egt i din vackra och tillbedjansvärda kusin.
Himmelen vet hvad han allt i detta ämne rä-
sonerar hit och dit, samt och synnerligen, oge-
ment förståndigt och alfvarsamt. Och fabrikö-
ren börjar nu verkligen fundera litet på saker
och tiag; har haa icke varit bra enfaldig, som
aldrig fallit på den tanken att gifta sig med
Minna! Hon håller honom ändå så kär, det vet
han förvisst, hon skulle säkert bli den bästa och
snällaste hustru under solen . . - . Som läsa-
ren finner, är patron Wehringer redan botad
för sina griller om hufvudstads-flickornas öfver-
vägande förträfflighet; han har kommit under-
fund med, att allt har sina sidor häri verlden,
och önskar ingenting högre än att han väl vore
den fatala enkefrun åter qvitt. Någon mystifi-
kation är icke längre af nöden. Ryttmästaren
upptäcker bedrägeriet, den föregifna enkan fal-
ler i sin mans armar, en lika älskvärd, anspråks-
lös och god maka, som förut, och fabrikör
Wehringer lockar ett ja öfver lilla Minnas läp-
par. Detta fägnar mig obeskrifligen, och vore
jag poet, så skulle jag göra en mycket vacker
visa till det sköna barnets bröllop.
Fästmön från hufvudstaden är en rätt un-
derhållande komedi, en pikant, ehuru enkel, in-
trig, genomförd med friskhet och ett godt lynne.
Om de flera andra dramatiska produkter, som
tid efter annan utgått från samma höga hand,
likna denna, så kan det icke nekas, att prin-
sessan Amalia verkligen med all rätt förtjenar
ett koustnärsrykte, som i hemnes uppphöjda
ställning annars för temligen godt köp förvärf-
vas, och vid uppskattandet af hvars befogenhet
det drilore är förlåtdligt om man är något var-
Sam. bea
Pjesen gtföres i det hela ganska förtjenstfullt.
M:ll Högqvist utvecklar, såsom Fru von Stein,
en ny sida af den lyckliga och rika talang i
komiska genren, som man förut beundrat hos
henne i Dansösen, i Sen er i spegeln och
1 Preussiska Grenadieren. Det är en ledig-
het, en åplemb, någontivng spirituellt och lefvan-
de, som ger hennes spel utomordentlig sanning
och intresse. M:ll Ficker är en täck och äma-
bel Minna. Och Hr Lars Kinmansson är en
äkta hederlig Tysk patron, med mycker ben-
homi och litet Kleinstädterey då och då fram-
skymtande mellan de mera pretiösa persenerna.