nor lika så skickligt som vid hasardspelen, huru icke till alldeles lika belopp, naria åt sig den enfsldiges penningar. De egentliga spelhusen, hvilka numera äro afskaffade, anser petitionären deremot för ett nödvändigt ondt, och begär således deras autoriserande å nyo, moi vilkor, alt deras antal skulle inskränkas till 5, att de ej fingo öppnas förr än kl. 5 e. m., och ej hållas öppna längre än till midnatten; att minsaa insatsen skulle vara 5 francs; att inga miaderåriga, qvinror, uppbördsmän, enskildas kassörer eller tjenare m. m. der fingo mottagas; att serskildt dertill utnämnde embetsmän skulle hafva uppsigt öfver hvarje spelhus o. 3. v. Inokomsten beräknar han till 5 2, million fr., hvilka skulle anväedas till nyttiga ändamil, såsom att lösa ur rysk fångenskap de Framsmän, som, till trots för traktater oeh till styrelsens blygd, änmu qvarbållas der; att pensionera behöfvande litteratörer, vetenskapsmän och konstnärer, utmärkta personers enkeor och barn; belöna nyttiga upptäckter i medieim eller åkerbruket m. m. Men icke nöjd med att vilja dels afskaffa, dels försvåra de förderfliga hasardspelen, fordrar pstitionären äfven lagar emot ett annat, icke mindre förderfligt, men hvilket, genom en förvändning i begrepp, anses lofligt och tillåtligt, nemligea börsspelet, på hvilket inkomsten i Paris tros årligen utgöra 32 millioner. Ben fransyska tidning, som emtalar petitiomen, säger, i anledning häraf: Börsspelet är imedlertid icke någet hasardspel. De stere kapitalisterne, alltid sins emellan förbundne, disponerande öfver ofantliga penningesummor. och följaktligen öfver säkra medel att inhemta underrättelser och meddela dem åt hvarandra, på förhand bekanta med de politiska eller kommerciella tilldragelser, som miste ha inflytande på fonderna, förtrogne med furstar, sändebud och ministrar, vid hvilkas bord de sitta och med hvilkas hedersbetygelser de ofverhopas, samt hvilka icke sällan rent af äro deras associerade och detägare i vinsten, dessa kapitalister hafva ett säkert spel, ech stieka med fullkomlig tryggbet, utan att sjelfva äfventyra något, siv hand i de tusendes fickor, som den blinda snålheten lockar inom deras krets. Skulle väl styrelsen lå våga vidtaga mågra repreessiva åtgärder mot ina vänner, mot denna väldiga penningemakt, iom nu för tiden beherskar både dem ech folcen? Hr Quedeville, åt hvars ädla afsigt vi för frigt göra full rättvisa, tyckes hafva förbisett den1a omständighet. För Oss här i Sverge är detta slags spel änau lyckligtvis en nästan obekant sak. Det är ndast bränvins-spekulationeroe, som deraf utsöra en svag kopia; men det torde i alla fall cke vara alldeles otjenligt, att veta huru man i undra länder anser detsamma.