tigt 10eflytande harat skall uppsta på opinionen
om ryckfriheten hos den bildade och sansade
delen bland allmänrheten; men vi tage oss fri-
heten vara af motsatt tavka. Man erinrar sig
nogsamt, huru mycket Engelska tidningarne
gjort sig lustiga öfver Hertigens af Cumbe-land,
Konungens egen brors, ofantliga mustacher, och
på alla möjliga sätt ridikyhserat dem, hvilket all-
delesicke varit förhållandet med H. E. Gr. Brahes
tur. — Vi hafve likväl icke hört, att den bilda-
de och sansade allmänheten i England tagit sig
någon förskräckelse för tryckfrihetens öden af
denna omständighet, och de vänner, som äro
så förskräckte, att de bäfva för tryckfrihe-
ten, för hvad som stått att läsa om oftanämn-
de tur, kan tryckfriheten gerna undvara, e-
medan deras bistånd icke är mycket värdt.
Vida mera bitande synes oss Allehandas egva
reflexioner öfver H. E Grefve Brahes inväljan-
de i Vetenskapsakademien i klassen för allmän
lärdom, ehuru Hans Exc., enligt Allehandas
anförande, saknar enskild elementär uuderbygg-
nad. Nu förekommer likväl genast åter en
motsägelse, då Allehanda påstår, att klandret
bordt riktas emot Vetenskapsakademien, och al-
drig kunnat blifva för skarpt i detta hänseende,
men ej på Hans Excellens. I hvad afseende
har då den sistnämnde för denma punkt blifvit
klandrad i vårt blad? Här måste vi åter rekla-
mera vår rätt att ej få oss någonting pådiktadt.
Dessa inkonseqvenser krönas af den på slutet
framförda önskan om undanbedjandet. ? Att
Hans Efcellens skulle undanbedja sig ledamot-
skapet i Vetenskapsakademien, för att lem-
na en bekräftelse åt Allehandas reflexioner,
är visst en naif proposition, men hvilken lä-
rer komma att sakna all påföljd.
Vi kunne icke lemna detta ämne, utan att
vidröra ett annat, som dermed har märmaste
sammanhang. Det har ej kunnat undfalla nå-
gons uppmärksamhet, att äfven personer, som
för öfrigt hysa ganska liberala begrepp om pres-
sens rättigheter, när frågan är om andra med-
lemmar af Styrelsen, genast taga till sig för-
skräckelse, så smart det minsta i tryck forekom-
mer, hvarest Hans Ex. Grefve Brahe finnes
nämnd, alldeles som om hvarje anmärkning om
honom skulle röra sjelfva Majestätet. Hvilken
ångest uppstod ej hos många, derföre att nyli-
gen ett dokument i en räitegångssak producera-
des, hvaraf H. Exc. syntes komprometterad?
Det är väl dock obestridligt, att i vårt land
icke finnes någon, hvilken publiciteten borde
följa så noggrannt med sina blickar: som denne
man, hvars position och stora betydenhet —
hela . allmänheten vet nogsamt, eller anser åt-;
minstone allmänt, att den i befordringsären- !
der, en af styrelsems vigtigaste grenar, är lika
stor som alla de öfriga Styrelseledamöternes till-
sammans — utöfvar ett så ovanligt inflytande
på Regeringsäremnderna. Märkvärdigt är också!
att tidningarne jemförelsevis ganska sällan, ja.
nästan aldrig, sysselsast sig med H. Exc. och
äfven vi kunne icke undantaga oss härifrån. — )
Hvad har orsaken varit både till demna för-
skräckthet å ena sidan och denna blyghet å
den andra? Sägom det rent ut. Det är icke
så mycket den stora mekt, H. Ex. förenar i
sin hand, som hans personliga artighet och!
älskvärdhet i umgänget och föreställmmgen om
vissa emskilda vsckra egenskaper , såsom vän-
fasthet, välmenirg och mit samt slutligen om!
H. Exc:s obegränsade tillgifvenhet för Kenun-
gens person, hvari demna orsak bör sökas. Vi
bekänna likväl öppet, att, med våra åsigter öf-
ver sambhällsfrågorma , det icke finnes mågon,
hvars inflytande vi fro utgöra ett sådant hinder
för alla populära reformer i sanshällsskicket, in-
sen så tillgifven den absoluta lydnadens grund-
satser, så obenägen och rädd för folkviljans in-
steg i det allmänna och för allt som kan leda
lit, så konservativ i afseende på idderna om
delns och bördens rättighet till företräden och
vilken så litet älskar tryckfriheten , som H.
xc, Grefve Brahe. I fall man ej får se up-
;embarelserna häraf uti nutidens befordrings-
ystem till högre platser, så visade de sig nogsamt
ti tidningen Fäderneslandet , som på sin tid
ar H. Exc:s organ hos allmänheten. Vi döl-
e, till följd häraf icke, att det ej. finnes någon,
vars aflägsnande från styrelsen i vår öfvertygelse
one ett så stort steg för reformernas sak, som
. Grefvens. Då vi oförbehållsamt göra en
dan förklaring, torde det också häraf ådaga-
ggas, att vi aldrig önskat tillskynda . Hans s!
xcellens personligen något obehag, utan attla
et tvertom varit aktningen och konsideratio-f)
en för hans egenskaper såsom enskild man, NM
Tea? 8 11.
bn RH ÅA ÅA MM mv js oh er MM MH LT