5 or ULL SLU TLaltlULCL al TM MIllLKHIA ARVIlllulal- VvUU
- municipal-forfattning ech införandet af ända-
i målsenliga municipal-styrelser, hvilka, emligt
i Lag- och allmänna Bssvärs-Utskettens vid sista
- Riksdagen afgifae betänkande, icke allemast er-
- bjuda ett naturligt och föga kostsamt förvalt-
- ningssätt af folkets närmaste angelägenheter, u-
- tan äfven lemna tidiga väckelser för den medbor-
; gerliga enda och den sjelfständighet, som på en
-!gång wgöra den konstitutionella frihetens kän-
s netecken och borgen för dess bestånd. I ett
- land med så många obegagnade näringskällor,
t!så myeksn ännu slursrande industri, ett land,
-Ider brist på arbetsfolk under vintrarmes mellan-
-Itider rätt så mycket som bristen på kapitaler,
- I vållat jerdens försummade odling, der borde na-
turligtvis populationens tillvext betraktas som em
t verklig lycka, men nu, tack vare våra admini-
- Istrativa former och vår ekonomiska lagstiftning,
viser man med en viss förskräekelse, haru baek-
; Istugusittarne förökas; nu öppnas i den skoglösa
bygden ingen utväg till deras sysselsättning,
när vinter inbryter; nu afspeglar man dem nä-
stan såsom föremål, met hvilka ett allmänt ut-
Iretsingskrig borde anställas!
Ij Vi komma nu i erdningen till den besutna
1allmogen, det hedervärda Bondeståndet. Hvad
vi i vår förra artikel, yttrat om detta Stånds
andliga nöd, om jerdbrukets vanvård, om jor-
dens onaturliga beskattning, om minnen af ford-
Ina tiders barbari, m. m. — — allt detta kal-
Jar Statstidningen ordståt. Vi hoppas dock
- kunma öfvertyga Statstidningen, att vi, med vår
. nyssnämnde artikel haft en så allvarsam syft-
ning, att vi böra befrias från misstamkan, att
I dymedelst endast hafva sökt pråla med ord.
Om, såsom Statstidningen, med stöd af Justi-
jtieministerns berättelse, förkunnat, allmogens väl-
stånd är i stigamde, så är detta en ny anled-
ning att stegra anspråken på Bendeståndets håll-
ning vid Riksdagarne, på det förmånerne af det
j konstitutionella samhällsskieket ieke må, genom
dess vållande, pericliteras. Vi kunna ieke glönma-
ma, huru det gick år 1829, under Longbergs
ledning, ech vi böra ieke förbise, huru det möj-
ligen kam komma att gå, tilläfventyrs under
Strindlunds! Försöken vid vid 1834—1835 års
Riksdag äro alltför väl bekamta, att kunna ur
minnet utplåmas, och Bondeståndets represem-
tanter hafva sjelfve, vid mer än ett tillfälle, vits-
ordat vådan af bristande emdöme och deraf
ieke sällan bereerde opinionskastning. Afvan
från denma synpunkt skulle en väl ordnad mu-
nicipal-styrelses införande vara symnerligen hel-
sosam, emedan den, på sätt en motionär vid
sista Riksdagen uttryckte sig, vore att betrakta
såsom ett slags medborgerlig uppfostrings-am-
stalt, hvilken borde lifva natienal-andan och :
gifva allmänna tänkesättet den lyftning, det all-
var, den stedga, som i ett konstitutionelt lamd
äro af så betydande vigt.
Att jerdbruket i Sverige icke antyder något :
synnerligt välstånd hos allmogen och att det-
samma utan öfverdrift kan sägas i allmänhet va-?
ra, om icke vanvårdadt, dock fastnagladt på en-
låg ståndpunrkt, derpå behöfva vi icke åberopa
andra bevis, än offentliga handlingar rörande
Westergöthland och det kämda förhållandet, . att
Hushållssällskapet i Upsala län funnit behöfligt,
att från Upland, Rikets kornbod, skicka ele-
ver till Dalarne, för att inhemta elementerne af
cirkulationsbruket. Det är möjligtvis framtiden
förbehållet, att- erfara någon för det allmänna
gagnande frukt af Landtbruks-Åkademiens tju-
puåriga verksamhet, men hitimtills har denna
tiftelse egentligen visat sig blott som en poli-
isk institution och, med undantag af sina hög-
idsdagar, varit så sluten inom sig, så förbe-
vållsam om sina rön och försök, att Rikets
tänder, misströstande om Kongl. Akademiens
jelp för det stationära jerdbruket, af egen im-
puls aktat nödigt att skapa ett, af Kongl. Aka-
lemien oberoende, Landtbruks-Institut på De-
seberg i Westergöthland.
Till försvar för vår yttrade mening, att jord-
ruket tryckes af onaturliga skatter, som till
n del äro hugskott af träldom och envälde,
rista vi utbedja oss biträde af de herrar och
nän, hvilka, efter Regeringens förordnande, i
inderdånighet uppgjort förslag till skattejemk-
ing och ny reglering af Svenska jordens skat-
er. Hvarföre icke detta förslag längesedan hem-
lit undar effentligheten, och hvarföre Regerin-
en hitintills derem iakttagit tystnad, är en
land de statssaker, uti hvilka vi ieke förmått
tränga. Vi betvifla dock icke, att det inne-
åller så märkliga omständigheter, att det för-
enar komma till allmänhetens kännedom. Hvad Skå
i, i afvaktan derpå, icke nog kunma beklaga, jke: