aasd JEN JE JIA a JU ON
Red. får på Sjömannasällskepets i Stockholm
anmodan meddela följande, redan i Statstidnin-
gen iutagne skrifvelse med dervid fogade pro-
tokollsutdrag.
Om sjöfarten, med sitt mäktiga inflytande på
en stats kultur och förkefran, äfven för värt
land måste hafva ett stort och, under en sti-
gande och vidgad verldshandel, allt märkbara-
re intresse, genom det obehindrade utbytet af
naturalster, koastprodukter, upptäckter och upp-
finningar, samt alla de båda ekonomiska och
intellektuella fördelar ett sådant utbyte medfö-
rer, ej mindre i enskilda än allmänna förhål-
janden; så är ingen tvifvel att ju, äfven i vårt
fådernesland, likaväl som i någet annat, mån-
ge skola, i sin irygga besittning eller ostör-
da njutning af dessa fördelar, behjerta dens öde,
hvilken, för daras nytta, beqvämlighet eller nöje,
i äfventyrlig färd på den falska böljan, och
trotsande eller bekämpande elementernas vild
och svek, stundsligen vågar och mången gång
tillsätter både helsa och hf. Detia öde är sjö-
mannens. Ryckt från de för menniskan och
medborgaren dyrbaraste föremålen: fosterby d,
vänner och anhöriga, vet han ej om han dem
någonsin mera återser; och af det knappa, tungt
förvärfvade, dyrköpta brödet är sällan någon
beta qvar åt den förolyckades gamla moder, el-
ler hass oroligt väntande maka oc de på
stramden stående, i fertid fader!? ., Hvilket
bjerta skulle ej skänka dem sitt de-tagande och
sin skärf? Eller om, i lifvets och dödens afgö-
rande ögonblick, nödskottet eller nödflaggan för
sista gången ropar: Jyelp! och hjelpen med!
blekt aalete står villrådig på kusten, och med:
fruktande blickar mäter branningens höjd och
djup, hvilket hjerta med känslor och medel
skulle ej med dessas högsta kraft vilja tillropa
de försagda mod att skjuta ut räddningsbåten,
eller belöna de tappra som bergat menniskolif,
eller, om de, i olik strid med svallet och stor-
men, dukat under, sträcka en förbarmande om-
sorg äfven till deras i nöd efterlemnade? —
Nej! vi kunna icke tvifla derom. I redliga
Svenska bröst är mennmiskokärleken lika befä-
stad som känslan för Gud, Konung och ära, —
den ädla menniskokärleken, som är glad att fin-
na sitt rätta föremål, och som, närhelst den på-
kallas, ej blott år beredvillig till hjelp, men rik
derpå, äfven med det mindre förrådet, emedan
den uträcker många händer med hvar sin gåfva.
Men gåfvorna kusra falla ojemat; kunna, i:
brist af södig kännedom, tömmas på em puukt,
och blifva otillräckliga på en annas, måhända
angelägnare; kunna, alliefier framställningens för-
ger, gilvarens sinnesstämning och andra tillfälli-
ga omständigheter, både öfverskrida oeh under-
stiga behofvets, farans, arbercis eller förtjenstens
sanva mått. För att afbjelpa dstta, erfordras
en stifielse, som med fullständig öfversigt af det
hela, är i siåmd att med noggrannhet jemföra
och med rättvisa gradera serskilda förhållanden,
efter sålunda funnen norm bestämmer sitt om-
döme öfver ansträngningen, uppoffringen eller
olyckan, samt med ansvarig förbindelse motta-!
ger, förvalter, fördelar och redovisar medlen,
En förening af så ädelt och omfattande syfte
har ryligen bildat sig i Frankrike, under namn :
af Societd generale des naufrages et de Pu-
nion des nations, sur les rapports du Sauve-
tage, du Commerce et des Sciences; och med
deita värdiga föredöme har Sjömanna-säliskapet
i Stockholm, hvars åliggande är att mom få-
derneslandet befrämja allt, som kan lända till
sjöfartens och hamdelns uppmuntran och förkof-
ran, äfvenledes beslutit att utsträcka sin verk-
ningskrets till ett sådant, med dess verksamhet
så nära beslägtadt, af erfarenheten länge påkal- i
ladt, allmänt nyttigt ändamål.
Saken, sålunda och utan vidare omsvep an-!
mäld, skall, vi hoppas det med tillförsigt, finna
sin förespråkare i hvarje mensklighetens och fo-
sterlaudets vän. i
Med denna tillförsigt, och i stöd af det här
nedan afiryckte tillägg till stadgarne för Sjö-.1
manna sällskapet i Stockholm, får Direktionen, s
i mensklighetens namn, hos den respektive
allmänheten anhålla om ädelmodiga bidrag till)
de föresatsa ändamålets vienande, hvilka, an-!y
fagen direkte insände till Sjömsnna sällskapet, !
eiler aflemnade 1ill Sällskapets Sekretersre, Lots-i!
Kaptezxen och Ridderen Er Tob. Fogelström,
boende i huset N:o 6 vid Stadsgården, med
största tacksambet emotisgas, föratt, derest icke -
gifverens föreskrift annorlunda förordnar, enligt
stadgarne använd Siockhelm, i Febr. 18387. !!
a Aa . en 7 a - T
Um mm bl
te oh frn
r
c
N