(EE Slas SMercurtus.) — .— Rörande utveckligen af handelsröreisen på Indusåoden och den bekante Runschet Singh: sednasie politiska planer innehiller en korrespon: dansartikel från London följande interessants uppgifter: Enligt bref fråa Bombay af d. 12 Novem: ber förlidet år, börjar man redan att på Vestr kusten af Indien känna verkningarne af Indusflodens öppnande för skeppsfarten. Perserne : Bombay och Hindostamske köpmannen i Ludiana, vid nordligaste puakten af Indus, der denn: flod är segelbar, hafva under de sednaste månaÅerne skickat en stor del af sina varor på Indus, och öfvergifvit de gamla handelsvägarns till lands. De hafva fannit en ansenhg afsättning vid Indus i synnechet vid Tatta och Schikapur. Konkurrensen, i förening med besparingen af tid och transportkostnader, har längsefter hela Indusflodens lopp haft till följd en nästan plöts lig nedsättning i varuprisen af 135 åa 20 procent, hvilket gifvit anledaing till betydliga spekulationer på. Kandahar och Kabul, der de Engelske och Indiske varorne hädanefter komma att äga en stor fördel i afsättningsväg framför de Byska, hvilka komma öfver Bukhara. Vore utsigterne i Afgahnistan fredligare, så skulle handelns tillvext varit ännu anseuligare. — Runschet Siegh har icke öfvergifvit sina gamla planer, att lägga under sitt välde hela Indusdalem. För tvenne år sedan begagnade han general Allards resa till Calcutia, iör att låta fråga generalguveraörea om Ostindiska kompaniet skulle sätta sig emot att han toge Indusflodens Delta i besittaing? Gene alguvernören svarade, att han icke på förband ville binda sig till någonting; kompaniet skulle handla efter omstänsigheterne, och om dest såg att Runschet öSiegh gick längre än dess intressen medgifro, så skulls kompaniet finna utvägar att hålla honom inom skramkorne. Runsche, fortfor derpå att utbreda sig på venstra stranden af Indus, bemåktigade sig regentskapet Peschawer, och befästade sig emot Afghanerne, hvilkas inre stridigheter och Dost Muhammeds i Kabul financiella vanmakt icke tilläto dem, att företaga något alfvarsamt krig. Så saert han trodde sig fullkomligt säker från denna sida, började han förberedelser till en expedition emot nedra Indus; men kompaniet, som icke vill låta honom utbreda sitt välde sydligt om Multan, har genast afskickat tvenne 2mhbassader. Pen ena, under anförande af Oiverstel Pottinger, går till Sind, för att å nyo föreslå Amirerae att emottega en irgelsk resident vidi hofvet i Hyderabad, och att genom detta bevis på ett skyddsförbund med kompaniet förskaffa sig en garanti emot uibrotiet af eit krig med, Runschet. den andra ambassaden, under Kapten Burnes ledning, afgår direkte till Runschet Singh, för att föreskrifva honom de gränser, ,) kompaniet icke tillåter honom att öfverskridea.! Derifrån kommer Burnes att begifva sig till Kahul och Kandshar, för att tillvägabringa en öfnmelse rörande införselullen för Indi-! Om han vid sin återkomst till i dus finner, att Amirerue gått in på att emotiaga en Evgelsk resident vid deras hof, så har, han fått befallning att öfvertaga denna post. Hens närvaro 1 Hyderabad skulle lemna den !! bästa garanti för handelas trygghet på Iadus, och det bolag, som bildat sig för åmgbåtsfartj; på denna flod, väntar blott harpå för att börja i sina operationer. AA LL