TOrhanden? Hvar: Nej. 2:0 Halva ärsrakningarne irar Uppbördskontoret och Inkommande tullkommaren Stockholm på behörig tid inkommit? Svar: Nej. 3: Bokslutet har för hvarje år inom stadgad tid blifvi uppgjordt, men huru länge hafva årsräkningarne uteblifvit? Svar: vanligen äro. de inkomne i Juli månad och som Elfström successift granskat årsräkningarnc samt lemnat räkningarna för Stöckholms tullförvaltming till slutet; har genorfi dröjsmålet något -hinde) för bokslutet ej uppstått... Dessutom och då årsräkningarne icke kunnat handläggas i och för bokslutet, förrän månadsförslag för till och med December månad ingifvits och blifvit behörigen fevideradt, hade boökslutsärbetet sålunda väl kunnät fortgå, fastän det söm rörde Stockholms Inkommande Tullkammare äfvensom -Kassörskontoret, på ofvannämnde skäl, måst uppskjutas till sist. 4:o (Af Ad. fisk. Printzensköld) Om Bokhållaren Elfstöm läst instruktionen af d. 16 December 4803 samt Kongliga förerdningen åf den 21 Augusti 1733, angående bokslutares skyldighet att tillse, det räkenskapen icke med obehöriga handlingar verificeras, huru har Bokhållaren då kunnat lemna oanmärkt att Inkommande Tullkammarens årsräkningar vetificerats med qvittenser för en sednåre tid än den, då årsräkningen för Tullkammaren bort vara inkommen? Svar: Elfström hade tryggat sig dervid, att levereringarne, som verkställts, oanmärkt passerat månadsförslagen vid derå anställd granskning, at bankoattester med anlecknadt bestämdt årtal för lefvereringen geriomått så väl Bamererarens söm försteDepartementschefens händer utan exinran, att levereringarne blifvit i sina särskilta årskolummer i bankoboken införda, mot hvilken anteckning . och bokföring ,Bokhållaren icke tillhört att göra någon anmärkning: och slutligen att hvårken revisionen vid tullverket, eller Efterrevisiomen i Kongl. Kammarrätten vid bokslutet gjort någon anmärknin z;. Kontrollören P. V. Middendorff företrädde på anhållan, och anförde att, då Herr Kammarrättsrådet Winroth tillåtit sig det yttrande, att Middendorff vore oskicklig till bestridande af sin tjenst, nödgades Middendorff yrka, att Herr Bammarrättsrådet måtte förklara hvaruti denna oskicklighet skulle bestå, helst Middendorff kunde åberopa allas intyg om ordning !Och skyndsamhet i tjensten, samt, hvad angick uppgörandet af redogörelserna för Kassörskonteret, det Ararit, på sätt protokollet visade, Hr KammarrättsRådets egen skull, att Middendorff dermed aldrig fick göra början. I afseende åter på Hr KammarrättsRådets yttrånde, att Tullförvaltaren Finer stått hos. Köl. GeneralTullstyrelsen i stor gunst, men icke så Middendorff,: tillade Middendorff, att han wider sim tjenstgöring icke haft anledning befara eller rönt Kgl. : Tullstyrelsens ogunst. Hr KammarrättsRådet Winroth, åter inkallad. förklarade, att då Middendorff; aldrig lagt händ vid räkenskaperne och lefvereringarne i Uppbörds-kontoret, vidhöll Hr Kammarrätts: Rådet sin öfvertygelse, att Kontrollören i sådana gö-! romål icke var hemmastadd. — Uppå fråga om Hr. KammarrättsRådet kunde i bevis leda, hvad han så-. lunda fört Middendorff till last, förklarade Hr KammarrättsRådet, att Middendorff åt annor person ök. verlemnat retlogörelsens författande, hvarpå Midden-! dorff anmärkte, att endast redegörelsen för kassaförvaltningen från den 4 Januari, till ech med den; 47 sistl. Mars, blifvit åt tillförordnade Bokhållaren i Kammar-kontoret, såsom en oväldig person, öfverlemnad, — Vidare uppgaf Kontrollör Middendorff, , att Hr KammarrättsRådet, efter hvad Middendorff na: säkert påminde sig, inkommit i Uppbörds-kontoret, : och ehuru Finer och Middenderff ensamma voro tillstädes, utkallat Finer i förstugan, och att, efter hvad Er KammarrättsRådet skall, jemte berättelsen om sjelfva samtalets hållande, i Kammar-kontoret yttrat; Finer, efter samtalet dem emellan, kommit i stor j förlägenhet; anhållande Middenudorff nu, att Hr KammarrättsRådet ville närmare förklara ämnet för berörde samtal, samt anledningen till den förlägenhet, Finer, i följd deraf, visade, — Hr KammarråttsRådet Winroth berättade nu, att den 4 Maj förlidet är (se Prot. för den 24 dennes) begifvit sig till Uppbördsoch Kassörs-kontoret, omkring kl. XI på dagen, men som många: trafikerande jemte Finer och Hiddendorff innevarit, hade Hr. KammarrättsRådet! utkallat Finer i förstagan Då Finer dit utkommit, ! hade, efter Hr KammarrättsRådets med någon häf-. tighet gjorda erinran om de utestående Tuilmedlen och felande lefvererings-bevisen, Finer kommit i synLör förlägenhet, samt fällt den .utlåtelsen, att han fruktade blifva ett offer för andra, men snart deref-1. ter, och utan att närmare förklara dessa erd, sansat sis och yttrat, att det icke hade någon fara, samt alt, om något skulle hända, Finer hade en Lifassurans på 40,000 Rdr. I afseende på de oredo-! vista medlen, hade Finår vid samma tillfälle uppgifvit ett belopp af 42,000 Rdr, såsom utestående hos de trafikerande, utom hvad han förskjutit till ved, promier, begrafningshjelp, med flera ej anordnade utgiller. På Hr KammarrättsRådets förfrågan. huru förhållandet var med Uppbörds-kontorets Månadsförslag, hade Finer, så som KammarrättsRådet förut berättat, erkänt, att han till Hr KansliRådet Valerius utlemnat löneförskott, samt att detta vore orsaken, hvarföre icke förslagen kunnat uppgöras. Hr KammarrättsRådet hade sedermera tillsett, att inom slutet af Maj månad omkring 46,000 Rdr blifvit till Banken inlefvererade, på hvilken lefverering, i förening med hvad af förslagen till vecko-inventeringarus inhemtats, Hr KammarrättsRådet grundat den säl: kva förmodan. att någon uppbördsbrist icke vore för handen. Tilläggande, Hr KammarrättsRådet, att Finår aldrig erkänt sig vara på balans, och att Hr KammarrättsRådet hvarken haft tid eller anledning att genomgå räkenskaperna och uppbörds-jurnalerna; för att förvissa sig om motsatsen. — Kontrollören Middendor!f förklarade, att han anmält allt hvad han, rörande samtalet emellam Hr KammarrättsRådet och Finer hade sig bekant, och båda afträdde. — Derefter beslöt Kgl. GeneralTullstyrelsen, att nu upplysningsvis; rörande de förkomna 8 hättena af Inkommande Sjötullskammarens Ipnbörds-jurnal. höra tjienstemännen och m—mm AA TT