nu och i evärdeliga tider, bibehållas och skyddade
varda, så att ingen dem, hvarken i anseende till de-
ras innehafvande jord, hus, tomter, hemman, skogar,
utmarker, strömar, fisken, qvarnar, sågar eller andra
inrättningar, ej eller i anseende till deras handel och
sjöfart, näringar och rörelser, minsta hinder eller
förfång tillfoga skall; och uti slutet af 2 f. har
Kongl. Maj:t stadgat och förklarat att ingen må
tillåtas borgerlig handel eller rörelse drifra. som
derå ej burskap vunnit, samt afgilter till Kronan och
staten derför betalar: ridderskapet och adeln samt
ståndspersoner all tillständig rätt förbehållen. Den-
a Kongl. försäkran våga Stockholms Borgerskaps
Idste i underdånighet anse ega fortfarande gällande
kraft,då densamma ej finnes uppräknad ibland de för-
fattningar, hvilka uti ingressen till 1809 års Regerings-
form omförmälas, såsom genom den nya konstitutionen
upphäfse, utan fastmera är betryggad genom berörde
Regeringsforms 114 ., hvarest orden lyda: Keonun
gen låte samtelige Riksens Ständer deras privilegier,
förmoner, rättigheter och friheter åtnjuta; beroende
det på samtlige Riksståndens öfverenskommelse och
Konungens bifall att låta dem undergå de förändrin-
gar och jemkningar, som rikets behof kunna fordra.n
I afseende härå förekommer jemväl uti rikets år 1823
församlade Ständers Lag- sant Allmänna Besvärs-
Ekonemie-utskotts betänkande, angående näringsfri-
heten, detta yttrande: Städerna, emellan hvilkas och
landtmannens yrken allt ifrån äldre tider, skilnad
blifvit gjord, äro ostridigt privilegierade på dessa
näringar och vid samma rättighet tryggade genom
Kongl. försäkringen den 23 Februari 1789, hvilken
vid 1809 års Regementsförändring och genom de der-
af härledda nya konstitutionella förhållanden icke
kan anses undanröjd, utan tvärtom genom Regerings-
formens 114 . bekräftad, samt icke eller blifvit rub-
bad genom ofvannämnde koncessioner (1810 års), de,
der endast bestämma en allmän rättighet till :
i borgerliga näringar, det är, till näringar i städerna,
så vida begreppet af stad alltid varit förenadt med
begreppet af borgare.n ; i
Häraf täcktes Eder Kongl. Maj:t nådigst finna, att
koncessionen, vid 1809 och 41810 årens riksdag, å
Borgareståndets sida, måst afgifras, innan fråga kun-
nt uppstå om förändring uti föreskrifterne, i afseen-
de på borgerliga yrkens utöfning. Beklagligtvis har
man af Borgareståndets beredvilligt lemnade medgif-
vande velat draga följder, som, vid lemnandet, af!
Borgureståndet icke kunnat anas, och hvilka ådagaläg-
g2, huruledes koneessionen, dikterad af medborgerligt
nit, uti sig inneburit frö till en tvist emellan stån-
den vid alla följande riksdagar, en tvist, som, derest
Kongl. Kollegii förslag skulle vinna Eder Kongl.
Maj:ts nådiga bifall, slutar med sjelftständigt Borger-
skaps förstörelse, med förlust af all säkerhet för
stadsmannanäringars bedrifvande.
Borgareståndets ofvanåberopade koncession är, ef-
ter dess ordalydelse, ingen annan, än denna, att Id-
kande af all borgerlig näring, emot åtagande af dere-
mot svarande borgerlig tunga, måtte blifva en rättig-
het för alla medborgareklasser; och 1812 förklarades
af då varande Borgarestånd, att Kongl. Skråordnin-
gen och utfärdade Handelsreglementen röra näringar-
ne, icke personerne, och voro icke gifne, såsom nå-
got privilegium för Ståndet, utan till rättelse för
alla, som uti handel och näringar ingå. De
voro reglementariska stadganden, hvilka det berod-
de at Eder Kongl. Maj:t ensam att förändra
eller upphäfva. Den tvetydiga och tillvarelsen af
allt privilegium för Borgareståndet uteslutande tolk-
nirg, man häråt velat gifva, undanröjdes likväl ge-
nom Borgareståndets underdåniga fraraställningar vid
följande riksdagar, hvarvid tydligen är ådagalagdt, att
frågan om en allmän näringsfrihet innefattar hufvud-
sakligen tvenne till art och beskaftenhet åtskiljda
punkter: den ena, huruvida idkandet af borgerlig näring
må i vidsträcktare mån, än hitintills, tillstädjas lands-
bygdens innevånare och andra, soml med städernas
borgerskap icke sig förena, hvilket ostridigt står il.
oskiljaktigt sammanhang med borgareståndets privile-
gier, så vida man vill tillerkänna fortfarandet derafi.
för detta stånd, ehuru man aldrig frånkänt tillvarel-
sen af sådana för de öfrige Riksstånden, och den an-
dra, om ändring och eftergift må ske uti nu gällan-
de stadgar och författningar, angående hvad, vid in-
träde uti Borgerliga yrken och! deras utöfning, bör
fullgöras af dem, sem äro dertill berättigade, hvil-
ket rörer det reglementariska, ehuru det i flere fall
bör hemta sina grunder ifrån ståndets privilegier; samt
att Borgares tåndet, genom koncessionen, vclat uttryc-
ka, att en hvar vore berättigad att, till sin förkofran,
använda förvärfrad arbetsförmåga och vunnen skick-
lighet, med uteslutande äfven af det i äldre författ-
ningar föreskrifna vilkor af bestämda läro- oeh ge-
sällår, blott med förbehåll, att den sökande, vid viss
uppnådd ålder, före inträdet i det borgerliga yrke han
valt, och hvaruti han ämnar sig bosätta, aflägger an-
tagligt7 och godkändt prof af sin kunskap och skick-
lighet inför vederbörande myndighet.
Det medgifna idkandet af Borgerligt yrke för alla
medborgareklassar har, såsom i underdånmighet är an-
märkt, blifvit beledsagadt af vilkoret att utgöra Bor-
gerlig tunga. Om man härvid går till grund, skall
det finnas, att, ehuru det är en förmon för ynglin-
gen att inhemta kunskaper i det yrke, hvartill han
skall sig egna, är det likväl en tunga, att Jvarr plig-
tig ådagalägga prof af den kunskap man inhemtat,
innan man må berättigas att utöfva yrket för egen
räkning; men Borgerskapets Äldste anse denma tunga
nödvändig, dels för kontroll, att ej oerfarne och för
konstfliten i sjelfva verket skadlige, äfven för allmän-
heten, som af handtverkaren sig betjenar, mindre
säkre personer må, till äfventyrs af lättsinne och på
försök, inträda uti utöfning af Borgerligt yrke, dels
å det att städermas Borgerskap må, genom med-
lemmar med kunskap och skicklighet, kunna fortfa-
rande utgöra deras förbindelser till stat oah stad.
Detta vilkor hafva ock hvarken de år 1812 af Kongl.
Maj:t i nåder förordnade komiterade, eller de trenne
Riksstånden vid 1823 års Riksdag förbisett, utan an-
tagit och fastställt, ehuru de, i detalj, föreslagit der-
vid annan ordning, än den Borgarståndet, enligt sitt
Aa
(I Pro, et an ÅA ee HH AR 0 RA Rn HH mm MM MH VO
h