ARME
KORRESPONDENS-ARTIKEL FRÅN
LONDBON.
(Forts. oeh slut från gårdagsbladet af berät
TItelsen om de arbetande klassernas möte i Crowy
18 Anchor tavern).
Efter Mr Hartvell uppsteg en annan talare
IMr Lovett, likaledes hanmdtverkare. ?I alla ti.
Ider — så började han sitt tal — har den ute-
slutande makten hes de rike och privilegierade
Jutgjort det största hindret för memniskorna:
I framsteg i odling ech lycka. Gå tillbaka til
alla folks historia, och umdersök hvad det var
som för sekler hindrade utvecklingen af de
menskliga förmögenheterne, hvad som qväfde
smillet i dess barndom, och förtorkade friheten
i dess knopp, och J skolen finna, att det var
de fås uteslutande makt och despotism. Dåde
icke förmådde att helt oeh hållet kufva tankans
uppåtsträfvande makt, då kenst och industri
bröto deras fjettrar, då despotismen hos de få
icke längre kunde hålla utvecklingen tillbaka ,
sökte de att vända sig dessa krafter till nytta,
och gjorde sig godhetsfullt till paroner, ledare
och befordrare af all utveckling. Genom inbil-
lade hederstitlar och blodig ära samlade deoem-
kring sig den tsappre, den beslutsamme och den
äregirige; gemom det förledande hoppet om be-
fordran, rang, rikedomar och nöjen bildade de
omkring sig en mäktig falang; och genom den
afskräckande fasan af lag, civil, criminel och
ecklesiastik, höllo de resten af menniskorna på
afstånd. Dessa få hafva varit sig lika i alla ti-
der, äfven då de fört republikanism på tungan.
Grekland och Rom med all deras storhet, med
det byte, som deras väpnade millioner, under
namn af ära, plundrade i tusentals städer, från
de oskyldige invånarne 1 nästgränsande länder,
och hvarmed de uppbyggde sina städer af mar-
mer och sina guldprydda palatser, vere, när
man nogare granskar förhållandet, icke annat
än skådeplatser för rikedom ech fattigdem, der
de få med sina privilegier och monopolier spe-
lade rolen af talare så väl, att de öfvertygade
millionerne, att de vore frihetens söner, umder
det tusentals af dem lefde af allmosor, från den
sa dagen till den andra, och massan af folket
roro lättregna verktyg i hämderne på sluga ränk-
;imidare och listiga bedragare, I alla tidehvarf
och umder alla himmelsstreck kar det varit ge-
som politiskt öfvervälde hos de få, sem friheten
sått under. Sedan talaren framställt en liflig
nålning af de arbetande klassernes ställming i
Snglamd, och visat hurusom de sakna politiska
ättigheter, slöt han på följande sätt: Må de
itvalde af en privilegierad kast vid sina konser-
ativa middagar tala stora ord om huru de sko-
a kämpa emot majoriteten; men vakte de sig
äl huru de umgås med den eldgnista, som kan
ända volkanen af oförrätter, och begrafra dem :
inder explosionen. . Må de taga sig till varal:
uru de speia monsrkiens spel, att de ej blifva?
vatt till slut. — Dem tid är förbi då friheten-
an skrämmas tillbaka af en Burke, eller ned-
ablas af en Sidmouth. Lät dem blott fram-
vinga frihetsrepet genom något försök att åter-v
öra oss till Muirs och Palmers tid, och säker-
gen skall Esgland finna en Washington, och lt
varje by en Wilhelm Tell.
En annan af talarne, Mr Hoare, gjorde em
mnförelse emellan aristokratien och de arbe- J
mde klasserneg Hvari består — sade ban —it
ess öfverlägsenhet, hvad kunna de mer än vi? C
Je känsa måhända bättre etiketten i en salong; !
e kumna buga sig med mera behag, de kunna F
ikta och dansa — vi kunna det ej. De rida!3
ättre vid kapplöpningar, och handtera kort! -
ättre än vi — de kunna slå vet med dem,
ch vända upp ett äss eller em kung — vi
redgifva allt detta, men bestrida ändock deras! Kg
frerlögecaenhaett VI Lo oo ga 2 7 oo