Till Herr Grefve D. Frölich, i anlednin af dess svar till mig uti Det Sjette Afton bladet N:o 33. Efter första genomläsningen af Herr Grefven svar lade jag tidningen genast å sido, med fö resats, att icke bry mig det aldraminsta derom men som mitt yttrande under sistlidne Permäs so marknad uti Karlstad, rörande ett enskild samtal mellan Amiral Creastedt och Landshöfding Wimgård; icke blifvit räit uppfattadt och a Herr Grefven iill allmänheten framstäldt, så ha jag, för att icke göra mig skyldig till bristande uppmärksamhet emot dessa personer mnödgat uppträda och reda det tvetydiga Herr Grefsen: uppfattning af min berättelse vid förutnämnde tillfälle innebär; och då jag således måste yttre mig, kan jag, ehuru icke hågad att med Her: Grefven strida om rätt och orätt, eller att åter genomgå det personliga uti Herr Grefvens svar, icke underlåta att ännu hårdare tilldraga den knut, som fäster en ojäfaktig ovisshet vid mina förut hsfda yttranden öfver Herr Grefvens misstag vid artikeln om Wermlandskanalerna. Från inledningen till Herr Grefvens artikel emot mig, finner jag nu efteråt, att det innsbar allt för mycken ärlighet och uppmärksamhet å min sida, att genom ett erskildt bref underrätta Herr Grefven huru jag af Aödvändigheten f.nn mig tvungen alt lemna offemtlighet åt mine yitranden i Stockholm, och kuru jag var förvissad att Herr Grefven skulle betrakta sak och icke person. Herr Grefven är öfverflödigt vidlyfiig vid framaställningen af supponerade motiver till offentliggörandet af mina anmärkningar emot dess kanalartikel, och vill insinuera, som skulle jzg till följe af min subordinerande ställning blifvit belft anbefalld vidtaga, som Herr Grefven säger, en rentvagnings-process, dem vederbörande saknat både lust ech förmåga att ens börja. Härpå blir svaret, att jag ingalunda af lust att förolämpa framträdt i denna sek, eller kastat mig emellan 2:ne stridande; men sedan jag öppet och vid åtskilliga tillfällen, uttalat min kännedom af flere delar utaf hvad Herr Grefven 1 sin artikel om slussar å Clarelfvenm anfört, ) och synnerligast fästet mig vid det af Amiralen Grefve Cronstedt hållna sammanträdet uti sist! lidne Fastings marknad, samt förklarat att in) genting vore lättare än bevisa flere mot Herr: Grefve Fröhehs framställningar stridiga förhål-! landen, så behöfde man hvarkem använda tvång ! eller öfvertalning, för att till följe af mina hafda yttrenden och med kännedom af mitt hat I ill insidiösa framställningar, förmå mig framträda uti em offentlig tidnisg, och efter att der-; ill blifvit anmodad, uppkom ju helt enkelt! åev nödvändighet, som tvang mig, eller at vidhålla den bevisningsskyldighet jag genom eg-; ne med sanningen öfverensstämmande yttrandes! ålagt mig. Några andra motiver erfordras icke, för stt draga mina yttranden inför offentligheten. Se så Herr Grefve! med denna enkla förklaring brister hela den väfead af inwinuationer Herr Grefven uti första spalten af sitt ;var samsmandragitsemet oberoendet fi min karakter, emotimin eväld.