ger mig för edra fötter, hvarpå fruntimren svarade ; jag kysser edra händer ). — Dessa sednare helsningar vexlades också på gatan, men emellan herrarne blett då man ville vara mycket höflig, annars: a Dios Senor, eller också å la disposicion de Usted (till er tjenst). De man tager afsked efter introduktion, yttra gemenligen värden ech värdinnan: här liar ni edert hus, jag och allt hvad det innehåller äro till eder tjenst. Man blifver då bjuden att ofta förnya besöket, och om det dröjer innan man återkommer, får man heta: ingrato (otacksam). När man frågar huru en närvarande eller frånvarande person mår, åtföljes svaret gemenligen af, till eder tjenst, ofta utan reflexion huruvida denna mening är passande; så svarade vid ett tillfälle en person, som lidit af tandvärk, på tillfrågan huru det stod till med hennes tänder: de äro bra, till er tjenst. Det är ett annat besynnerligt bruk, att erbjuda allt hvad som faller en annan i hågen eller väcker dess uppmärksamhet t. ex.: om man berömmer en annans ur, svarar alltid den andra framräckande uret: här är det, det är edert om ni vill. Detta är väl ett meningslöst galanteri — förmodligen ifrån riddartiderna, hvilket man ej får taga al pit de la letra (efter orden) utan att anses för ohöflig; men så lingt går likväl stundom ridderligheten ännu, att då en sålunda gjord offert blifvit antagen, ägaren till det anbudna afstått det utan invändning. Om man på ett värdshus sätter sig vid ett bord bredvid en Chilgn, händer ej sällan att denne, om än alldeles okänd, i tysthet vid liqvidem betalar den andres förtäring. i (Fortis. följer.) 4) Det är kinkigt att häruti göra misstag. En utlänning helsade ea gång ett frumimmer med: jag kysser edra händer; men blef hastigt tillrättavist utaf henne med: längre ned, barbar !