talan föra skola, vara betänkte på att häru! skaffa rättelse ! nec (Insändt.) ko ) Ett projekt rörande indelta Armeens Jä en Zare lärsr vara å bane, som väl försvarar sit grum bland andra af dylik natur, som nutiden mm härförare utkasta. Meningen lärer nemligen vara, att indelta ar småens jägare, hvilka nu fortfarande utgöras a samma folk och endast då behofvet det kräfve utbytas — skola hädanefter hvart år ombyta till Ys:del — och alltså hvarje karl i regemen. tet i sin tur blifva jägare. Hvad nytta desse jemna ombyten kunna med: föra, är ej så lätt ett inse, — olågemheterne deremot falla lättare i ögonen. Ånser man jägare-tjenstgöringen för mödesammare än linie-infanteristens, hvilket den under krig ofelbart är, så fordrar visserligen billigheten, att hvarje indelt soldat, som tjenar fö lika lön, i sin tur får vidkännas den mödosammare tjenstgöringen — men i sakernes närvarande ställning kan ett dylikt ombyte ej tillvägabringas utar både linie-infanterioch jigarevapnets skada. Den mödosammare tjenstgöringen bör derföre godtgöras jägaren genom en tidigare pensionsrätt eller högre aflöning, men icke genom det föreslagna ombytet. Exercisen för linie-infanteriet är för mycket skiljd från den för jägarne, att en infanterist vid sitt inträde i jägareledet kan hafva någon synnerligen stor nytta af hvad han lärt som inpfanterist. Visserligen blir en del af hans fordna exorcis henom till gagn, men det oaktadt åtgår bestämdt 3 års möten, innan han hunnit lära sig jägareexercisen, och hans omusikaliska öron tord: fordra ärnu längre tid innan de igenkänna de -32 signaler med jägarehorn och 6 med jägarepipa, som vårt Exercis-reglemente för armcens jägare tll fot innehåller, och hvilka böra kännas af hvarje väl exercerad jägare. Det är lätt Jatt inse, det genom dessa ombyten uppstår ett förhållande, hvilket väl ej kan vara meningen, nemligen att hälfien af armdens jägareperIsomal, äfven med årliga möten, fortfarande alltid kommer att blifva rekryter eller oexercerade; ty så snart en soldat tjent som jägare de gifne åren, samt nätt och jemnrt hunnit lära sig j jägare-tjenstgöringen, skall han åter bli linieinfanterist. Nu uppstår en annan fråga: är ej en rekrytskola nödig för den mye inmfanteristen, som 0-j felbart fortare glömt inmfanteriän lärt jägareexercisen? År det dessutom gifvet, att hvarje seldat är: tjenlig till jägare? Nej, ingalunda! Hvar och en lär nogsarat ha sig bekant, att; en jägare bör hafva åiskillige egenskaper framt för en linie-infanterist. — PBessutom innehåller ! det anförde Jägare-reglementet i sin inledning, att till jägare endast raskt, lifligt ech bes gripligt folk antages. Nu frågas: bestå våra l bataljoner endast af folk med desse egenskaper? Nej! blir troligen svaret — och dermed är upplyst att icke hvarje soldat passar till jägare. Om man deremot, som uu bör ske, ur ett regemente af cirka 1000 man utväljer 150 af de till jägare mest passande, så är det väl sannolikt, att denma jägare-division blir tjenstbarare u; och ojemnförligt bättre än den, som bildas efn a ter turen i kompaniernes kommendör-rullor. I b detta sednare fallet kunde händelsen så stälmN aktigt foga, alt ett större eller mindre antal af— de till jägare-tjenstgöringen kommenderade soldater utgjordes af gamla, styfbenta, lomhörda L och svagsymta pensionsgubbar — ganska tjenliga sujetter för den hastiga manöveroch signal-exercisen. Kunde man få hvarje indelt soldat så exerce Re ad och instruerad, att ban ömsom kunde an-hå rändas som jägare och ömsom som linie-infanterist, h llt efter behofvet, vore det visserligen bäst; ! ye nen att med så korta möten som bestås armeen, ch hvilka ofta alldeles indragas, begära denna bö lubbla instruktien, är snart sagdt att begära rimligheter. Oreda är allt hvad man med desse många, lika oeh vidlyftige instruktioner skallj — tadomma. Vill man en sak, så måste man vilja meden, och vill man att hvarje indelt soldat skall e ; Å ( t unna tjenstgöra som både linie-imfanterist och! — ägare, så måste mölena förlängas till 2 å 3 I månader årligen; men det kestar, Gudi klagadt, Rq enningar. — Skulle desse deremot fattas, — vilket hos oss väl ej kan hefarac — 88 tarda pla må