fabriker och manufakturer af så beskaffad mansperson, som nästföregående 6. omförmäler, anläggas, utan att han dessförinnan behöfver styrka sin skicklighet, så vida ej fråga är om byggmästare-, murmästareoch kakelungsmakare -handteringarne, färgerier, kemiska blekerier och sådana fabriker, der genom kemiska operationer, hvilka allmänheten ej kan bedöma, åstadkommas tillverkningar, som i händelse af origtig behandling eller beredning, kunna medföra fara för lif, helsa eller eld, hvilka handteringar eller fabriker ej få drifvas af andra personer, än dem, som deruti förvärfrat erforderlig skicklighet; i sammanhang hvarmed Borgerskapets älste på detta ställe underdånigst anmärka den, emot sistnämnda undantag, uti 18 . uppställda och för allmänhetens säkerhet vådliga föreskrift om frikallelse att känna färgningseller blekningskonst för egaren, då tärgerier och blekerier endast begagnas, såsom tjensteverk vid andra inrättningar. Till hvilka följder dessa bestämmelser kunna leda, undfaller visserligen ejEder Kongl. Maj:ts Nådia uppmärksamhet. Det kan lätt sägas, att allmänheten, som behöfvrer handtverkarens biträde, utötvar säkraste kontrollen å tillverkningens duglighet; men huruledes skall mången gång ersättning vinnas at en sådan utan prof blifven handtverkare, som emottagit en vara till bearbetning och måhända den förderfvat, hvaremot anspråk om Önskadt tillgörande af den handtvrerkare, hvars skicklighet är undersökt och godkänd, bör vara grundadt. — Borgareståndet har, lika med de öfriga Riksstånden, icke ansett den af ålder stadgade gesälloch lärotiden såsom ett oeftergifligt vilkor för burskap, utam med antagande, att skickligheten må vara förvärfvad hvarest, och på huru kort eller lång tid, som helst, trott prof deraf böra :ådagaläggas inför embetet, der burskap sökes, hvilken auktoritet Borgareståndet med mycket skäl tillerkänt ett afgjordt företräde, i afseende på förmågan att kunnt afgifva utlåtande öfver dem burskapssökandes skiclighet, under kontroll, såsom vederbör, at en oväldig granskning. Enär Kongl. Kommersekollegium derjemte uti förslagets 17 69.: 1 mom. stadgat, att, om den sökande ej-fyllt 24 år, vore han skyldig att styrka, det han. innehar erforderlig skicklighet att drifva det handtverk, eller den fabrikseller manufaktur-inrättning, som ham åstundar att utöfra, synes afsigten vara den, att, genom bibehållande tillika af handtverksmästare, som skela styrka skicklighet, deraf tilldana en personal ibland handtverkare, jemnförlig med fabriksmästare, som ej äro sjelfrådande, utan merändels dömde att för alltid arbeta hos fabrikanten, kapitalisten. Den borgerliga tungan är i öfrigt tvefaldig, nemligen dels afgifter, dels personliga skyldigheter, båda lika oundgänglige för städers bestånd. Den som skall rara berättigad att utöfra borgerligt yrke, måste, såsom vilkor för denna rätt, uppfylla j) både dea ena och dem andra delen af den bergerliga tungan. I afseende på grosshandel, finnes visserligen redan, i följd af serskilda stadganden, undantag för kontinsentbergare, men, i ftaga om handtverks bedrifvande, nar sådant stadgande hittills varit fullkomligt främnande, och då en allmän lag för handtverkerierna wu skall uppgöras, täckes Eders Kongl. Maj:t nådigst inna vigten och angelägenheten deraf, att i densamna ej må inkomma bestämmelser, sträckande sig utöfver lydelsen af Borgareståndets koncession, eller efergilt uti förut tillförsäkrade privilegier. Detta skule likväl inträffa, om idkande af handtverk medgafs it sådane, hvilka ej kunde åläggas burskap eller derned förenade personliga prestationer. Efter denna ynpunkt måste Borgerskapets älste i underdånighet nhålla, stt Eders Kongl. Maj:ts höga uppmärksamrea må fästas på 4, 5 och 6 4H5:s oförenlighet med concessionen : yttrande Borgerskapets älste härvid i inderdånighet det omdöme, att, ehuru de 2:ne första S. göra undantag för vissa, som få utöfva handterk, ifrån burskapsåläggandet, det likväl ej är betämdt, huruvida de icke må vara berättigade att detamma erhålla, om de sådant åstunda: att ingen anjan må burskap medgifras, än den, som det kan åäggas; och att således ej eller någon annan må tillåtas, att, i fall, hvarom här är fråga, uti stad hålla rerkstad: afliden handtverkares enkas hitintills yaranle rätt obetagen.