tala om. Fornämsia skillnaden ligger 1 deras sinne, som draga på sig den broderade rocken, för att efficielt bivista högtidligheterna, och i deras kalkyl, so: sticka handen i penniagpunge, för att betsla dem, Fordom tänkte men, i eden lastiga språkförvirringen vid hofven och deras foster, lika så litet på syndafloden, som vid den babyloniska tornbyggnaden; nu för tidon har man ieke rätt roligt, kauv koappt mera ons dugtigt högmodas, för det eviga bexzymret em man skall finna plats bland de herrar oeh duner, dem en gång någon ny räddande ark komFagr att vpptaga. Fordom utskref man utan krus shäner till kröningar och biliger, för sakens egem skull; man utvecklade icke huru förträffligt det var, att samla opp guld i skyar från hela ikmassan, och sedermera låta det falla ned här och der såsom ett befruktande regn; nu uwppställes programmet till ea furstlig fest på samma grunder, som gälla för baler, konserter ech lotterier, dem man föranstaltar till de fattigas understöd. Således kommer staden Paris att smvända en stor del af de summor, den anslagit för firandet af den Orleanska förnaälvingen, till välgörande ändamål: 38 000 fr. tilll barmhertighets-inrättvingar, 12,000 fr. till kläder åt de fattiga barnen i småbarn-skolorne,: 38,000 fr. till premier i primärskolorne, 60.000 fr. til udelning bland uvderstödsföreningarne ism bandtverkerierve. — Äfven vid de fester, ! sklen Paris kemmer att gifva, fäster den sig vid tarkan på det nyttiga; såluuda kommer; stadshuset, hvars inredning är öfver 30 år gamraal, att belt och hållet nymålas, förses med möbler och dekorationer, för att gifva arbet? åt sidenvöfvarne i Lyon och otaliga arbe: tare i Paris. Icke heller förgätes konsten, elJer fastmera konstoärerne: 1 en sal på stadshuset skola porträtter uppsättas af alla berömda prän, som varit födda i Paris, krigare, statsmän, konsteärer, skriftställare, bland dessa sednare Eil och med tvenne qvioner. — Dioramer, på hvilka den moderna målarekonsten uttömt alla sina fEkonster, skola, liksom genom förtrollning, åer försätta prinsessan Helena tillbaka tll älsk limgsplstserne i hennes fådernesland. — Redan —-heter det i Journal des Debats — äro de mest elika yrken i lifligaste verksamhet. Man bygger danssalar, timrar flyttbara fåstningsverk, förvandlar öppna gårdsplatser till salar, saiar till trägårdar. De smakfullaste prydnader och grannEber äro under arbete; diamanterne vandra ur skrinen, frankerne ur börsarne, för att öfverallt brirga frukt hundrafalt. — Målare, bildhuggare, träskårare, timmermän, juvelera:e, guldsmeder, fyrverkare, symamseller, modekrämerskor lägga icke et ögomblick händerna i kors. Lyon lemnar sina sidentyger, Vincennes s:oa raketer, Paris sina lustiga uppfianingar, sin lyx, sin rikedom, sin glädtighet. Fyrverksrierne, hvilkas like man ännu aldrig skådat, kosta 40,000 fr.; emsam i sitt slag blifver vidare en wvattlig fest på Marsfältet — 10,009 man linietrupper skola, vid skenet af Bengaliska eldar, angripa och försvara ea i midtea af deana plats uppbyggd fästning. Artilleriet lemnar allt ull detta föverk erforderligt fyrverkeri, och fransyska artilleriet gör i denna väg anspråk på samma öfverläg semhet, som detsamma sedan länge vetat att åt sig förvara i striderna. — Paris har skälatt vara tillfredsställdt. Högtidligheterne i Fontaine: bleau, festerne på stadshuset, skådespelen i Versatiles dulocka skaror af nyfikne från al:a håll Paris lefver icke blott ett halft år på, det vriktar sig af denna herrlighet, af denna minnesvärda händelse, som ännu mycket längre skall lef7a i hela Frankakes minne, och verka väl-l: sigaelserikt för en afägsen framtid. I afvak-! tan på all denna prakt och herrlighet, önska vili uppriktigt, att icke något mörkt omen, måtte! ! teckna de högtidbga dagarne, såsom d. 0 Moj 1778, och den 1 Ju 1810. Ba! tar, md fyrverkerier och dylikt kan man äfven gifva anaorstädes, men dennoa förmälning kunde, om man får tro ryktet, blifva utmärkt genom någonting, som man blott här kan våga, och som blott kan utgå häirifån. — Frankrike har väll temligen oförkränki upprätthållit sin urgamialr rättighet, att, i afseende på klädedrägt, gifvalj ton åt den viviliserade verlden; men Fransyska ! hofvet, i egentlig bemärkelse, hear langesadan( afstått från sin diktatur i detta fall. De unge prinsarne synes au vilja försöka att åter eröfra detta! j skönalprerogativ, och a: i denza bemärkels? blifva furstar för ungdomen i heta verldea. De hafvals ieke blott gifvit åt de ambulsrande diplomater: me i Hertigens af Brogii? svit en egen srägt a tt I rk bira: habit francars å la Louis XIV, Vv. 1 f I H I