Ar VY EHILAHDIUNI,g SEP MMMM MIR OO NN
tet; men i stället ser man ru att det blifvit gif-
vet åt Hr HofPredikanten Silfverbrand. Dat
är obekant, hvad som föranledt Reg. att före-
deaga en Silfverbrand framför en Guldbrand 5;
kanske har man tänkt
Gall ej annat är än mull
Tacka vill jag silfver!
Men om silfret nu tör tiden är mera kuramrt
än guldet, så behåller dock det sednare alltid
sitt värde. - He Guldbrand var ett barn af stif-
tet, hade, om vi minnas rätt, första rummet på
förslaget, och lärer jemväl i meriter stå framför
Hr Silfverbrand, Hvilken för öfrigt visserligen
icke saknar sina meriter, serdeles såsom affersman.
Ett här i staden existerande Ordenssällskap,
kalladt: Det Redliga Förbundet, stiftade
förl. år en söndagsskola för handtverkslärliagar,
hvilka skulle åtnjuta undervisming i läsa, skrif-
va, historia och geografi, Onsdags och Söndags
eftermiddagarna, och hvartill Johannes Frisko-
las direktion upplåtit sin lokal. Med denna
skola hölls :sistl, Onsdag den 1 Mars examen,
i närvaro af Kyrkoherden Dr Pettersson, hvil-
ken bli:vit vald till Inspektor, Hr UnderStåt-
hållaren Kuylenstjerna, Ordens Stormästare, och
åtskilliga af: Ordens ledamöter. Af den berättelse
skolans lärare Magister voa Scheele afgaf, in-
hemtades, att inmalles 65 gossar deri varit in-
tagna, men hvaraf åtskilliga åter afgått till följe
af flyttmingar från trakten; 20 dels vero så ny-
komne, dels så ofta varit frånvarande från lek-
tionerna, att deras framsteg ännu icke medgaf
någon offentlig pröfnaing, och att en sådan nu
var att anställa med 23, som en längre tid och
med utmärktare flit bivistat skolan. Man måi-
ste, för att med oväld bedöma dennas verk-
samhet, erinra sig att kursen imsskränker sig till
100 lärotimrear på året, att många af gossarna
i sina mästares ärender stundom hindras att bi-
vistaj dem, och att flera, då de intagas i skolan,
ännu icke ens inhemtat undervisningens elemen-
ter. När iman gör ett billigt afseende på dessa
omständigheter, men likväl ser alla lärjungarne
skrifva en hjelplig, mången en vacker stil, ut-
räkna svårare arithinetiska tal, läsa med gel
accentuation 0: s. v., lända dessa framsteg bå-
de dem och läraren till verklig heder. Det bör
härvid icke lenmnas oanmärkt, att hvad som icke
i ringa mån bidragit till ett sådant resultat, är
att många mästare sjelfve med sin uppmärksam-
het följt sina lirjungeras förkofran, icke allenast
uppmanat dem, att bivista lektionerna, utan äf-
ven personligen infumnit sig der, för att bevitt-
na deras flit och nHoggramnmhet. Ett glädjande
drag är, att 3 gesäller, som insågo sin brist på
kunskaper, af egen drift begärt få besöka ske-
lan, som icke egentligen är ämnad för dem,
och blifvit dess flitigaste och uppmärksammaste
lärjungar.