Till Herr Grefve D. Frölich, i anlednin
af dess svar till mig uti Det Sjette Afton
bladet N:o 33.
Efter första genomläsningen af Herr Grefven
svar lade jag tidningen genast å sido, med fö
resats, att icke bry mig det aldraminsta derom
men som mitt yttrande under sistlidne Permäs
so marknad uti Karlstad, rörande ett enskild
samtal mellan Amiral Creastedt och Landshöf-
ding Wimgård; icke blifvit räit uppfattadt och a
Herr Grefven iill allmänheten framstäldt, så ha
jag, för att icke göra mig skyldig till bristande
uppmärksamhet emot dessa personer mnödgat
uppträda och reda det tvetydiga Herr Grefsen:
uppfattning af min berättelse vid förutnämnde
tillfälle innebär; och då jag således måste yttre
mig, kan jag, ehuru icke hågad att med Her:
Grefven strida om rätt och orätt, eller att åter
genomgå det personliga uti Herr Grefvens svar,
icke underlåta att ännu hårdare tilldraga den knut,
som fäster en ojäfaktig ovisshet vid mina förut
hsfda yttranden öfver Herr Grefvens misstag vid
artikeln om Wermlandskanalerna.
Från inledningen till Herr Grefvens artikel
emot mig, finner jag nu efteråt, att det innsbar
allt för mycken ärlighet och uppmärksamhet å
min sida, att genom ett erskildt bref underrät-
ta Herr Grefven huru jag af Aödvändigheten
f.nn mig tvungen alt lemna offemtlighet åt mine
yitranden i Stockholm, och kuru jag var för-
vissad att Herr Grefven skulle betrakta sak och
icke person.
Herr Grefven är öfverflödigt vidlyfiig vid frama-
ställningen af supponerade motiver till offentlig-
görandet af mina anmärkningar emot dess ka-
nalartikel, och vill insinuera, som skulle jzg
till följe af min subordinerande ställning blifvit
belft anbefalld vidtaga, som Herr Grefven sä-
ger, en rentvagnings-process, dem vederböran-
de saknat både lust ech förmåga att ens börja.
Härpå blir svaret, att jag ingalunda af lust att
förolämpa framträdt i denna sek, eller kastat
mig emellan 2:ne stridande; men sedan jag
öppet och vid åtskilliga tillfällen, uttalat min
kännedom af flere delar utaf hvad Herr Gref-
ven 1 sin artikel om slussar å Clarelfvenm anfört, )
och synnerligast fästet mig vid det af Amiralen
Grefve Cronstedt hållna sammanträdet uti sist!
lidne Fastings marknad, samt förklarat att in)
genting vore lättare än bevisa flere mot Herr:
Grefve Fröhehs framställningar stridiga förhål-!
landen, så behöfde man hvarkem använda tvång !
eller öfvertalning, för att till följe af mina haf-
da yttrenden och med kännedom af mitt hat I
ill insidiösa framställningar, förmå mig fram-
träda uti em offentlig tidnisg, och efter att der-;
ill blifvit anmodad, uppkom ju helt enkelt!
åev nödvändighet, som tvang mig, eller at
vidhålla den bevisningsskyldighet jag genom eg-;
ne med sanningen öfverensstämmande yttrandes!
ålagt mig. Några andra motiver erfordras icke,
för stt draga mina yttranden inför offentlighe-
ten. Se så Herr Grefve! med denna enkla
förklaring brister hela den väfead af inwinua-
tioner Herr Grefven uti första spalten af sitt
;var samsmandragitsemet oberoendet fi min karak-
ter, emotimin eväld.