i Aftonbladet N:o 34 intagne förklaring, att har icke är något ministerielt blad, och att det ekt bordt förundra att finna bonom i opposition med regeringen, foga hans sednast afgifna för säkran, att han icke är något oppositionsblad Deremot måste vi göra den Constitutionelle den rättvisan, att han någo! tydligare förklara sin tanka om de ersaker, som verkat att Norges unionella rättigheter blifvit åsidosatta, och hvaröfver han yttrar sig med följande ord: V hafva sagt att det vore enfaldigt af Norrmän at tro, att alldeles icke Sverge, utan blott våra bygder, skulle tilläggas skuld för åsidosättande at den unionella likheten i rättigheter till skads för Norge. År det detta, som är Aftonbladet til förargelse, så kunaoa vi verkligen icke tjena med att förändra vår förmening. Hvem vill väl tro, att det var från Norge sjelf eller från Norrmän, de straxt efter föreningen framträdande bemödarden, att tränga Norge tillbaka och skaffa Sverge en afgjord supremati öfver Nerge, utgingo? Det såsom ligger så klart för dagen, som at dessa bemödanden vero svenska: till deras ursprung, som till deras syfte, hvarföre och på hvad sätt skulle det döljas och förtigas? Vi vända Aftosbladets ord tillbaka midt det sjelf, i det vi förklara ea sådan tystoad vara den bästa mantel att skyla en (vn. b. svensk) egoistisk politiks afsigter — en politik, den just tystnaden i detta hänseende tillhandagår. Atti Sverge äfven finnes en annan, och visserligen stark opinicn, som ser föreningen och Norges ställning deri uti ett fördomsfritt ljus, det hafva vi länge sedan erkänt och uttalat (se redan första numret af vårt blad); men att det skulle vara deta parti, som var eller är vid styret, förmoda vi att Afionbladet icke vill påstå.