AVD ME DM (Insändt.) Något om Svenska Folkets sjelfbeskattningsrätt. Vacker och klingande är väl 57 4 Regerings formen med dess yttrande att Svenska folket urgamla rätt att sig beskatta utöfvas af Riket Ständer vid allmän Riksdag allena; men redar vid åtemkan deraf att det för Ständerna vore er omöjlighet, att kunna göra detta i detalj, falle den uppbrusande höga känslan af sin sjelfbe skattringsrätt betydligt. Detaljerne af beskattningen öfverlåtas och föreelas på Berednings-, Taxeringsoch Pröfnimgskommittger, markegångssättningar och andrs sammankomster, ja stundom på Embetsverk och embetsmän. Icke alliid måhända, följa åessa fördelningar enahanda principer, och ofta torde den goda viljan få bestå heta srider mot det mäktigare intresset; och hvem svarar oss för att det rätta alltid behåller segren. En bristfällighet i vår nmarkegångssättmings procedur, som insändaren tror sig ha funnit, har framkallat denna anmärkning, den han ber att få tillegna blifvande riksdagsmän, om hvilkas uppmärksamhet för saken han vördsammast anhåller. Ledamöterne i Markegångssättning utgöras af räntetagare och räntegifvare — och enligt föreskrift, så vidt görligt är, lika antal hvardera. Desse uppgöra nu priserne på ortens natura prestations artiklar. Om man antager att räntegifvarne ärligt söka sitt och de sinas bästa i föreslående af lägre priser, så är ock zanledning förmoda att räntetagarne ingalunda försumma tillfället att höja dessa priser sig till förmån. De priser, som af dessa deputerade bestämmas borde väl anses vara de för hvarje ort lämpligeste och mest riktiga, i följd hvaraf tredje man dermed intet hade att skaffa. Icke destomindre berättigar Kongl. Förordningen em markegångs-sattningarne i Riket KammarAdvokatfiskalem, att icke allenast hafva tillsyn, utan äfven att å Kronans vägnar anföra besvär öfver markegångstaxorne, samt KammarKollegium att öfver desse besvär beslut meddela — allt utam motpartens minsta hörande. Något bevis att denma auktoritet till räntegifvares lättnad nedsatt markegångspriser torde icke kunna anföras; men att den till dessas ännu större betungande höjt priser, derpå gifvas flera exempel. Medgifvet att hammar-Kollegium hittills ganska modest begagnat denna, icke afundsvärda rättighet, är det icke i alla fall ett prejudikat af betämklig art, när för räntegifvaren ingen appell medgifves? Och hvem garanterar en alltid fortfarande lika modesti i detta fall? Med denna lagstiftning kunne ju Länens markegångsättningar blifva en nullitet, i thy att Kammar-Kollegium kan förändra på hvarenda artikel i taxan; och hvartill tjena då dessa sammankomster, annat än att ytterligare belasta de betalande med deras deputerade och fullmägtiges arvoden för em förrättning, hvilken, lika som många andra, är till endast — pro forma. Om Krenans fördel skulle vara skiljd från den enskilde räntetagarens (och insändaren förstår icke hvarföre,) kunde då icke ett kronans ombud äfven öfvervara markegångssättningen för alt på stället och i vederbörandes närvaro bevaka sin hufvudmans rätt? på detta sätt kunde ju den K. Kollegium tillagde arhitrerande makt undvikas tillika med det möjliga missmöjet öfver dess åtgärder. Om det någorstädes skulle befinnas att ett helt uppbördsdistrikt är aaslaget till en enda stat, så är detta alldeles icke fallet allestädes; ty det finnes orter, der icke ens alla grannarne i en by äro anslagne till en och samma stat. Nar nu, som det händer, Kammarkollegium för kronans räkning höjer priser i Markegångstaxan, månne då uppbördsmannen noga klassificerar de skattskyldige, så att endast de kronan ansleaene OO HL OÖ.Ad AHA mA Hime Et B