som blef henne tillskickadt, men vi fick det snart å terskickadt alltsammans med ett obehagligt bref ifrå Öfversten, att det vore hittadt uti en vedlår. All detta är enligt med sanningen, bekräftas under edeli förbindelse, så sannt mig Gud hjelpe till kropp oci själ. Wilkesbacka den 13 Mars 1837. Cajsa Sophie Wollrath. Efter uppläsande af desse berättelser och seda Hr Öfversten Hertzenhjelm tillkännagifvit, ait det a Mamsell Wollrath omtalte paket verkligen funnits lig gande i en vedlår, samt att Hr OÖflverster, efter vun nen underrättelse, att paketet ankommit från Ornä eller Wilkesbacka, detsamma dit återsändt, anförde Hr Kronofogden Bergsten, att han, då angående Fn Hertzenhjelms behandling under sista dagarne afhennes lefnad, andre vittnen icke funnos att tillgå, är Hr Ölverstens enskilda tjenare, drängen Söderber; samt pigorne Anna Hansdotter och Stina Ersdotter vore löranlåten begära, att desse personer måtte på ed höras, hvilket Herr Öfrersten Hertzenhjelm åte: beste l, förmenande, att tjenstehjon icke i något fall kunde såsom laglige vittnen antagas, och afsades häröfver, efter hållen öfverläggning, Utslag: Vid jemförelse af lagems stadgande i 17 kap. 7 4 Rättegångs-Balken, finner Häradsrätten att i mål aj denxa beskaffenhet och då andre vittnen icke äro at! tillgå, hinder ej möter, att eget husfolk och enskilde tjenare måge vittna, hvarföre ock MHäradsrätten förklarar, det Hr Öfrersten Hertzenhjelms tjenstfolk, drängen Otto Söderberg samt pigerne Anna THansdotter och Stina Olsdotter komma att på ed höras. Efter afkunnandet häraf fingo Söderberg samt Anna H:nsdotter med hand å bok aflägga vittnesed, om hvars vigt de erinrades och särskildt hördes, hvarvid de förklarade sig icke hafva något att tillägga eller fråntaga deras redan afgifne berättelser, hvilka utur protekollet upprepade, af dem erkändes, Hr Kronefogden Bergsten, som ansåg ransakningen fulländad, begärde någon stunds rådrum för afgifvande af slutpåstående, af hvilken anledning Rättens ledamöter nu åtskiljdes; och då de åter sammanträdde, uppläste Hr Kronofogden Bergsten i Hr Ofrersten och Riddaren Hertzenhjelms närvare följande: Till Wika sockens Vällofl. Härads-rätts protokoll för den 14 Mars 1837. Då det, genom på ed afhörda vittnen, blifvit tillräckligen ådagalagdt: 1:o Att Hr Ofversten och Riddaren A. Hertzenhjelm på ett så högst omenskligt sätt. under en tid af nära 32 år, behandlat sin Fru, att hon kan anses, genom denna behandling, råkat uti sinnessvaghet; 2:o att han, under denua långa tid, icke lemnat henne en närmare tillsyn, medelst en tjenlig uppassning och. anskaffande af en, hennes stånd och vilkor motsvarande anständig och åtminston tillräcklig föda, än mindre ett högst påkalladt Läkarebiträde; 3:o att han bestämdt vägrat eldning uti hennes kammare, äfven under den kallaste årstiden, samt icke på tjenligt sätt sörjt för hennes tillbörliga och nödiga klädsel; samt 4:o att han under sin Frus sista sjukdom icke på något sätt vårdat sig om henne, och att hen derurder saknat tjenlig löda, värme och läkarebiträde m. m., finner jag, för min del, det han, Hr Öfversten och Riddaren Hertzenhjelm genom detta sitt handlingssätt, utan bestämdt uppsåt att dräpa, likväl varit groft vållande till sin Frus långsamma afltynande och deraf förorsakade död, hvarföre jag påstår, att bemälde H) Ofverste måtte anses saker till det ansvar af hel mansbot ochfuppenbar Kyrkoplikt, som Lagen uti 238 Kap. Missgerningsbalken samt Kongl. Förordningen af den 14 November 1746 för sådant brott bastämmer; hvarförutan jag yrkar, att Hr Ölversten, för sitt oädla och oridderliga förfarande, varder dömd förlustig sitt Adelskap och sin Riddarevärdighet. Dessutom påstår jag, det måtte Hr Ölversten förpligtas att ersätta kostnaden till de uti detta mål afhörda vittnen, med tillsammans 15 Rdr 12 sk samt för LäkKarebesigtningen och likets upptagande ur grafven 19 Rdr 46 sk. b:ko. Strand d. 14 Mars 1837. J. Bergsten. Hvarjemte Hr Kronofogden inlemnade nedannämnde räkningar: (Dessa kostnadsräkningar torde: tara öÖfrerflödigt att här upptaga). På tillirågan, om Hr Öfversten och Riddsren Hertzenhjelm hade till sitt försvar något vidare att anföra, förklarade Hr Öfversten, det han åberopade sin skriftligen författade vederläggning och .2 punkten af der dervid fogade bilaga, hvilken punkt Herr OÖfversten utur medhafvande koncept nu uppläste; hvarefter parterne fingo afträda, och blef för dem, åter förekallade, afsagdt Utslag: Som, enligt 8 kap. 2 Rättegångs-Balken, Ilofrätt tillkommer att omedelbarligen döma öfver de brott, der frälseman förverkar lif, ära, adelig frihet, gods eller arfvelig rättighet, samt i förevarande mål emot Hr Öfrersten och Ridd. Hertzenhjelm blifvit yrkadt, att han, jemte annat straff, borde anses adelskapet förlustig; alltså finner Häradsrätten domsrätt i målet sig icke tillhöra, utan skall ransakmingen till Kongl. Maj:ts och Rike:s Högl., Svea Hofrätts omedelbara fgörande öfverlemnas. Ar och dag som ofvan, På Häradsrättens vägnar N. Callerholm. Red. trer sig vid införandet af följande skrifrelse börs fästa läsgrens uppmärksamhet derpå, tt predikanten Stenborgs i N:o 59 intagne skrift åller det minsta. sem hör kasta skuopa