Spektaklerne för förflutna veckan, hvilka hvad gen lyriska repertoiren beträffar inskränkt sig ul dem lilla operegen Twå erd, hafva deremot i andra afseenden varit ganska omvexlande och underhållande. Man har gifvit den briljanta pantomimen Dansvurmen Uni versalarfringen, Pariserpojken, samt dessutom varierat med Adele och Grefvarne Klingsberg och Grefvarne Klingsberg ech ? Adele, den ene en ny komedi, hvarom mera på ett annat ställe, den andra en gammal återupptagen, med hvilken allmänheten hastat att förnya bekantskapen. En ny debutant, W. A. Hjortsberg, har här uppträdt såsom unga grefven. Det är en vacker figur, en kod hållning, ofta en lycklig mimik. Att W. H. eger anlag för scenen, vilja vi icke bestrida, ehuru, enligt vår öfvertygelse på sista tiderna såväl Hear Sundberg sem Herr Stjernström uppträdt med vida större; hur långt ham en gång skulle kunna gå, är någonting, som vore högst vanskligt att af