THEATER.
Theaterpubliken hede i går en ganska inter
essant afton. Ouverturerna till Herolds Zam
pa och Webers Friskytt, ett par scener u
nämnde operor, utförda af den ryktevis och ge:
nom sitt lyckade uppträdande på Hr Berwald:
sista soir på förhand bekanta Tyska sångarer
Hr Schmuckert, samt dertill icke mindre är
t(renne så underhållsnde småpjeser, som Guld-
korset, Sen er i spegeln och Jag be-
drar mig aldrig !? på samma gång mera och
pikantare har scenen kanske aldrig erbjudit. Hu-
sei var också så godt som fullt. Herr Schrauc-
cert har en ganska stark och vacker röst, som
egentligen år baryton; han vet likväl att upp-
Irifva bröströsten temligen högt, och der denna
slutar, rör han sig obehindradt ikom falsetten,
hvars toner han anslår fullt och säkert. Dess-
atom eger ir 5. såväli sjelfva sitt sångföredrag,
som i sitt spel denna dramatiska liflighet, som
hos utländska sångare ar så vanlig, som äfven
utgjorde det egentligen utmärkande hos Hr S:s
andsman, Hr Renziger, hvilken någon tid var
engagerad vid vår theater, men hvilken egen-
skap vi hes våra egea sångare aldrig i någen
högre grad funnit, om icke hos Hr Sällström.
Skulle vi anmärka mågot vid Hr Schmuckerts
sång, Så Vore det att han i den goda afsigten
att åt densamma gifva denna dramatiska effekt
och nyansering, i allmänhet låter förleda sig att