som blef henne tillskickadt, men vi fick det snart å
terskickadt alltsammans med ett obehagligt bref ifrå
Öfversten, att det vore hittadt uti en vedlår. All
detta är enligt med sanningen, bekräftas under edeli
förbindelse, så sannt mig Gud hjelpe till kropp oci
själ. Wilkesbacka den 13 Mars 1837.
Cajsa Sophie Wollrath.
Efter uppläsande af desse berättelser och seda
Hr Öfversten Hertzenhjelm tillkännagifvit, ait det a
Mamsell Wollrath omtalte paket verkligen funnits lig
gande i en vedlår, samt att Hr OÖflverster, efter vun
nen underrättelse, att paketet ankommit från Ornä
eller Wilkesbacka, detsamma dit återsändt, anförde
Hr Kronofogden Bergsten, att han, då angående Fn
Hertzenhjelms behandling under sista dagarne afhen-
nes lefnad, andre vittnen icke funnos att tillgå, är
Hr Ölverstens enskilda tjenare, drängen Söderber;
samt pigorne Anna Hansdotter och Stina Ersdotter
vore löranlåten begära, att desse personer måtte på
ed höras, hvilket Herr Öfrersten Hertzenhjelm åte:
beste l, förmenande, att tjenstehjon icke i något fall
kunde såsom laglige vittnen antagas, och afsades här-
öfver, efter hållen öfverläggning,
Utslag:
Vid jemförelse af lagems stadgande i 17 kap. 7 4
Rättegångs-Balken, finner Häradsrätten att i mål aj
denxa beskaffenhet och då andre vittnen icke äro at!
tillgå, hinder ej möter, att eget husfolk och enskil-
de tjenare måge vittna, hvarföre ock MHäradsrätten
förklarar, det Hr Öfrersten Hertzenhjelms tjenstfolk,
drängen Otto Söderberg samt pigerne Anna THans-
dotter och Stina Olsdotter komma att på ed höras.
Efter afkunnandet häraf fingo Söderberg samt An-
na H:nsdotter med hand å bok aflägga vittnesed,
om hvars vigt de erinrades och särskildt hördes,
hvarvid de förklarade sig icke hafva något att tilläg-
ga eller fråntaga deras redan afgifne berättelser, hvil-
ka utur protekollet upprepade, af dem erkändes,
Hr Kronefogden Bergsten, som ansåg ransakningen
fulländad, begärde någon stunds rådrum för afgifvan-
de af slutpåstående, af hvilken anledning Rättens le-
damöter nu åtskiljdes; och då de åter sammanträd-
de, uppläste Hr Kronofogden Bergsten i Hr Ofrer-
sten och Riddaren Hertzenhjelms närvare följande:
Till Wika sockens Vällofl. Härads-rätts protokoll
för den 14 Mars 1837.
Då det, genom på ed afhörda vittnen, blifvit till-
räckligen ådagalagdt: 1:o Att Hr Ofversten och Rid-
daren A. Hertzenhjelm på ett så högst omenskligt
sätt. under en tid af nära 32 år, behandlat sin Fru,
att hon kan anses, genom denna behandling, råkat
uti sinnessvaghet; 2:o att han, under denua långa
tid, icke lemnat henne en närmare tillsyn, medelst
en tjenlig uppassning och. anskaffande af en, hennes
stånd och vilkor motsvarande anständig och åtmin-
ston tillräcklig föda, än mindre ett högst påkalladt
Läkarebiträde; 3:o att han bestämdt vägrat eldning
uti hennes kammare, äfven under den kallaste årsti-
den, samt icke på tjenligt sätt sörjt för hennes till-
börliga och nödiga klädsel; samt 4:o att han under sin
Frus sista sjukdom icke på något sätt vårdat sig om
henne, och att hen derurder saknat tjenlig löda,
värme och läkarebiträde m. m., finner jag, för min
del, det han, Hr Öfversten och Riddaren Hertzen-
hjelm genom detta sitt handlingssätt, utan bestämdt
uppsåt att dräpa, likväl varit groft vållande till sin
Frus långsamma afltynande och deraf förorsakade död,
hvarföre jag påstår, att bemälde H) Ofverste måtte
anses saker till det ansvar af hel mansbot ochfuppen-
bar Kyrkoplikt, som Lagen uti 238 Kap. Missgernings-
balken samt Kongl. Förordningen af den 14 Novem-
ber 1746 för sådant brott bastämmer; hvarförutan
jag yrkar, att Hr Ölversten, för sitt oädla och o-
ridderliga förfarande, varder dömd förlustig sitt Adel-
skap och sin Riddarevärdighet. Dessutom påstår jag,
det måtte Hr Ölversten förpligtas att ersätta kost-
naden till de uti detta mål afhörda vittnen, med till-
sammans 15 Rdr 12 sk samt för LäkKarebesigtningen
och likets upptagande ur grafven 19 Rdr 46 sk. b:ko.
Strand d. 14 Mars 1837. J. Bergsten.
Hvarjemte Hr Kronofogden inlemnade nedannämn-
de räkningar:
(Dessa kostnadsräkningar torde: tara öÖfrerflödigt
att här upptaga).
På tillirågan, om Hr Öfversten och Riddsren Hert-
zenhjelm hade till sitt försvar något vidare att an-
föra, förklarade Hr Öfversten, det han åberopade sin
skriftligen författade vederläggning och .2 punkten af
der dervid fogade bilaga, hvilken punkt Herr OÖfver-
sten utur medhafvande koncept nu uppläste; hvaref-
ter parterne fingo afträda, och blef för dem, åter fö-
rekallade, afsagdt
Utslag:
Som, enligt 8 kap. 2 Rättegångs-Balken, Ilofrätt
tillkommer att omedelbarligen döma öfver de brott,
der frälseman förverkar lif, ära, adelig frihet, gods
eller arfvelig rättighet, samt i förevarande mål emot
Hr Öfrersten och Ridd. Hertzenhjelm blifvit yrkadt,
att han, jemte annat straff, borde anses adelskapet
förlustig; alltså finner Häradsrätten domsrätt i målet
sig icke tillhöra, utan skall ransakmingen till Kongl.
Maj:ts och Rike:s Högl., Svea Hofrätts omedelbara
fgörande öfverlemnas. Ar och dag som ofvan,
På Häradsrättens vägnar
N. Callerholm.
Red. trer sig vid införandet af följande skrif-
relse börs fästa läsgrens uppmärksamhet derpå,
tt predikanten Stenborgs i N:o 59 intagne skrift
åller det minsta. sem hör kasta skuopa