
de pertioner, som skola utgöra hennes hof,
utan att derom fråga ministrarne eller parlamen-
tet till råds. Heruigiacan af Kent har hvarken
före den 24 Maj eller sedermera eps en skugga
af rättighet att blanda sig i det ringaste, som
rörer prinsessan Victorias hofståt. — Man be-
höfde blott kas:a ögat på det dagliga hofcirku-
läret, för att frspperas deraf, att ju närmare
prinsessan Victorias myndighetsålder nalkades,
hona och hennes moder a!lt mera försvunno ur
Kon ech Drotta. omedelbara närhet, ja, blott
vid hufvud- och statsaktioaer, då deras uteblif-
vande skulle alltför mycket hafva stött etiketten
för hufvudet, prjdiss hofvet med deras närvaro.
Desto mera visade de sig offeniligt, desto talri-
kare blefvo deras soirger, och man kunde icke
neka, att i fall Hertigioman af Kent icke hade
för afsigt att göra sig och sin det:er populär,
bilda sig ett parti, och ställa Kensingtonpslat-
set i opposition mot St. Jamespalatset, så såg
åtminstone hela hennes bandlingssätt fullkom-
ligt ut, som om hon hyste en sådan alsigt.
Men en nyligen timad händelse sätter nästan
utom allt tvifvelsmål, att Hertiginnan hyser en
sådan afsigt, och till och med icke drager i be-
tänkande, att, i f.ll så behöfs, brista i den
yttre aktningen emot Konung Wilhslm. Det är
bekant, att Konung Wilhelm har en telrik fa-
milj, genom en förbindelse, som kyrken icke
ens på vensira sidan helgat, De menliga leda-
möterna af denna familj föra derföre framför
deras namn den bruklt:ga tillsstsen Fitz, och
de qvinliga äro förmölda med adelsmän; alla
dessa Konungens barn stå högt i hans kärlek,
och således högt i anseende hos hans hof. Det
påstås att Hertiginnan af Kent alltid bedömt
detta förhållande med stränghet, och förklarat,
att i heanes ögon vore rema seder inom hofvet
en oefiergiflig pligt hos regezten, och att han-
nes önskan att hos prinsessan Victoria inplanta
en lika sedlighetskäasla, och att uppfostra hen-
ne till hvad hon en dag bör bliiva, mönster
för qvinlig dygd, vore en af de förnämsta or-
sakerne, hvarföre hom dragit. sig från hofvet.
Nu hände så, att den äldsta af dessa Konungens
döttrar, fadreas älskling, som var gift med Sir
Philipp Charles Sidney, hvilken 1835 upphöj:
des till Lord de VIsle and Dudley, dog den 10
sistlidne April i Kensingtonpalatset, der hon ba-
de en indrägtig simekur såsom väkiarinna öfver
slottet. Konungen hedrade sin dotters minne,
och visade fadrens smirta derigsnom, att han
uppsköt den för nästföljande dagen annonsera-
de- levern, och inställde fsra för veckan bestäm-
da bjudainger, Drottningen gaf ett offentligt
bevis af aktning för dem aflidna och för sir
konungsliga gemåls smörta, derigenom att hon
uppsköt en beståmd galadag en hel vecka, och
till och med den tu kiske gesand:en yttrade sitt
deltagande dymedelst, att han i 8 dagar upp-
sköt den tredje af de feter, hin skulle gifva till
firande af sin monarks födelsedag, fastän, utom
Lord-Mayorn, inga offentliga embetsmän, utan
blott rika köpmän och andra respektabla bor-
gare, voro inviterade till densammma. Men
Hertiginnan af Kent mottog, aftonen efter kon-
ungadotterns död, bredvid det rum der hon
slumrade i dödens armar, ett talrikt sällskap
324 a fe rr ee