dem fattige, obildade mannen tänker och känaer vet att det endast är i första ögonblicket, sedai han fått penningar om band, som han känne en frestelse att göra af med dem på oförståndig sätt — och em han finge dem om Fredagen g)så vore det nya redan en smula gammalt om r Söndagsmorgom. Jag är öfverlygad att denn I förändring skulle hafva de mest välgöran le följ2 der; och der dena redan blifvit försökt, har de ; lyckats ganska allmänt. tt) Lagen bör i sanning innehålla föreskrifter för r Lördagen, snarare än för Söndagen; ty hela n I polispersonalen instämmer deri (och detta är ett å jeget factum), att flera utsväfnivgar begås natten -lefter Lördagen, än uuder någon annan natt i veckan, och färre natten efter Söndagen. 1 Den andra orsaken, som gyanar fylleriet, såa vidt detsamma står i sammanhang med sabbajten, är att krogarne hållas öppna långt in på 1 jnatten om Lördagen, och om Sondagsförmiddag till kl. 11; icke blott frestelsen till omåttlighet, utan de liderliga personer, som trängas på kroi garne, göra dessa till en verklig förbannelse för den fattige. Mannen går dit för att supa, huIstrun går dit för att få honom derifrån, och i följden är, att äfven hon tager sig ett glas, för -Jatt göra honom sällskap, eller för att trösta sig öfver hans fel. På detta sätt sprider sig lasten till båda könen, och kommer tidigt ned till barnen. Dessa nästen borde, i synnerhet i hufvudstadeu, ovillkorligt hållas stängda om Söndagarne. Längre än till dessa tvenne försök Jatt utrota hufvudorsakerne till demoralisatiom på sabbaten, tror jag ej ait det är möjligt för lagstiftaren at med framgång sträcka sina åtgärder. Men långt ifrån att det vore klokt att tillstänga andra platser för nöjen, som nu hållas öppna, är det tydhgt, att alla sådane platser, som icke lemna ullfälle till dryckenskap, äro lika många lockelser för den fattige att icke supa sig full. Således skulle promenader, på något afstånd från städerne, der man serverade th (såvida det förböds att om Söndagen der sälja något slags spirituöst, ty här borde iagen gå till gränsen af stränghet) vara i hög grad rälgörande för den arbetande klasse: moralitet. De äro det till och med nu. Polistjenstemäna hafva intygat, alt exempel på utsväfaingar eller oordningar gamska sällan förekemma på dessa ställen för allmänna nöjen; och den stora fördelen af dem är, att en fattig man kan taga med sig sin hustru och sina döttrar till en sådan promenadplats, hvilket ham ej kan göra på krogen; egoismen (drinkarens last) motverkas, familjebanden och tillgifvenheten stärkas, och hustruns och barnens närvare lägger ett osynligt men behagligt hand på mannens uppförande. Att så många ullfällen till nöje finnas i Frankrike, i hvilka bonden eller handiverksaren kan deltaga med sin familj, tror jag man bör tillskrifva det factum, att han icke söker nöjet ensam, och att boulevardens eskyldiga leckelser segra öfver krogens förfärande omåttlighet. Då jag en vacker Söndagsafion reste i Normandie, hörde jag en Fransysk boude afslå en inbjudning af sin följeslagare, att med honom taga något till bästa. Nej, tack skaniha — sade han — jag måste gå till vår allmänna förlustelseplats, för min hustru och mina små barns skull, de kära själarne ! Sändagen derpå befann jag mig i Sussex, och just som min häst passerade en bondstuga, hörde jag en lunsig boude, som kom ut derifrån, brumma fram åt en tjock pojke, som satt och red på en dörr: Se du till suggan, Jem, för jag går ut en stund till Blåa Lejenet, för att bli af med käringen och ungsatarne. Vi se, vid en jemförelse med natiouernes seler på fasta landet, att det är genom att göra Sabbaten sorglig och tung, som vi göra den arlig. Ledigheten från arbete miste upptagas f nöjen eller också förer den till lasten, och rånvaron af tidsfördrif frambringar merändels utväfningar och excesser. Så få äro hos oss de oskylliga nöjen, som kunna erhållas på Söndagen, att Nn fransysk författare, i sitt bryderi att upptäcca några sådana, har ganska naivt kallat den ingelska Söndagen för den dag, som utmärkes if pudding. Men då jag tror att oskyldiga sällskapsnöjen ro det första steget att undanrödja de följder, em nu härröra af de fattigas syssloloshet på jöndagen, är jag fullkomligt färdig, att gå in på n högre åsigt af den moraliska reform, man