KÄR TMAR MR REA från 16 ull 50 år är soldat, och hvarje soldat, som. låter vårfva sig under frihetens fana, erhåller 200 realer i bsndpenningar, samt en och en half real i sold. Afvenledes har juntan upmanat gemeralkaptenen, Baron de Meer, att förena sig med heune. Ungdemep i de flesta provinsens städer har gripit till vapen och borjat sanalas i Reus. Irun har fallit, såsom man kunde förutse af förra postens underrättelser. I samma ögonblick redutten kapitulerade, inträngde öfverste Arbuthnot från en annan sida i staden, sedan hau med en petard sprängt porten. Garnisonen, som bestod af omkring 500 seldater och en hop väp nade bonder, försökte väl ännu göra motstånd, men förgäfves. Blodbadet var förfärligt, äfvensom plundringen, oaktadt alla general Evanss hemödanden att hindra den. 400 fångar, som samlades till stadshuset, försvarades der af de Engelska officerarne med -värjan i hand. 200 hade likväl dessförinnan blifvit nedgjordå. AngloChristinos? hela förlust kan ej ännu uppgiitves; af 150 sårade ha 40 blifvit förda in på Franska området. En expedition, som afsåndes till Fuentarabia, hade fullkomlig framgång. Staden gjorde intet motstånd, utan dess garnison, som bestod af 300 soldaier och något landtfolk, kapituerade genast. Carlisternas förbindelse med Franska gränsen är således på denna punkt afskuren, och de konstitutionelles nästa anfall troddes komma att rigtas mot Tolosa. Under tiden har Don Sebastiam börjat sätta sig i rörelse. Han hard. 18:de med 20 batsljoner och 12 sqvadroner gått öfver Arga, förmodligen för att söka intränga i Catalonien och förena sig med Cabrera. Semliga uppgifter säga, att han skall redan slagit Drottningens trupper, andra åter, att han blifvit slagen af dem; men allt detta är blott rykten, efter hvilka man e kan rätts sig. Händelser af vigt tyckas imedlertid förestå äfven på denna punkt. ; Portugal, En episod af debatterna hos Cortes gifva ett. ungefärligt begrepp om tillståndet i landet. Depuieraden Barreto Feio hade begärt af miniswarpa upplysning om sammanhanget med 8 fångar, hvilka ett jägar-detachement mördat i distriktet Guarda. Feio berättade, att befä!haf-! varen för detachemeniet, hvilket adminisirationsauktoriteterne 1 Guarda reqviterat, icke, enligt sina order, anmält sig hos dem, utan på egen! hand skridit till verkei, arresterat några personer, hvilka. uppgålfvos vara röfvare, och genom i prygel tvungit dem att argilva sina kamrater. ; Sedan han på detta sätt tagit 8 fångar, hade han låtit ihjelskjuta dem, som han sade, på det de ej måtte befrias af andra. På ewu ställe hade en hustru; angifvit sin man som röfvare, och denne hade äfven blifvit skjuten, Om en annan hade man föreställt officeren, att han vore oskyldig, men hvartill! denae endast svarat, att han stode på listan, och således måste dö. En af de mördades döttrar! hade han släpat med sig och, sedan han hade i haft henne hos sig i några dagar, öfverlemna: ! hesne åt en annan officer, som infunnit sig, att ) lyckönska henom til hans fördelaktiga expedi-: tion, och som vid ett dylikt ulifälle äfven mördat sina fångar. Hvad som blifvit af flickan, visste man icke. Dessutom hade officeren från fångarnes hus borttagit åtskilliga saker af värde, : utan att anmäla det hos auktoriteterna. — Härtill svarade Inrikesministern, att regeringen saknade all fysisk makt, emedan bästa delen afi armeen vore i Spanien, ech kunde således icke göra auktoriteterna ansvariga för lugnets bibehållande. Det beklagansvärda tillståndet i landet vore skuld till detta och allt annat ondt. Hr Victorino talade nu em en petition från innevånarena i Serra de Estrella, hvilia skil. dra de fruktansvärda obyggligheter, som förafvats hos dem och anropa regeringen om hjelp och medlidande. Arma folk,? sade talaren, ull hvem vänder du dig? och af hvem begär du medlidande? hvar och ena önskar hjelpa dig, ! men imedlertid fertfar olyckan, och hvars är skulden? Lagarnaes! ropades härvid från flera si dor. Hr Cabral svarade häräll, att lagarae ej vore skuld, men väl de, som borde vaka öfver! deras handhafvande. Ministera hade väl sagt, att, så snart ett broit blifvit föröfvadt, verkställdes den öfver missdådarena fållda domen; mes huru komme det då till, ait alla fångslser xoro fulla? Ministern hade äfven förklarat, att man nu ändtligen fått en bödel, med bristen hvarpå mon förut undskyllat sig. Han såg intet annat medel att upprätihålla allmänna lugnet, än att icke blott besluta dödsstraff, utan äfven låta dem gå i verkställighet. — Här afbröts han af inrikes: