AVD ME DM
(Insändt.)
Något om Svenska Folkets sjelfbeskatt-
ningsrätt.
Vacker och klingande är väl 57 4 Regerings
formen med dess yttrande att Svenska folket
urgamla rätt att sig beskatta utöfvas af Riket
Ständer vid allmän Riksdag allena; men redar
vid åtemkan deraf att det för Ständerna vore er
omöjlighet, att kunna göra detta i detalj, falle
den uppbrusande höga känslan af sin sjelfbe
skattringsrätt betydligt.
Detaljerne af beskattningen öfverlåtas och för-
eelas på Berednings-, Taxerings- och Pröfnimgs-
kommittger, markegångssättningar och andrs
sammankomster, ja stundom på Embetsverk och
embetsmän. Icke alliid måhända, följa åessa
fördelningar enahanda principer, och ofta torde
den goda viljan få bestå heta srider mot det
mäktigare intresset; och hvem svarar oss för att
det rätta alltid behåller segren.
En bristfällighet i vår nmarkegångssättmings
procedur, som insändaren tror sig ha funnit, har
framkallat denna anmärkning, den han ber att få
tillegna blifvande riksdagsmän, om hvilkas upp-
märksamhet för saken han vördsammast an-
håller.
Ledamöterne i Markegångssättning utgöras af
räntetagare och räntegifvare — och enligt före-
skrift, så vidt görligt är, lika antal hvardera.
Desse uppgöra nu priserne på ortens natura pre-
stations artiklar. Om man antager att räntegif-
varne ärligt söka sitt och de sinas bästa i fö-
reslående af lägre priser, så är ock zan-
ledning förmoda att räntetagarne ingalun-
da försumma tillfället att höja dessa pri-
ser sig till förmån. De priser, som af dessa
deputerade bestämmas borde väl anses vara de
för hvarje ort lämpligeste och mest riktiga, i
följd hvaraf tredje man dermed intet hade att
skaffa. Icke destomindre berättigar Kongl. För-
ordningen em markegångs-sattningarne i Riket
Kammar- Advokatfiskalem, att icke allenast hafva
tillsyn, utan äfven att å Kronans vägnar anföra
besvär öfver markegångstaxorne, samt Kammar-
Kollegium att öfver desse besvär beslut medde-
la — allt utam motpartens minsta hörande.
Något bevis att denma auktoritet till räntegif-
vares lättnad nedsatt markegångspriser torde icke
kunna anföras; men att den till dessas ännu
större betungande höjt priser, derpå gifvas flera
exempel. Medgifvet att hammar-Kollegium hit-
tills ganska modest begagnat denna, icke afunds-
värda rättighet, är det icke i alla fall ett pre-
judikat af betämklig art, när för räntegifvaren
ingen appell medgifves? Och hvem garanterar
en alltid fortfarande lika modesti i detta fall?
Med denna lagstiftning kunne ju Länens
markegångsättningar blifva en nullitet, i thy att
Kammar-Kollegium kan förändra på hvarenda
artikel i taxan; och hvartill tjena då dessa sam-
mankomster, annat än att ytterligare belasta de be-
talande med deras deputerade och fullmägtiges ar-
voden för em förrättning, hvilken, lika som mån-
ga andra, är till endast — pro forma.
Om Krenans fördel skulle vara skiljd från
den enskilde räntetagarens (och insändaren för-
står icke hvarföre,) kunde då icke ett kronans
ombud äfven öfvervara markegångssättningen för
alt på stället och i vederbörandes närvaro be-
vaka sin hufvudmans rätt? på detta sätt kunde
ju den K. Kollegium tillagde arhitrerande makt
undvikas tillika med det möjliga missmöjet öfver
dess åtgärder.
Om det någorstädes skulle befinnas att ett
helt uppbördsdistrikt är aaslaget till en enda
stat, så är detta alldeles icke fallet allestädes;
ty det finnes orter, der icke ens alla grannarne
i en by äro anslagne till en och samma stat.
Nar nu, som det händer, Kammarkollegium för
kronans räkning höjer priser i Markegångstaxan,
månne då uppbördsmannen noga klassificerar de
skattskyldige, så att endast de kronan ansleaene
OO HL OÖ.Ad AHA mA Hime Et
B