facto varit gällande, till dess E. K. M. den 24
sistl. Februari anbefallt reglemeniets omiryck-
ping gexem Dess Krigsexpeditions försa-g, dels
ock ait en sådan mödig befannen omiryckning
vållat icke allenast ytterligare kostnad, utan äl-
ven uppehåll med reglementets promulgation;
Saknade man likväl anledning att föreställa sig
andra förhållanden, hvilka, om de egde rum,
utar tvifvel skulle synas försvåra dessa tilltag.
Det är imellertid nu i ett tryckt och till all-
mänheten utdeladt tidvingsblad, under. åbero-
pande af gångbart rykte och tillgänglig bevis-
ning om dess verklighet, insinueradt, som skul-
le någon anmälan, angående de ifrågaställda än-
dringar och tillägg ull Förvaltningens af S.
protokoll för den 19 sistlidne Jan. icke hafva
blifvit af Chefen gjord, utan att denna ammilan,
uppå Chefens befallning, men utan dertill lem-
nadt begifvande af Förvaltaingens ledamöter, in-
tagits i protokollet, sedan detsamna den 30 i
berörde månad blifvit justeradt.
Om i ett lagbundet samhälle, för dess trygg-
het och bestånd, det är af högsta vigt, att la-
garna samt öfverhetens bud och förordnanden
framför allt af embets- och tjenstemän, i hvad
på dem ankommer, obrottsligen efterlefvas, hvil-
ket de äfven, i aflagd embetsed, utlofva: om
deras begångna öfverträdelser deraf, i den mån
de uppenbara icke blott lagstridiga, uppsåtligen
vidtagne åtgärder, utan äfven olofliga gernisgar,
för att tilläfventyrs dermed söka ett förmenadt
skydd emot eller åtminstene mildra de förras
ansvariga följder, böra betraktas såsom varande
af den mest eftertänkliga beskaffephet: om en
allmävgjord tillvitelse för embetsbrott, vore den
ock ogrundad, måste anses på en gång förnär-
mande för embetsmannen sjelf och förringande
den värdighet och det förtroende, som åt em-
betet böra oförkränkta bibehållas, och den förre
icke, vare sig af liknöjdhet eller annam orsak,
må forspilla; om ändtligen, likmätigt lag, svåra-
re förbrytelser i allwänhet skola åtalas, vid an-
svar för underlåtenhet deraf: Så är det ock o-
tvifvelaktigt allmänna åklagare-maktens oefter-
gifliga pligt, att icke lerona utan uppmärksam-
het de förhållanden, hvilka amgående demna sak
dels redan äro konstaterade, dels blifvit i tryckt
skrift offentligen angifne.
I kraft af det utaf Rikets Ständer mig an-
förtrodda embete, hvartill bland annat hörer, att
hafva en allmän tillsyn öfver lagars, författnin-
gars och instruktioners efterlefnad af domare,
embets- och tjemstemän, samt, om de i sina
embetens utöfning någon olaglighet begå, eller
underlåta att sina embetspligter behörigen full-
göra, dem derför i laglig ordning tilltala låta,
har jag alltså funnit mig uppmanad att taga när-
mare kännedem om ifrågavarande sak, och der-
vid irhemtat sådane emstärdigheter, som påkal-
la laga åtal och undersökning, samt vederbör-
lig domstels derå följande dom.
För beredande häraf, och då den embets-
myndighet, hvars förhandlingar här komma i
fråga, är att anse lika med E. Ah. Maj:ts och
Rikets Kollegier, hvilka, då de för embetsfel
tilltalas, skola svara inför E. K. Mszj:ts Hög-
ste Domstol, får hos E. K. M. jag, å embe-
tets vägnar, i underdånighet anhålla, att f. d.
Chefen i Förvaltningen af Sjöärenderne, Con-
tre-Åmiralen m. m. Grefve Cronstedt samt
Förvaltningens ledamöter, Kommendörkaptenen
m. m. J. H. Kreuger, Kommendörkaptenen
m. m. C. E. Servais, samt Amiralitets-Kam-
marråden E. Elers och J. C. Widin måt-
te varda till Högbemälde domstol i laga ord-
nisg inkallade, för att höras och efter omstän-
digheterna sig förklara öfver den talan, jag an-
ser mig föranlåten anställa, dels angående de af
f. d. Chefen Grefve Crenstedt med Amiralitets-
Kanmm.arRådet Widinms biträde gjorda ändringar
och tillägg uti det af E. K. M. i nåder gillade
reglemente för Styrelsen och Ekonomien vid
Flottan, dels ock till utrönande af den offentli-
gem framställda tillvitelsen om förändring af
Förvaltningens ofvannämnde protokoll för den
19 sistl. Januari: Förbehållande mig i lika un-
derdånighet, att, då vederbörande blifvit kallade
och hörda, vidare få utveckla min talan, med
hvad dermed eger gemenskap och sedermera af-
gifva det slutliga påstående, hvartill Lag och sa-
kens beskaffenhet kunna föranleda.
Med diunaste vördnad Rre