aasd JEN JE JIA a JU ON Red. får på Sjömannasällskepets i Stockholm anmodan meddela följande, redan i Statstidningen iutagne skrifvelse med dervid fogade protokollsutdrag. Om sjöfarten, med sitt mäktiga inflytande på en stats kultur och förkefran, äfven för värt land måste hafva ett stort och, under en stigande och vidgad verldshandel, allt märkbarare intresse, genom det obehindrade utbytet af naturalster, koastprodukter, upptäckter och uppfinningar, samt alla de båda ekonomiska och intellektuella fördelar ett sådant utbyte medförer, ej mindre i enskilda än allmänna förhåljanden; så är ingen tvifvel att ju, äfven i vårt fådernesland, likaväl som i någet annat, månge skola, i sin irygga besittning eller ostörda njutning af dessa fördelar, behjerta dens öde, hvilken, för daras nytta, beqvämlighet eller nöje, i äfventyrlig färd på den falska böljan, och trotsande eller bekämpande elementernas vild och svek, stundsligen vågar och mången gång tillsätter både helsa och hf. Detia öde är sjömannens. Ryckt från de för menniskan och medborgaren dyrbaraste föremålen: fosterby d, vänner och anhöriga, vet han ej om han dem någonsin mera återser; och af det knappa, tungt förvärfvade, dyrköpta brödet är sällan någon beta qvar åt den förolyckades gamla moder, eller hass oroligt väntande maka oc de på stramden stående, i fertid fader!? ., Hvilket bjerta skulle ej skänka dem sitt de-tagande och sin skärf? Eller om, i lifvets och dödens afgörande ögonblick, nödskottet eller nödflaggan för sista gången ropar: Jyelp! och hjelpen med! blekt aalete står villrådig på kusten, och med: fruktande blickar mäter branningens höjd och djup, hvilket hjerta med känslor och medel skulle ej med dessas högsta kraft vilja tillropa de försagda mod att skjuta ut räddningsbåten, eller belöna de tappra som bergat menniskolif, eller, om de, i olik strid med svallet och stormen, dukat under, sträcka en förbarmande omsorg äfven till deras i nöd efterlemnade? — Nej! vi kunna icke tvifla derom. I redliga Svenska bröst är mennmiskokärleken lika befästad som känslan för Gud, Konung och ära, — den ädla menniskokärleken, som är glad att finna sitt rätta föremål, och som, närhelst den påkallas, ej blott år beredvillig till hjelp, men rik derpå, äfven med det mindre förrådet, emedan den uträcker många händer med hvar sin gåfva. Men gåfvorna kusra falla ojemat; kunna, i: brist af södig kännedom, tömmas på em puukt, och blifva otillräckliga på en annas, måhända angelägnare; kunna, alliefier framställningens förger, gilvarens sinnesstämning och andra tillfälliga omständigheter, både öfverskrida oeh understiga behofvets, farans, arbercis eller förtjenstens sanva mått. För att afbjelpa dstta, erfordras en stifielse, som med fullständig öfversigt af det hela, är i siåmd att med noggrannhet jemföra och med rättvisa gradera serskilda förhållanden, efter sålunda funnen norm bestämmer sitt omdöme öfver ansträngningen, uppoffringen eller olyckan, samt med ansvarig förbindelse motta-! ger, förvalter, fördelar och redovisar medlen, En förening af så ädelt och omfattande syfte har ryligen bildat sig i Frankrike, under namn : af Societd generale des naufrages et de Punion des nations, sur les rapports du Sauvetage, du Commerce et des Sciences; och med deita värdiga föredöme har Sjömanna-säliskapet i Stockholm, hvars åliggande är att mom fåderneslandet befrämja allt, som kan lända till sjöfartens och hamdelns uppmuntran och förkofran, äfvenledes beslutit att utsträcka sin verkningskrets till ett sådant, med dess verksamhet så nära beslägtadt, af erfarenheten länge påkali ladt, allmänt nyttigt ändamål. Saken, sålunda och utan vidare omsvep an-! mäld, skall, vi hoppas det med tillförsigt, finna sin förespråkare i hvarje mensklighetens och fosterlaudets vän. i Med denna tillförsigt, och i stöd af det här nedan afiryckte tillägg till stadgarne för Sjö-.1 manna sällskapet i Stockholm, får Direktionen, s i mensklighetens namn, hos den respektive allmänheten anhålla om ädelmodiga bidrag till) de föresatsa ändamålets vienande, hvilka, an-!y fagen direkte insände till Sjömsnna sällskapet, ! eiler aflemnade 1ill Sällskapets Sekretersre, Lots-i! Kaptezxen och Ridderen Er Tob. Fogelström, boende i huset N:o 6 vid Stadsgården, med största tacksambet emotisgas, föratt, derest icke gifverens föreskrift annorlunda förordnar, enligt stadgarne använd Siockhelm, i Febr. 18387. !! a Aa . en 7 a T Um mm bl te oh frn r c N