RA RR OR
v hade Hr Kammarrättsrådet icke erhållit annan un-
a I derrättelse, än att det förskott Hr Kanslirådetfupp-
FÅ burit, icke varit obetydligt.
- Vidare berättade Hr Kammarrättsrådet, uppågfrå-
gor, framställde dels at Kongl. GeneralTullstyrelsen,
fldels af Advokatfiskalen Printzensköld, att anlednin-
tjgen hvarföre Tullförvaltaren Finer uppgifvit att han
tl lemnat lån och förskotter, varit den Hr Kammar-
- I marrättsrådet anbefallda undersökning rörande för-
hållanderna med tulluppbörden i Maj månad förli-
Tldet år, samt den omständighet, att räkenskaperne
-lutöfrer stadgad tid uteblifvit; att Tullförvaltaren Fi-
-Iner för Hr Kammarrättsrådet anfört, att uppbörden
S laf sådane orsaker icke kunnat behörigen redovisas;
oeh att Hr Kammarrättsrådet af grannlagenhet för-
i ltegat hvad Finer rörande de af denmwe meddelte lö-
, neförskotter Hr Kammarrättsrådet anförtrott.
el Af den anledning att Kontrollören Middendorff,
på sätt protokollet för den 20 dennes visar, omför-
- målt, att Finer för henom erkänt att han, Finer, till
en af begge aktad persan lemnat löneförskott, till-
t I frågades nu Kontrollören Middendortf om denne
I person blifvit af Finer namngifven och i sådan hän-
delse, hvilken det vore, hvaruppå Middendorff för-
-I klarade, att Kanslirådet Walerius varit dem som Fi-
ner uppgifvit; men deremot hade Finer aldrig för
a I Middendorff omnämnt att Hr Presidenten af Billbergh
- I häftade hes Finer för lån eller törskotter.
-I Efter Advokatfiskalens fråga, huruvida icke Hr
-I Kammarrättsrådet med kännedom em dessa förskot-
tj ters tillvaro samt om det hinder, som deraf skulle
möta för uppbördsmedlens redovisning, gjorde sig
il underrättad om förskotten meddelats af dessa medel
-J eller af de till förefallande utbetalningar från kassörs-
kontorets räkning i banken utassignerade medel, för-
1 I mälde Hr Kammarrättsrådet att förskotten utbetalats
; af desse sednare, destohelldre som uppbörden måst
FI till hela sitt belopp redovisas.
Adrokatfiskalen Printzensköld anmärkte härvid at
tl detta syntes oförklarligt då Hr Kammarrättsrådet,
på sätt omförmäldt är, uppgifvit att Finer såsom
orsak dertill att uppbörden icke kunnat behörigen re-
dovisas, åberopat de utlemnade förskotten.
) Hr Kammarrättsrådet yttrade, att uppbörds- och
I kassamedlen icke borde förblandas och att det var
I desse sednare men icke uppbörden som Finer af
J ofvan vppgilne skäl förmåält sig icke kunna redovisa.
Då Hr Kammarrättsrådet, på sätt här ofvan om-
förmåles, uppgifvit att anleduingen hvarföre Finer er-
känt det han till Hr Kanslirådet Wealerius utlemnat
I förskott, varit den anbefallda och af Hr Kammarrätts-
rådet i Maj månad verkställda undersökning, huru
kunde då denna undersökning, som haft afseende, ic-
ke på kassaförvaltningen, utan på tulluppbörden,
föranleda Tintr att upptäcka de meddelta förskotten.
Härå svarade Hr Kammarrättsrådet, att ehuru tull-
uppbördens ställning utgjort egentliga föremålet för
undersökningen, hade densamma likväl blifvit ut-
sträckt äfven till kassamedlen; och hade Hr Kam-
marrättsrådet så väl då, som sedermera, som oftast
erinrat Finer om de felande förslagens afgifvande.
Hr Kammarrättsrådet Winroth fick, då för närva-
rande några ytterligare frågor icke voro att till Hr
Kammarräåttsrådets besvarande franaställa, nu afträ-
da; hvarefter Notarien Thollander, uppå derom gjord
begäran, förekom och under förmälan att han, sedan
sista förhöret i förevaramde mål, af Tullförvaltaren Fi-
ners enka sökt utforska allt hvad hon kunde hafva
sig i saken bekant, ingaf en så lydande promemoria:
De yttranden jag förmält mig hafva hört af En-
kefru Finer, angående hennes förmodan att mannen
emottagit uppbördstullförvaltaretjensten med balans,
har jag till protokollet citerat, sådane jag under flyg-
tige samtal med Enkefrun, och utan aning om nöd-
vändigheten att nogare lägga dem på minnet, upp-
fattat och erinrat mig dem; men då fråga i anled-
ning deraf blifvit väckt cm Enkefru Finers personli-
ga inställelse till förhör inför Kongl. General Tullsty-
relsen, har jag, för att om möjligt vore, söka be-
spara henne det både smärtande och obehagliga uti
ett sådant uppträdande, af henne gjort mig närmare4
underrättad om allt hvad hon kunde hafva att med- ;
dela i det ämne, som nu utgör föremål för under-
sökning, och har Enkefrun dervid uppgifvit: att dål!
t
Å
hennes man, samma dag tullförvaltaretjensten efter
Bjurström skulle, enligt hvad mannen förut omtalat,
tillsättas, eller den 5 November 41828, hemkommit
till middagen, hade han synts nedslagen och icke
så glad, som hon förväntat i händelse han blif-
vit uträmrd till tjensten, hvadan hon frågat ho-
nom om han icke fått densamma; Finer hade der-
på svarat; jo visserligen, men jag har också fåttn
hustru med stor hemgift samt på Fruns ytterligare ld
fråga hvad han menade dermed, endast tillagt: Jag!h
får dock anse det såsom accord tör tjensten.
I öfrigt har Fru Finer aldrig hört sin man oemtala
att han åsamkat sin balans, eller ens tälla några yt-
tranden, som kunnat gifva henne anledning att ana
sådant. pr NEN
Väl hade han, i anledning af Grefve von Rosens
IR fe
inträffade obestånd visat oro och ledsnad, samt på fö
sednare tiden understundom varit tung till sinnes,! 0
men icke yppat orsaken dertill, hvilken Frun likväl b
förmodat vara den, att han lidit förluster genom ut-
åningar, dem hon dock icke trott vara större än
ans löneinkomster kunnat medgifva, äfvensom Fru
inr erinrade s — hafva hört sin man, vid ett till-
ille då någon nfunnit sig hos honom och begärt då
ån eller löneförskott, med otålighet och ängslan
ttra: om jag än låg på bår så slipper jag dem inte,
Några vidare upplysningar än desse har Enkefru
mer förklarat sig icke äga att meddela, och då jag) en
r fullt öfvertygad om uppriktigheten af en sådan tes
enmes försäkran vågar jag i ödmjukhet hemställa,
uruvida icke hennes personliga hörande i målet må
nses öfverflödigt.
Och tillkännagaf efter uppläsandet häraf, Advokat-sk
iskalen Printzensköld, det han tills vidare afstod hv
än sitt om Fru Finers hörande tillförne gjorde lj;k
rkande.
ande (Forts. e. a g. ätt