fabriker och manufakturer af så beskaffad mansperson,
som nästföregående 6. omförmäler, anläggas, utan att
han dessförinnan behöfver styrka sin skicklighet, så
vida ej fråga är om byggmästare-, murmästare- och
kakelungsmakare -handteringarne, färgerier, kemiska
blekerier och sådana fabriker, der genom kemiska o-
perationer, hvilka allmänheten ej kan bedöma, åstad-
kommas tillverkningar, som i händelse af origtig be-
handling eller beredning, kunna medföra fara för lif,
helsa eller eld, hvilka handteringar eller fabriker ej
få drifvas af andra personer, än dem, som deruti för-
värfrat erforderlig skicklighet; i sammanhang hvar-
med Borgerskapets älste på detta ställe underdånigst
anmärka den, emot sistnämnda undantag, uti 18 .
uppställda och för allmänhetens säkerhet vådliga fö-
reskrift om frikallelse att känna färgnings- eller blek-
ningskonst för egaren, då tärgerier och blekerier en-
dast begagnas, såsom tjensteverk vid andra inrättnin-
gar. Till hvilka följder dessa bestämmelser kunna
leda, undfaller visserligen ejEder Kongl. Maj:ts Nådi-
a uppmärksamhet. Det kan lätt sägas, att allmän-
heten, som behöfvrer handtverkarens biträde, utötvar
säkraste kontrollen å tillverkningens duglighet; men
huruledes skall mången gång ersättning vinnas at en
sådan utan prof blifven handtverkare, som emottagit
en vara till bearbetning och måhända den förderfvat,
hvaremot anspråk om Önskadt tillgörande af den
handtvrerkare, hvars skicklighet är undersökt och god-
känd, bör vara grundadt. — Borgareståndet har, lika
med de öfriga Riksstånden, icke ansett den af ålder
stadgade gesäll- och lärotiden såsom ett oeftergifligt
vilkor för burskap, utam med antagande, att skicklig-
heten må vara förvärfvad hvarest, och på huru kort
eller lång tid, som helst, trott prof deraf böra :åda-
galäggas inför embetet, der burskap sökes, hvilken
auktoritet Borgareståndet med mycket skäl tillerkänt
ett afgjordt företräde, i afseende på förmågan att kun-
nt afgifva utlåtande öfver dem burskapssökandes skic-
lighet, under kontroll, såsom vederbör, at en oväl-
dig granskning.
Enär Kongl. Kommersekollegium derjemte uti för-
slagets 17 69.: 1 mom. stadgat, att, om den sökande
ej-fyllt 24 år, vore han skyldig att styrka, det han.
innehar erforderlig skicklighet att drifva det handt-
verk, eller den fabriks- eller manufaktur-inrättning,
som ham åstundar att utöfra, synes afsigten vara den,
att, genom bibehållande tillika af handtverksmästare,
som skela styrka skicklighet, deraf tilldana en perso-
nal ibland handtverkare, jemnförlig med fabriksmästa-
re, som ej äro sjelfrådande, utan merändels dömde
att för alltid arbeta hos fabrikanten, kapitalisten.
Den borgerliga tungan är i öfrigt tvefaldig, nemli-
gen dels afgifter, dels personliga skyldigheter, båda
lika oundgänglige för städers bestånd. Den som skall
rara berättigad att utöfra borgerligt yrke, måste, så-
som vilkor för denna rätt, uppfylla j) både dea ena
och dem andra delen af den bergerliga tungan. I af-
seende på grosshandel, finnes visserligen redan, i
följd af serskilda stadganden, undantag för kontin-
sentbergare, men, i ftaga om handtverks bedrifvande,
nar sådant stadgande hittills varit fullkomligt främ-
nande, och då en allmän lag för handtverkerierna
wu skall uppgöras, täckes Eders Kongl. Maj:t nådigst
inna vigten och angelägenheten deraf, att i densam-
na ej må inkomma bestämmelser, sträckande sig ut-
öfver lydelsen af Borgareståndets koncession, eller ef-
ergilt uti förut tillförsäkrade privilegier. Detta skul-
e likväl inträffa, om idkande af handtverk medgafs
it sådane, hvilka ej kunde åläggas burskap eller der-
ned förenade personliga prestationer. Efter denna
ynpunkt måste Borgerskapets älste i underdånighet
nhålla, stt Eders Kongl. Maj:ts höga uppmärksam-
rea må fästas på 4, 5 och 6 4H5:s oförenlighet med
concessionen : yttrande Borgerskapets älste härvid i
inderdånighet det omdöme, att, ehuru de 2:ne första
S. göra undantag för vissa, som få utöfva handt-
erk, ifrån burskapsåläggandet, det likväl ej är be-
tämdt, huruvida de icke må vara berättigade att det-
amma erhålla, om de sådant åstunda: att ingen an-
jan må burskap medgifras, än den, som det kan å-
äggas; och att således ej eller någon annan må till-
åtas, att, i fall, hvarom här är fråga, uti stad hålla
rerkstad: afliden handtverkares enkas hitintills yaran-
le rätt obetagen.