kallat protesten. Jet pastas imedlerud, ati denna stränga dom träffar dem, icke så mycket för sjelfva handlingens skull, som derföre, att de skickat afskriftem af protesten till tidningarna, hvarigenom den blifvit oflentliggjord. Straffet grundar sig visserligen på lag, men många, som känna sinnesstamningen inom armeen, auase denna åtgärd mindre väl beräknad i närvarande tidpunkt. En amnan protest har i dessa dagar väckt något uppseende, nemligen en af erkebiskopen i Paris, Quelen, hvilken protesterar emot lagen om afträdandet af den gruud och tomt, hvarpå erkebiskopliga palatset stått. Han fordrar, att bli åter insatt i sin rättmätiga besittning, och har skickat sin protest till alla kyrkoherdar i Paris, dock med tillsägelse, att ej uppläsa den från predikstelarne. Akten slutar med citation af ett. bibelspråk, och den försäkran, att han, liksom Ludvig den Helige, gerna skulle vilja hafva aflsgt ett löfte att ej beträda tröskeln af något till hans boning bestämdt hus, innan han återfunnit Herrans allraheligaste. Hans Högvördighet lärer imedlertid hafva ansett ett : dylikt löfte mindre välbetänkt, i anseende till dem kalJa årstiden, och derföre nöjt sig med försäkringen em sin goda vilja. Herrar Clauzel och Dupin ha numera försonat sig med: hvarandra. Efter disjunktions-lagens fall räckte presidenten marskalken sin band, sägande: I kammaren, liksom emot fienden, bör segern icke förbittras genom obehagliga minneb. Låtom oss derföre vara vänner, Herr Marskalk! Herr Clauzel fattade äfven och tryckte den erbjudsa handen. Eit uppträde af mindre rörande art föreföll deremot i Kammaren den 10 Mars. Sedan Herr La Plague derstädes uppläst berättelsen, rörande lagförslaget om en brudgåfva af en millien Fr. åt Drottningen af Be!gien, och tillstyrkt dess antagande, begärde Herr PHerbette ordet, och fordrade, att berättelsem skulle återremitteras till kommissionen, för att omarbetas. Lagen för civil-listan föreskref nemlizen uttryckligt, att Primsarne ej kunde få dotatiener i annst fail, än att civil-listans enskilda domäner ej fannes tillräckliga. Detta vore likväl så mycket . mindre troligt, som Konungen; utom sin enskilda förmögenhet, afven vore i besittning af de gods, som, etter den afledne Hertigen af Bourbon tillfallit hans sen, Hertigen af Aumale. En diskussion öfver detta ämve var, imedlertid, enligt Kammarens reglemente, i detta ögonblick för tidig, och som den syepunkt,. hvarifrån talaren urgick, stötte vissa intressen, yttrades mycken ovilja deröfver inom Kamma-! ren, men i synnerhet hos centern, så att Presidenten måste återkalla Talaren. till dagordnin-! gen, hvilken äfven Kammaren beslöt. Då han, : till följe deraf återvändt till sin plats, sade en ! af certerns ledamöter några bittra ord till honom, men hvarpå han svarade: Ja, vi vetaj rätt väl, att hofintressena alltid finna sina ögontjenare, men Frankrikes intressen skola ej eller sakna försvarare! Nu uibröt larmet å nyo. Presidenten påminde honom om ordniegen och em ansiöndizghetens fordringar. Herr I!Herbette lät likvä äl icke afskräcka sig, uten begärde åter ordet, hvilket Herr Dupin äfven lemnade ho-: nom med den anmärkning, att han hade ordet emot Presidenten. Herr VP Herbette tackade ho-: nom för denna oväld, sökte visa, att ingen President i England skulle vågat försöka att påj detta sätt qväfva en diskussion i sitt frö o. s. v.! Centern började nu slå på bänkarne och stampa med fötterna, och omsider fick Kammaren återvända till degordningen; Nya anslag för civil listan gouteras imedler! tid icke hos folket, och tyckas ej en gång möta särdeles välvilja hos Kammaren. Dess kom: mission har således föreslagit, att, i stället för: de gods, man begärt för Hertigen af Nemovurs, E ech hvilkas värde befunnits vida öfverstiga det uppgifna, eller 560,000 Fr., helt enkelt gifva Hertigen en årlig ränta af denna summa. De fles:e valmännen i hufvudstadens fjerde arrondissemeunt hafva aflåtit en skrift till sin representant, Herr Ganneron, hvari de säga, ait de väl icke hade rättighet, att meddela honem nå gra instruktioner, men att de vid nästa val ej skola gifva honom sina röster, i fall han veterar för Appanage-lagen. Detsamma lärer ha händt Herrn Lefevre, en nitisk ministeriel, hvilken a: sina valmän i Förstaden S:t Honord erhåilit em dylik varning. I Me:z har ex värdsbusvärd bbhfvit arreste-; rad och förd till Paris, som det tros, emedaz4tt har misstänkes för delaktighet i Meuniers eller Champions sak, l AA Å fn AA mm mM-—-— -— a VE ag