tigt 10eflytande harat skall uppsta på opinionen om ryckfriheten hos den bildade och sansade delen bland allmänrheten; men vi tage oss friheten vara af motsatt tavka. Man erinrar sig nogsamt, huru mycket Engelska tidningarne gjort sig lustiga öfver Hertigens af Cumbe-land, Konungens egen brors, ofantliga mustacher, och på alla möjliga sätt ridikyhserat dem, hvilket alldelesicke varit förhållandet med H. E. Gr. Brahes tur. — Vi hafve likväl icke hört, att den bildade och sansade allmänheten i England tagit sig någon förskräckelse för tryckfrihetens öden af denna omständighet, och de vänner, som äro så förskräckte, att de bäfva för tryckfriheten, för hvad som stått att läsa om oftanämnde tur, kan tryckfriheten gerna undvara, emedan deras bistånd icke är mycket värdt. Vida mera bitande synes oss Allehandas egva reflexioner öfver H. E Grefve Brahes inväljande i Vetenskapsakademien i klassen för allmän lärdom, ehuru Hans Exc., enligt Allehandas anförande, saknar enskild elementär uuderbyggnad. Nu förekommer likväl genast åter en motsägelse, då Allehanda påstår, att klandret bordt riktas emot Vetenskapsakademien, och aldrig kunnat blifva för skarpt i detta hänseende, men ej på Hans Excellens. I hvad afseende har då den sistnämnde för denma punkt blifvit klandrad i vårt blad? Här måste vi åter reklamera vår rätt att ej få oss någonting pådiktadt. Dessa inkonseqvenser krönas af den på slutet framförda önskan om undanbedjandet. ? Att Hans Efcellens skulle undanbedja sig ledamotskapet i Vetenskapsakademien, för att lemna en bekräftelse åt Allehandas reflexioner, är visst en naif proposition, men hvilken lärer komma att sakna all påföljd. Vi kunne icke lemna detta ämne, utan att vidröra ett annat, som dermed har märmaste sammanhang. Det har ej kunnat undfalla någons uppmärksamhet, att äfven personer, som för öfrigt hysa ganska liberala begrepp om pressens rättigheter, när frågan är om andra medlemmar af Styrelsen, genast taga till sig förskräckelse, så smart det minsta i tryck forekommer, hvarest Hans Ex. Grefve Brahe finnes nämnd, alldeles som om hvarje anmärkning om honom skulle röra sjelfva Majestätet. Hvilken ångest uppstod ej hos många, derföre att nyligen ett dokument i en räitegångssak producerades, hvaraf H. Exc. syntes komprometterad? Det är väl dock obestridligt, att i vårt land icke finnes någon, hvilken publiciteten borde följa så noggrannt med sina blickar: som denne man, hvars position och stora betydenhet — hela . allmänheten vet nogsamt, eller anser åt-; minstone allmänt, att den i befordringsären! der, en af styrelsems vigtigaste grenar, är lika stor som alla de öfriga Styrelseledamöternes tillsammans — utöfvar ett så ovanligt inflytande på Regeringsäremnderna. Märkvärdigt är också! att tidningarne jemförelsevis ganska sällan, ja. nästan aldrig, sysselsast sig med H. Exc. och äfven vi kunne icke undantaga oss härifrån. — ) Hvad har orsaken varit både till demna förskräckthet å ena sidan och denna blyghet å den andra? Sägom det rent ut. Det är icke så mycket den stora mekt, H. Ex. förenar i sin hand, som hans personliga artighet och! älskvärdhet i umgänget och föreställmmgen om vissa emskilda vsckra egenskaper , såsom vänfasthet, välmenirg och mit samt slutligen om! H. Exc:s obegränsade tillgifvenhet för Kenungens person, hvari demna orsak bör sökas. Vi bekänna likväl öppet, att, med våra åsigter öfver sambhällsfrågorma , det icke finnes mågon, hvars inflytande vi fro utgöra ett sådant hinder för alla populära reformer i sanshällsskicket, insen så tillgifven den absoluta lydnadens grundsatser, så obenägen och rädd för folkviljans insteg i det allmänna och för allt som kan leda lit, så konservativ i afseende på idderna om delns och bördens rättighet till företräden och vilken så litet älskar tryckfriheten , som H. xc, Grefve Brahe. I fall man ej får se up;embarelserna häraf uti nutidens befordringsystem till högre platser, så visade de sig nogsamt ti tidningen Fäderneslandet , som på sin tid ar H. Exc:s organ hos allmänheten. Vi döle, till följd häraf icke, att det ej. finnes någon, vars aflägsnande från styrelsen i vår öfvertygelse one ett så stort steg för reformernas sak, som . Grefvens. Då vi oförbehållsamt göra en dan förklaring, torde det också häraf ådagaggas, att vi aldrig önskat tillskynda . Hans s! xcellens personligen något obehag, utan attla et tvertom varit aktningen och konsideratio-f) en för hans egenskaper såsom enskild man, NM Tea? 8 11. bn RH ÅA ÅA MM mv js oh er MM MH LT