nu och i evärdeliga tider, bibehållas och skyddade varda, så att ingen dem, hvarken i anseende till deras innehafvande jord, hus, tomter, hemman, skogar, utmarker, strömar, fisken, qvarnar, sågar eller andra inrättningar, ej eller i anseende till deras handel och sjöfart, näringar och rörelser, minsta hinder eller förfång tillfoga skall; och uti slutet af 2 f. har Kongl. Maj:t stadgat och förklarat att ingen må tillåtas borgerlig handel eller rörelse drifra. som derå ej burskap vunnit, samt afgilter till Kronan och staten derför betalar: ridderskapet och adeln samt ståndspersoner all tillständig rätt förbehållen. Dena Kongl. försäkran våga Stockholms Borgerskaps Idste i underdånighet anse ega fortfarande gällande kraft,då densamma ej finnes uppräknad ibland de författningar, hvilka uti ingressen till 1809 års Regeringsform omförmälas, såsom genom den nya konstitutionen upphäfse, utan fastmera är betryggad genom berörde Regeringsforms 114 ., hvarest orden lyda: Keonun gen låte samtelige Riksens Ständer deras privilegier, förmoner, rättigheter och friheter åtnjuta; beroende det på samtlige Riksståndens öfverenskommelse och Konungens bifall att låta dem undergå de förändringar och jemkningar, som rikets behof kunna fordra.n I afseende härå förekommer jemväl uti rikets år 1823 församlade Ständers Lagsant Allmänna BesvärsEkonemie-utskotts betänkande, angående näringsfriheten, detta yttrande: Städerna, emellan hvilkas och landtmannens yrken allt ifrån äldre tider, skilnad blifvit gjord, äro ostridigt privilegierade på dessa näringar och vid samma rättighet tryggade genom Kongl. försäkringen den 23 Februari 1789, hvilken vid 1809 års Regementsförändring och genom de deraf härledda nya konstitutionella förhållanden icke kan anses undanröjd, utan tvärtom genom Regeringsformens 114 . bekräftad, samt icke eller blifvit rubbad genom ofvannämnde koncessioner (1810 års), de, der endast bestämma en allmän rättighet till : i borgerliga näringar, det är, till näringar i städerna, så vida begreppet af stad alltid varit förenadt med begreppet af borgare.n ; i Häraf täcktes Eder Kongl. Maj:t nådigst finna, att koncessionen, vid 1809 och 41810 årens riksdag, å Borgareståndets sida, måst afgifras, innan fråga kunnt uppstå om förändring uti föreskrifterne, i afseende på borgerliga yrkens utöfning. Beklagligtvis har man af Borgareståndets beredvilligt lemnade medgifvande velat draga följder, som, vid lemnandet, af! Borgureståndet icke kunnat anas, och hvilka ådagalägg2, huruledes koneessionen, dikterad af medborgerligt nit, uti sig inneburit frö till en tvist emellan stånden vid alla följande riksdagar, en tvist, som, derest Kongl. Kollegii förslag skulle vinna Eder Kongl. Maj:ts nådiga bifall, slutar med sjelftständigt Borgerskaps förstörelse, med förlust af all säkerhet för stadsmannanäringars bedrifvande. Borgareståndets ofvanåberopade koncession är, efter dess ordalydelse, ingen annan, än denna, att Idkande af all borgerlig näring, emot åtagande af deremot svarande borgerlig tunga, måtte blifva en rättighet för alla medborgareklasser; och 1812 förklarades af då varande Borgarestånd, att Kongl. Skråordningen och utfärdade Handelsreglementen röra näringarne, icke personerne, och voro icke gifne, såsom något privilegium för Ståndet, utan till rättelse för alla, som uti handel och näringar ingå. De voro reglementariska stadganden, hvilka det berodde at Eder Kongl. Maj:t ensam att förändra eller upphäfva. Den tvetydiga och tillvarelsen af allt privilegium för Borgareståndet uteslutande tolknirg, man häråt velat gifva, undanröjdes likväl genom Borgareståndets underdåniga fraraställningar vid följande riksdagar, hvarvid tydligen är ådagalagdt, att frågan om en allmän näringsfrihet innefattar hufvudsakligen tvenne till art och beskaftenhet åtskiljda punkter: den ena, huruvida idkandet af borgerlig näring må i vidsträcktare mån, än hitintills, tillstädjas landsbygdens innevånare och andra, soml med städernas borgerskap icke sig förena, hvilket ostridigt står il. oskiljaktigt sammanhang med borgareståndets privilegier, så vida man vill tillerkänna fortfarandet derafi. för detta stånd, ehuru man aldrig frånkänt tillvarelsen af sådana för de öfrige Riksstånden, och den andra, om ändring och eftergift må ske uti nu gällande stadgar och författningar, angående hvad, vid inträde uti Borgerliga yrken och! deras utöfning, bör fullgöras af dem, sem äro dertill berättigade, hvilket rörer det reglementariska, ehuru det i flere fall bör hemta sina grunder ifrån ståndets privilegier; samt att Borgares tåndet, genom koncessionen, vclat uttrycka, att en hvar vore berättigad att, till sin förkofran, använda förvärfrad arbetsförmåga och vunnen skicklighet, med uteslutande äfven af det i äldre författningar föreskrifna vilkor af bestämda lärooeh gesällår, blott med förbehåll, att den sökande, vid viss uppnådd ålder, före inträdet i det borgerliga yrke han valt, och hvaruti han ämnar sig bosätta, aflägger antagligt7 och godkändt prof af sin kunskap och skicklighet inför vederbörande myndighet. Det medgifna idkandet af Borgerligt yrke för alla medborgareklassar har, såsom i underdånmighet är anmärkt, blifvit beledsagadt af vilkoret att utgöra Borgerlig tunga. Om man härvid går till grund, skall det finnas, att, ehuru det är en förmon för ynglingen att inhemta kunskaper i det yrke, hvartill han skall sig egna, är det likväl en tunga, att Jvarr pligtig ådagalägga prof af den kunskap man inhemtat, innan man må berättigas att utöfva yrket för egen räkning; men Borgerskapets Äldste anse denma tunga nödvändig, dels för kontroll, att ej oerfarne och för konstfliten i sjelfva verket skadlige, äfven för allmänheten, som af handtverkaren sig betjenar, mindre säkre personer må, till äfventyrs af lättsinne och på försök, inträda uti utöfning af Borgerligt yrke, dels å det att städermas Borgerskap må, genom medlemmar med kunskap och skicklighet, kunna fortfarande utgöra deras förbindelser till stat oah stad. Detta vilkor hafva ock hvarken de år 1812 af Kongl. Maj:t i nåder förordnade komiterade, eller de trenne Riksstånden vid 1823 års Riksdag förbisett, utan antagit och fastställt, ehuru de, i detalj, föreslagit dervid annan ordning, än den Borgarståndet, enligt sitt Aa (I Pro, et an ÅA ee HH AR 0 RA Rn HH mm MM MH VO h