AITUTI) ind had vi a 1
ten härutinnan sökt gifva af den Norrländska r
ilmogens karakter, afviker åtminstone så helt
ch hållet från allt hvad man hittills trott vara
örhållandet, då denna allmoge ansetts för en af
te mest redbara, likasom för den mest upply-
sa i hela landet, . att den redsn blott af detta
skäl förekommer något misstänkt.
Men vi vilje gå Hr Prosten till mötes och
onera, att allt hvad ham framdragit, vore sant
ill punkt och pricka, och det är just deraf,
som vi ville hemta det starkaste skälet för en
allmän valrätt. I samma mån som ett ståndssplit
mellan dessa klasser existerar, alstradt och närdt
of det öfvermod, hvarmed den civiliserade eller
endast såsom herreman klädde af ålder trott sig
kunna behandla allmogen, och hvarpå vi ännu
hafve en talande lemning i våra skjutsanstalier ;
j samma mån måste äfven enda botemedlet der-!
emet blifva, att dessa olika stånd närmare sam-l
mangjutas, civilisationen sprider sig till massan
och den skarpare gränsliniena dem emellan så-
lunda småningem försvinner. Vi veta gam-l
ska väl, att just de, som äro emot repre-
sentatiozs-reformen, icke frukta något mer än
en sådan förändring, och skälet dertill är ickel
så svårt att uppsöka, memligen att en hel hop:
reformer sedan snart skulle gå fram af sig sjelfva ;
men att till denna förändring ingenting skulle
verksammare bidraga än allmänna val, synes för
oss alldeles klart: Den lemning af misstroende!
och afundsjuka, som ännu ägde rum, skulle,
när denma känsla endast hvilade på en fördom,
småningom och inmnam kort försvinna i samma
mån, som allmogen funne, att äfven ståndsper-
soner med samma uppriktighet, men med
den större förmåga upplysningen skänker, för-
de deras talan. Eller huru skulle man an
nars kunna försklara den tillgifvenhet och
förtroende allmogen i så många orter af riket,
och man kam tryggt säga ö
Mn ee ks er Mm -
fverallt der skäl der-
till finnes, har för sina prester och dsmare,
fastin desse höra till Ståndspersonsklassen?
Sjelfve hafve vi känt mer än en possessionat,
hvilken allmogen haft för vana att fråga till råds
i alla vigtigare mål, som rört deras bästa, till
hvilken de till och med brukat hänskjuta tvi-
stigbeter sig emellan, och som haft ett nästan
oinskränkt inflytande iblaed dem. All: detta
bervissr tydligen, att de argumenter Hr Prosten
velat hemta från erfarenheten, bevisa lika litet,
som enligt hvad vi uti förra artikeln ådagalade,
de skäl ham velat hemta från rättsgrundsatsen.
)et andra skalet Herr Prosten söker met all-
männa val, att de skola lemna tillfalle till stör-
re korruption, är redan i den föregående arti-
keln till det hufvud3sakliga vederlagdt. Det tre-
dje skälet är af alla det grundligaste. Hr Pro-
sten yttrar nemligen: Det tredje skälet emot
allmänna vals införande i Sverge, likasom
i Norge är, att erfarenheten visar, att allt
det goda, alla de fördelar, som sägas der-
isenom skola vinnas, på långt när icke er-
hållas.? Hr Prostenhar här icke märkt, att han
såsom skal användt, — Awad som skulle be-
visas! I samming, våra histeriske författare ä-
ro skarpsinnige med besked!
En enda verkligen plausibel invämdning emot de
allmänna valen anse vi oss böra sjelfve i förbigå-
ende vidröra, nemligen den farhåga man i Nor-
ge haft för den obildade allmogers ötvervägan-
de antal i Storthinget öfver de bildade klasser-
na. WVi dela väl ej mycket denna farhåga, e-
medan vi alltid sett Sterthinget, oaktadt denna
öfverklagade inflytelse, med fullt ut lika myc-
ken frikostighet, som våra Ständer, bevilja såväl
understöd till upplysningens och edlingens be-
främjande i slla riktningar, som löner åt em-
betsmännen. Vi tro således att den öfverhän-
2cte faran för det mesta ären skuggbild. Men
då i alla fall det Svenska folket, om det kunde
bestämma sitt representationssätt, icke vore bun-
det att till puskt och pricka efterfölja Norges,
så vore ingenting lättare, än att förekomma rå-
hetens fruktade öfvervigt genom ett enda för-
behåll vi ville göra vid den oinskränkta val-
rätten, nemligen att efter någon viss tid ett
visst kunskapsmått stadgades för att blifva re-
presentant, från hvilken föreskrift dock till en
början borde undentagas de, som redan varit
riksdagsman. Såvida kunskaper anses såsom ett
nyttigt element både i det enskilda och offent-
liga lifvet, så skulle en slik föreskrift bidraga
till ett allmännare begär att förvärfva dem, i
samma mån som hedern att vara landets repre-
sentant blefve mer eftersträfvad; och utan tvif-
vel inssr å andra sidan äfven allmogen, att till
bedöms: 22 af de djupa frågor, som ingå i lag-
stiftnin---, fordras en insigt, som vsöfverstiger