tala om. Fornämsia skillnaden ligger 1 deras
sinne, som draga på sig den broderade rocken,
för att efficielt bivista högtidligheterna, och i
deras kalkyl, so: sticka handen i penniagpun-
ge, för att betsla dem, Fordom tänkte men,
i eden lastiga språkförvirringen vid hofven och
deras foster, lika så litet på syndafloden, som
vid den babyloniska tornbyggnaden; nu för ti-
don har man ieke rätt roligt, kauv koappt mera
ons dugtigt högmodas, för det eviga bexzymret
em man skall finna plats bland de herrar oeh
duner, dem en gång någon ny räddande ark kom-
Fagr att vpptaga. Fordom utskref man utan krus
shäner till kröningar och biliger, för sakens e-
gem skull; man utvecklade icke huru förträffligt
det var, att samla opp guld i skyar från hela
ikmassan, och sedermera låta det falla ned
här och der såsom ett befruktande regn; nu
uwppställes programmet till ea furstlig fest på
samma grunder, som gälla för baler, konserter
ech lotterier, dem man föranstaltar till de fatti-
gas understöd. Således kommer staden Paris
att smvända en stor del af de summor, den an-
slagit för firandet af den Orleanska förnaälvin-
gen, till välgörande ändamål: 38 000 fr. tilll
barmhertighets-inrättvingar, 12,000 fr. till klä-
der åt de fattiga barnen i småbarn-skolorne,:
38,000 fr. till premier i primärskolorne, 60.000
fr. til udelning bland uvderstödsföreningarne
ism bandtverkerierve. — Äfven vid de fester, !
sklen Paris kemmer att gifva, fäster den sig
vid tarkan på det nyttiga; såluuda kommer;
stadshuset, hvars inredning är öfver 30 år gam-
raal, att belt och hållet nymålas, förses med
möbler och dekorationer, för att gifva ar-
bet? åt sidenvöfvarne i Lyon och otaliga arbe:
tare i Paris. Icke heller förgätes konsten, el-
Jer fastmera konstoärerne: 1 en sal på stadshu-
set skola porträtter uppsättas af alla berömda
prän, som varit födda i Paris, krigare, statsmän,
konsteärer, skriftställare, bland dessa sednare
Eil och med tvenne qvioner. — Dioramer, på
hvilka den moderna målarekonsten uttömt alla
sina fEkonster, skola, liksom genom förtrollning,
åer försätta prinsessan Helena tillbaka tll älsk
limgsplstserne i hennes fådernesland. — Redan
—-heter det i Journal des Debats — äro de
mest elika yrken i lifligaste verksamhet. Man
bygger danssalar, timrar flyttbara fåstningsverk,
förvandlar öppna gårdsplatser till salar, saiar till
trägårdar. De smakfullaste prydnader och grann-
Eber äro under arbete; diamanterne vandra ur
skrinen, frankerne ur börsarne, för att öfverallt
brirga frukt hundrafalt. — Målare, bildhuggare,
träskårare, timmermän, juvelera:e, guldsmeder,
fyrverkare, symamseller, modekrämerskor lägga
icke et ögomblick händerna i kors. Lyon lem-
nar sina sidentyger, Vincennes s:oa raketer, Pa-
ris sina lustiga uppfianingar, sin lyx, sin rike-
dom, sin glädtighet. Fyrverksrierne, hvilkas
like man ännu aldrig skådat, kosta 40,000 fr.;
emsam i sitt slag blifver vidare en wvattlig fest
på Marsfältet — 10,009 man linietrupper sko-
la, vid skenet af Bengaliska eldar, angripa och
försvara ea i midtea af deana plats uppbyggd
fästning. Artilleriet lemnar allt ull detta föverk
erforderligt fyrverkeri, och fransyska artilleriet
gör i denna väg anspråk på samma öfverläg -
semhet, som detsamma sedan länge vetat att åt
sig förvara i striderna. — Paris har skälatt va-
ra tillfredsställdt. Högtidligheterne i Fontaine:
bleau, festerne på stadshuset, skådespelen i Ver-
satiles dulocka skaror af nyfikne från al:a håll
Paris lefver icke blott ett halft år på, det vrik-
tar sig af denna herrlighet, af denna minnes-
värda händelse, som ännu mycket längre skall
lef7a i hela Frankakes minne, och verka väl-l:
sigaelserikt för en afägsen framtid. I afvak-!
tan på all denna prakt och herrlighet, önska vili
uppriktigt, att icke något mörkt omen, måtte! !
teckna de högtidbga dagarne, såsom d. 0 Moj
1778, och den 1 Ju 1810. Ba! tar, md
fyrverkerier och dylikt kan man äfven gifva an-
aorstädes, men dennoa förmälning kunde, om
man får tro ryktet, blifva utmärkt genom nå-
gonting, som man blott här kan våga, och som
blott kan utgå häirifån. — Frankrike har väll
temligen oförkränki upprätthållit sin urgamialr
rättighet, att, i afseende på klädedrägt, gifvalj
ton åt den viviliserade verlden; men Fransyska !
hofvet, i egentlig bemärkelse, hear langesadan(
afstått från sin diktatur i detta fall. De unge
prinsarne synes au vilja försöka att åter eröfra detta! j
skönalprerogativ, och a: i denza bemärkels? blifva
furstar för ungdomen i heta verldea. De hafvals
ieke blott gifvit åt de ambulsrande diplomater- :
me i Hertigens af Brogii? svit en egen srägt a tt I
rk
bira: habit francars å la Louis XIV, Vv.
1
f
I
H
I