i Aftonbladet N:o 34 intagne förklaring, att har
icke är något ministerielt blad, och att det ekt
bordt förundra att finna bonom i opposition
med regeringen, foga hans sednast afgifna för
säkran, att han icke är något oppositionsblad
Deremot måste vi göra den Constitutionelle
den rättvisan, att han någo! tydligare förklara
sin tanka om de ersaker, som verkat att Nor-
ges unionella rättigheter blifvit åsidosatta, och
hvaröfver han yttrar sig med följande ord: V
hafva sagt att det vore enfaldigt af Norrmän at
tro, att alldeles icke Sverge, utan blott våra
bygder, skulle tilläggas skuld för åsidosättande
at den unionella likheten i rättigheter till skads
för Norge. År det detta, som är Aftonbladet til
förargelse, så kunaoa vi verkligen icke tjena med
att förändra vår förmening. Hvem vill väl tro,
att det var från Norge sjelf eller från Norrmän,
de straxt efter föreningen framträdande bemö-
darden, att tränga Norge tillbaka och skaffa
Sverge en afgjord supremati öfver Nerge, utgin-
go? Det såsom ligger så klart för dagen, som at
dessa bemödanden vero svenska: till deras ur-
sprung, som till deras syfte, hvarföre och på
hvad sätt skulle det döljas och förtigas? Vi
vända Aftosbladets ord tillbaka midt det sjelf, i
det vi förklara ea sådan tystoad vara den bästa
mantel att skyla en (vn. b. svensk) egoistisk
politiks afsigter — en politik, den just tystna-
den i detta hänseende tillhandagår. Atti Sver-
ge äfven finnes en annan, och visserligen stark
opinicn, som ser föreningen och Norges ställning
deri uti ett fördomsfritt ljus, det hafva vi länge
sedan erkänt och uttalat (se redan första num-
ret af vårt blad); men att det skulle vara det-
a parti, som var eller är vid styret, förmoda vi
att Afionbladet icke vill påstå.