drar at publhasten.
Det svåraste vid denna granskning är att ut-
leta och resumera de postulater eller reklamatio-
ner, dem B. A. i den underd. skrifvelsen velat
nedlägga, och man kan svårligen undertrycka
den anmärkning, att den animositg, som deri
synes råda, mycket motverkat all skrifts första
egenskap, den att upplysa. TImedlertid, och
med aktning för andras skarpare urskilning, haf-
va vi trott oss finna att B. ÅA.
i första rummet bestrider Kongl. Maj:ts rätt
att besluta en till alla samhällsklasser utsträckt
näringsfrihet, såsom stridande mot privilegier,
mot 1810 års koncession, mot grundlag och mot
allmän civillag, till hvilka juridiska skäl dess-
utom konma några statsekonomiska, som borde
åligga Kongl. Maj:t en moralisk förbindelse utt,
äfven om han ägde, likväl icke begagna, en så-
dan rättighet. Den som icke är någon beun-
drare af konungamaktens envälde öfver den eko-
nomiska lagstifiningen, skulle geraa se de skäl,
med stöd hvaraf B. Ä. lagligen kunde sätta den
i fråga; men den som icke heller beuedrar nä-
ringstvånget, och således icke tror på de stats-
ekonomiska skäl, som skulle tala för dess bi-
behållande, tvingas nödvändigt att undersöka de
juridiska.
Hvad priwilegierne angår, så är det nog-
samt kändt, att medstånden aldrig velat med-
gifva borgarståndet några egentliga privilegier,
ech att äfven konungamakten i detta mål all-
jemt varit mycket tvehogse. Orsaken har utan
tvifvel varit den, att om Bergarståndets anspråk
på uteslutande herrskap öfver all hamdel och
all slöjd blifvit i fullkomlig nakenhet framställ-
de, så hade medstånden blifvit uppskrämde,
och för alltid satt p för konungamaktens ön-
skan att kunna göra några löftem i denma väg.
Uti 1790 års conf Reg. form heter det, 52: Kgl.
Maj:t låter bibehålla samtlige Riks. Ständer vid
deras vä!fångne gamla privilegier, rätt och fri-
heter. Skolande inga nya privilegier ett stånd
angående, utan alla fyra Riksståndens vetenm-
skap, gjorda påminnelser och samtycke utgif-
vas och meddelas. Och i 54: Städerne i
Riket förblifva vid deras välfångna privilegier
och rättigheter, som dem af fordna konungar
gifne och förlänte blifvit, dock så att de ef-
ter tidernas omständigheter , och det allmän-
nas nytta och gagn lampas. Regeringsfor-;
mar 21 Febr. 1719 sager i 40 f: Städerne i
Riket förblifva vid deras privilegier, hvilka ef-
ter våra tider komina, likmätigt Kgl. Maj:ts:
försäkran att lämpas, och sedermera att:
gillas. Samma år, 13 Juli, yttrar Kgl. Maj:t,
?Resolutionen- och förklaringen öfver semilige:;
städernas besvärspunkter: Städerne tillåtas att:
sammandraga alla deras privilegier, och insända!
ett efter dessa tider lämpadt och förbättradt ut-
kast dertill, jemväl ock projektera statem, för;
magistraternas och städernas betjentes atlöningar, !
med alla öfriga utgifter, hafvande städerne, se-
dan vederbörande Kollegier deröfver blifvit hör-!
de, så i det ena som det andra Kongl. Maj:ts
Utslag att förvänta. Hela denna Resolution
vittnar för öfrigt, att regleringen af städernas
friheter var helt och hållet Konungens ensak. I
Regeringsformen 1720 öfverflyttar demna ES
I
i
ring till Ständerna, genom: 51 f, som stadgar:
?Städerne förblifva vid deras gamla rättigheter
och privilegier, dock så att de af R. St. ef-
ter tidernas omständigheter lämpas. Som
städerne imedlertid icke inkommo med det til-j
låtna utkastet, så återföllo de så kallade privile-
gierne under Konungen, som dermed vid hvar-
je Riksdag gjorde hvad honom godt syntes.
Silueda såages i Rerelutionen på städernas be-
svär 1723, d. 16 Okt., 45: Ehuru städer I
nas privilegier skola, som Regeringsformens 51 j
S (nyss aterad) förmäler, blifva öfversedde och
efter närvarande tiders beskaffenhet, uti sådane
mål, som någon ändring nödvändigt erfordra, läm-
pede och förbättrade, så böra de dock ieke till de-
ras grumd och varelse upphäfvas oeh omkullkastas. .
— Mär vore kanske rätta stället att anmärka
I
2 oaktadt så mycket prat om privilegier, som:
skulle komma, nämnes dock intet om den un-
der tiden) eller 1720, utkomna Skråordningen,
eller Ordning och Skrå för handtverkare? c.
hvilken e!jest innehåller åtskilligt af hvad mån-!
gen än i dag såsom privilegier reklamerar. Det!
var således ganska riktigt anmärkt af Borgarstån-
dets representanter vid 1812 års riksdsg, att!!
Skråordnimger ej var något privilegrum, utan ett !
reglemente. Utrymmet nekar att här utreda hvad
man i den der em privilegier peroreranmde tiden !
kunde förstå med Städernas privilegier; sen j:
den som något djupare intrång! i de och ef-!
ter följande tiders bistoria, vet nog, att dermed ej 1
förstods något annat, än den frihet hvarje stad