alla Juli-insitiuttonerna på spel; att genom upp
lösningen skulle man förlora euda medlet at
verka på de spanska radikalerna; att desse skul
de. utropa konstitutioner, och att de franska re
puklikanerne oförtöfvadt skulle följa exemplet
Vore det ej bättre att hålla de ifrågavarand
trupperna halffårdiga? Man har då gjort någo
för att tillfredsställa England och förblfva i god
förstånd dermed. Spaniorerne, som vänta hjel
pen, skola icke göra sig misshagliga; och Ryss
land skall icke hafva något skäl till förebråel
ser, då Frankrike framlägger sin politik. —
Ryssland vill icke höra på några förklaringar
Blef svaret, och truppen måste upplösas
Detta ville Thiers icke gå in på; han afskeda-
des, och en ny minisiere bildades, som verk.
ställde bjelptruppens upplösning. Enda skilna-
den mellan de båda administrationerna är at
dea ena ville hafva korpsen qvar, för att görs
Tngeniäg, den andra) ville icke alls hafva den.
— Fyra dagar, sedan konstitutionen var utropad
i provinsetna och i Madrid, hade Regentinnan
besvurit den, såsom Ferdinand gjorde år 1820.
FHröritz Se: hade flytt; fanske ambassadören
Täde dött af fruktan att blifva hängd (?) och er
follkoxlig revolution var verkställd. Det enda
stöd, D:otnivgen nu har af franska regeringen,
består i et ifrigt bemödande att få konstitutio-
gm ändrad och inskränkt till jemnförlighet med
Fånska kartan. — Detta är ändamålet med den
mye anibassådören, Latour Maubourgs, sändning
till Madrid.
I afseende på Frankrikes förhållanden till
Englabd berättar förf. några rätt kuriösa anek-
doter. Sålunda heter det, att Hertigens af Wel-
lingtons afsked icke var behagligt för franska
politiken, ehuru franska folket var förtjust der-
öfver. Tälleyrands sändning till London tadla-
des af de liberale. Nå, mina Herrar, sades
det Vid Hofvet vid underrättelsen om Wellingtons
afgång, hvad tyckes? Detta är Talleyrand
debut; vill man ännu ogilla hans val?
De främmande ministrarpe åter resonerade
till sin tillfedsställelse så här: Ombytet skall
till slåt befisnas vara fördelaktigt. Lord Grey
är 10ke så ifrig reformvän, som man tror; hans
ålder, hens vinor, hans relationer, allt garan-
terar hans moderation; han är en inbarkad:.
aristokrat, och man kan vara trygg, att han,
aldrig skall gå in på någon ting, som skadar.
Enlands aristokrati; han är bland alla den
piött pessände för dessa tider. Wellington är:
hög, styf och obiöjlig; hin skulle hafva satt ig)
effot hysfje tillökning af folkets magt och der-
igehom föränledt det att försöka sim styrka och
vågå en öppen strid, hvers utgång skulle varit
gyåtatde för massan och tillvägabringa aristo-
kiattens , kanske monarkiens fall i England. :
Genom, små, men i tid gjorda konesssioner
skall Giey lugna allmänga tänkesättet, tillfreds-
ställa medelklassen och göra den till aristokra-
lens naturlige bundsförvandt mot hvarje demo-
kratiens iokräktning. E
Mar försonade sig med Greyss admini-
;tfätion; och denre fetersdes en tid mycket,!
i ynberhet så länge som eudast fruktan för)
Eägland hindrade kontinentalmagterna att för-
klåra Frankrike lig; men då det visade Sig, I
att Grey; 1 stället för att styra muvementet,
;värtom börtfördes deraf, utan någon ulsigt att .
könna styra det, att parlamentsreformen föran-
edde anspråk på nya reformer, att koncsssio-
vår följde på konssessioner, då blef det hetänk-
igt; denna poliik afsiack mot Frankrikes egen!
och var ett vådligt exempel för franska folket,
om sjeli nyss hade lärt känna sina krafier i (
a fevoluiion. Genom ogillandet af denna po- I
itik vann Frankrike i aktniug hos de absolu- o
a monarkerna, som, nu räddare för de engel-!a
ka demokraterna än för de franska liberala, o
udde förähdrat ton och emellsnåt till och msd vi-!J
ade några väcskopliga tänkesätt. It
Frankrikes dipl!omaliska förbindelser med :g
inbland förändrades nu. Tal eyrand var organ d
ör alla de föreställningar, som kominentalmag -!ri
efre kunde göra angående ärendernas gång ie
Ingland, i ändamål att tillkännagifva Frankri-!b
26, så väl som dess bundsförvandters, oro öf- or
et radikslsmens förfärliga framsteg och reg vi
eringens svaghet. Men, om svarea han fick, ka
j Varit de, hen väntat, eller om något nytt ljus! go:
ppsrck för hans själ, nog af, helt oförmodadt!V
ref den gamle dipiomaten till sin her e, atlst
nya tider hade inträdt, att nya omsiändighe-! de
r, nya intressea höllo på satt leda tll en ny nä
kernas ordving i England och fordrade j;he
än, friare från gamla vanor och från grund- lig
tcer. söm i vidare atnda töll.asmeaa — rr ola
-