sarmmantränga dem i stadens mest bebodda trak
ter. Ehuru bagarenma icke för närvarande kun
na hålla bod hvar som helst, kan likvalalbmän
heten köpa bröd hvar den vill och således de
dena finner det bästa. Tåflan dem emellan exi
sterar sålunda redan. Upphäfdes åter distrikter
ra och hvarje bagare finge rättighet att hålla s
minga bodar han ville, skulle de förmögnare sl
unc.r sig hela rörelsen, hvilken såluada stan
nade i några få monopohsters händer, hvilket för.
hållzodes skadlighet påstås redan vara ådagalagd
i afseende på amdra näringar inom hufvudsta-
den. Vederbörlig koutroll öfver brödets beskaf
fenhet vere då icke eller möjlig. Bagare-em-
betet har från äldre tider uteslutande rättighei
att försälja äfven torrt bröd; på hvilket en viss
taxa är utsatt, som bestämmer dess vigt och
pris; ea del af stadens salu-accis erlägges a
begsreva; en allmän försäljningsfribet skulle med-
föra cembetets upplösning, och hufvudstaden der-
igencin gå miste om sin säkerhet, att äga jemn
till.iog på bröd o. s. Vv.
Dessa invändningar har Kemmers-kollegium
upptagit till besvarande. ; Det anser till em bör-
jan bagareembetets ovilja öfver en ålagd skyl-
digbei att hafva bodar äfvea i stadens aflägsna
trakter ej förtjena rimgaste uppnärksamhet, i
härdelse en fri brödförsäljning vere nyttig för
alimanheten; att det skulle för egen fördel nöd-
gas draga förserg om att varan ej saknades på
de sialien, der afnämare funnes; ait brödförsälj-
nisg redan sker på näringsställena, hvarföre ock-
så i. ex. ingem brödbrist yppat sig på Kungs-
holmen, ehuru der blott finnes em enda baga-
rebod; att allmänheten, som köper sitt bröd för
dagen , sbar svårt för att anställa jemnförelse e-
me::an det bättre och det sämre, samt vanligen
måste taga det i grammskapet: att tåflans nytta
zu åberopas som skäl för de många spridda be-
darva, då man åter förut flera gånger, då fråga
varit om rättigheten att försälja kött hvar som
heldst, anfort nödvändigheten af slagtarbodarnes
samlande på ett ställe, på det allmanheten måt-
te äga tillfälle, att anställa jemnförelser och väl-
ja. Det kunde vara allmänheten likgiltigt, huru
måaga bagare funnes, endast det fanns godt bröd.
Sådant vore likväl nästan mindre fallet i Stock-.
hoim än i rikets andra städer, der vanligen ett.
bättre och mera välsmakande bröd finnes, än i
Stockholm, ehuru dess bagare borde äga större
skicklighet i sitt yrke och vara försedda med !
est tillräckligt förråd god spamnmil, nör de äga
uteslutande rättighet, att förse hufvudstadens in-
vånare med denna nödvändighetsvara, hvars in-
försel och försäljning deremot är landtmannen
tillåter i flera andra städer. I synnerhet är var
rans dålige beskaffenhet märkbar i anseende till
det grofva brödet, hvilket för det närvarande
sällan erbålles till försvarlig godhet, och hvar-
före äfven de flesta större hushåll ej köpa deti
hos bagaren, utem amtingen skaffa sig. det från
landet, eiler låta baka det hos så kallade hus-
bagare. -Desse sistnämnde vore således de, som
hufvudsakligen skulle förlora gexom den fria för-
säljningea af tort bröd; men om dem vore här!
icke fråga, utan om de större bagariidkarena, i
hvilkas näring imedlertid ör till den betydligare p
delen beräknad på det finare brödet. Dei kom-
mer för öfrigt icke så mycket an på en närings
idkares förmögenhet, som icke snarare : på dets
nit och dit, kvarmed harm sköter sin rörelse; EE
men kapitalullgången vore i alla fall för hvarje Il
sådan es sak af vigt, som aldrig bilefve utan sin js
senila mfiytelse. Man borde imedlertid icke IE
låta afskräcka sig af näringsidkarenas vanhgen af k
städerxas Magistrater understödda rop på intcång j
i deras rörelse, och deras undergång, i händelse nå- S
gon frihet. bereddes näringarme. Då sålunda nyligen ! f
fråga var om rättighet för hvem som helst att e
å hufvudstadens torg sälja mjöl, gryn eller oma-u
len spanamål i små partier, bade Spannwmåls-!dc
och Viiiualie-handelssecieteten. afstyrkt sådant
under öderopande af det lidande, som derige-jhb
nom skulle drabba dem. ÖfverStåthållarer upp-!II
lyste likväl, att denna frihet redam i långliga ti-q
der existerat, utan alt societeten hvarken förutjF
klagat derofver, eller tyckts serdeles lida deraf. t
r
e
n
s
I
Flera exempel kunde äfven anföras såsom be-
vis derpå, att frihet i näringarna och den stör-
re täflan, som derigenom uppkomme, ej för den
flitige och omtänksartme: äldre idkaren medför-
de förlust af arbetsförtjenst och utväg till berg-
ping, utan:endast ar vådlig fsr den oskickligelk
och försumlige. Detta gälde för bagerihandte-t
ringen, så väl som för alla öfriga märingar.? i
Saluaccisem behöfver ej nödvändigt utgöras afjfö