ARME KORRESPONDENS-ARTIKEL FRÅN LONDBON. (Forts. oeh slut från gårdagsbladet af berät TItelsen om de arbetande klassernas möte i Crowy 18 Anchor tavern). Efter Mr Hartvell uppsteg en annan talare IMr Lovett, likaledes hanmdtverkare. ?I alla ti. Ider — så började han sitt tal — har den uteslutande makten hes de rike och privilegierade Jutgjort det största hindret för memniskorna: I framsteg i odling ech lycka. Gå tillbaka til alla folks historia, och umdersök hvad det var som för sekler hindrade utvecklingen af de menskliga förmögenheterne, hvad som qväfde smillet i dess barndom, och förtorkade friheten i dess knopp, och J skolen finna, att det var de fås uteslutande makt och despotism. Dåde icke förmådde att helt oeh hållet kufva tankans uppåtsträfvande makt, då kenst och industri bröto deras fjettrar, då despotismen hos de få icke längre kunde hålla utvecklingen tillbaka , sökte de att vända sig dessa krafter till nytta, och gjorde sig godhetsfullt till paroner, ledare och befordrare af all utveckling. Genom inbillade hederstitlar och blodig ära samlade deoemkring sig den tsappre, den beslutsamme och den äregirige; gemom det förledande hoppet om befordran, rang, rikedomar och nöjen bildade de omkring sig en mäktig falang; och genom den afskräckande fasan af lag, civil, criminel och ecklesiastik, höllo de resten af menniskorna på afstånd. Dessa få hafva varit sig lika i alla tider, äfven då de fört republikanism på tungan. Grekland och Rom med all deras storhet, med det byte, som deras väpnade millioner, under namn af ära, plundrade i tusentals städer, från de oskyldige invånarne 1 nästgränsande länder, och hvarmed de uppbyggde sina städer af marmer och sina guldprydda palatser, vere, när man nogare granskar förhållandet, icke annat än skådeplatser för rikedom ech fattigdem, der de få med sina privilegier och monopolier spelade rolen af talare så väl, att de öfvertygade millionerne, att de vore frihetens söner, umder det tusentals af dem lefde af allmosor, från den sa dagen till den andra, och massan af folket roro lättregna verktyg i hämderne på sluga ränk;imidare och listiga bedragare, I alla tidehvarf och umder alla himmelsstreck kar det varit gesom politiskt öfvervälde hos de få, sem friheten sått under. Sedan talaren framställt en liflig nålning af de arbetande klassernes ställming i Snglamd, och visat hurusom de sakna politiska ättigheter, slöt han på följande sätt: Må de itvalde af en privilegierad kast vid sina konserativa middagar tala stora ord om huru de skoa kämpa emot majoriteten; men vakte de sig äl huru de umgås med den eldgnista, som kan ända volkanen af oförrätter, och begrafra dem : inder explosionen. . Må de taga sig till varal: uru de speia monsrkiens spel, att de ej blifva? vatt till slut. — Dem tid är förbi då frihetenan skrämmas tillbaka af en Burke, eller nedablas af en Sidmouth. Lät dem blott framvinga frihetsrepet genom något försök att åter-v öra oss till Muirs och Palmers tid, och säkergen skall Esgland finna en Washington, och lt varje by en Wilhelm Tell. En annan af talarne, Mr Hoare, gjorde em mnförelse emellan aristokratien och de arbeJ mde klasserneg Hvari består — sade ban —it ess öfverlägsenhet, hvad kunna de mer än vi? C Je känsa måhända bättre etiketten i en salong; ! e kumna buga sig med mera behag, de kunna F ikta och dansa — vi kunna det ej. De rida!3 ättre vid kapplöpningar, och handtera kort! ättre än vi — de kunna slå vet med dem, ch vända upp ett äss eller em kung — vi redgifva allt detta, men bestrida ändock deras! Kg frerlögecaenhaett VI Lo oo ga 2 7 oo