egt i din vackra och tillbedjansvärda kusin. Himmelen vet hvad han allt i detta ämne räsonerar hit och dit, samt och synnerligen, ogement förståndigt och alfvarsamt. Och fabrikören börjar nu verkligen fundera litet på saker och tiag; har haa icke varit bra enfaldig, som aldrig fallit på den tanken att gifta sig med Minna! Hon håller honom ändå så kär, det vet han förvisst, hon skulle säkert bli den bästa och snällaste hustru under solen . . . Som läsaren finner, är patron Wehringer redan botad för sina griller om hufvudstads-flickornas öfvervägande förträfflighet; han har kommit underfund med, att allt har sina sidor häri verlden, och önskar ingenting högre än att han väl vore den fatala enkefrun åter qvitt. Någon mystifikation är icke längre af nöden. Ryttmästaren upptäcker bedrägeriet, den föregifna enkan faller i sin mans armar, en lika älskvärd, anspråkslös och god maka, som förut, och fabrikör Wehringer lockar ett ja öfver lilla Minnas läppar. Detta fägnar mig obeskrifligen, och vore jag poet, så skulle jag göra en mycket vacker visa till det sköna barnets bröllop. Fästmön från hufvudstaden är en rätt underhållande komedi, en pikant, ehuru enkel, intrig, genomförd med friskhet och ett godt lynne. Om de flera andra dramatiska produkter, som tid efter annan utgått från samma höga hand, likna denna, så kan det icke nekas, att prinsessan Amalia verkligen med all rätt förtjenar ett koustnärsrykte, som i hemnes uppphöjda ställning annars för temligen godt köp förvärfvas, och vid uppskattandet af hvars befogenhet det drilore är förlåtdligt om man är något varSam. bea Pjesen gtföres i det hela ganska förtjenstfullt. M:ll Högqvist utvecklar, såsom Fru von Stein, en ny sida af den lyckliga och rika talang i komiska genren, som man förut beundrat hos henne i Dansösen, i Sen er i spegeln och 1 Preussiska Grenadieren. Det är en ledighet, en åplemb, någontivng spirituellt och lefvande, som ger hennes spel utomordentlig sanning och intresse. M:ll Ficker är en täck och ämabel Minna. Och Hr Lars Kinmansson är en äkta hederlig Tysk patron, med mycker benhomi och litet Kleinstädterey då och då framskymtande mellan de mera pretiösa persenerna.