dem fattige, obildade mannen tänker och känaer
vet att det endast är i första ögonblicket, sedai
han fått penningar om band, som han känne
en frestelse att göra af med dem på oförståndig
sätt — och em han finge dem om Fredagen
g)så vore det nya redan en smula gammalt om
r Söndagsmorgom. Jag är öfverlygad att denn
- I förändring skulle hafva de mest välgöran le följ-
2 der; och der dena redan blifvit försökt, har de
; lyckats ganska allmänt.
tt) Lagen bör i sanning innehålla föreskrifter för
r Lördagen, snarare än för Söndagen; ty hela
n I polispersonalen instämmer deri (och detta är ett
å jeget factum), att flera utsväfnivgar begås natten
-lefter Lördagen, än uuder någon annan natt i
veckan, och färre natten efter Söndagen.
1 Den andra orsaken, som gyanar fylleriet, så-
a vidt detsamma står i sammanhang med sabba-
- jten, är att krogarne hållas öppna långt in på
1 jnatten om Lördagen, och om Sondagsförmiddag
till kl. 11; icke blott frestelsen till omåttlighet,
- utan de liderliga personer, som trängas på kro-
i garne, göra dessa till en verklig förbannelse för
den fattige. Mannen går dit för att supa, hu-
Istrun går dit för att få honom derifrån, och
i följden är, att äfven hon tager sig ett glas, för
-Jatt göra honom sällskap, eller för att trösta
sig öfver hans fel. På detta sätt sprider sig la-
sten till båda könen, och kommer tidigt ned
till barnen. Dessa nästen borde, i synnerhet i
hufvudstadeu, ovillkorligt hållas stängda om
Söndagarne. Längre än till dessa tvenne försök
Jatt utrota hufvudorsakerne till demoralisatiom
på sabbaten, tror jag ej ait det är möjligt
för lagstiftaren at med framgång sträcka sina
åtgärder.
Men långt ifrån att det vore klokt att till-
stänga andra platser för nöjen, som nu hållas
öppna, är det tydhgt, att alla sådane platser,
som icke lemna ullfälle till dryckenskap, äro lika
många lockelser för den fattige att icke supa sig
full. Således skulle promenader, på något af-
stånd från städerne, der man serverade th (så-
vida det förböds att om Söndagen der sälja
något slags spirituöst, ty här borde iagen gå till
gränsen af stränghet) vara i hög grad rälgöran-
de för den arbetande klasse: moralitet. De
äro det till och med nu. Polistjenstemäna haf-
va intygat, alt exempel på utsväfaingar eller
oordningar gamska sällan förekemma på dessa
ställen för allmänna nöjen; och den stora för-
delen af dem är, att en fattig man kan taga
med sig sin hustru och sina döttrar till en sådan
promenadplats, hvilket ham ej kan göra på kro-
gen; egoismen (drinkarens last) motverkas, fa-
miljebanden och tillgifvenheten stärkas, och hu-
struns och barnens närvare lägger ett osynligt
men behagligt hand på mannens uppförande.
Att så många ullfällen till nöje finnas i Frank-
rike, i hvilka bonden eller handiverksaren kan
deltaga med sin familj, tror jag man bör till-
skrifva det factum, att han icke söker nöjet
ensam, och att boulevardens eskyldiga lec-
kelser segra öfver krogens förfärande omått-
lighet.
Då jag en vacker Söndagsafion reste i Nor-
mandie, hörde jag en Fransysk boude afslå en
inbjudning af sin följeslagare, att med honom taga
något till bästa. Nej, tack skaniha — sade
han — jag måste gå till vår allmänna förlustel-
seplats, för min hustru och mina små barns
skull, de kära själarne !
Sändagen derpå befann jag mig i Sussex, och
just som min häst passerade en bondstuga, hör-
de jag en lunsig boude, som kom ut derifrån,
brumma fram åt en tjock pojke, som satt och
red på en dörr: Se du till suggan, Jem, för jag
går ut en stund till Blåa Lejenet, för att bli af
med käringen och ungsatarne.
Vi se, vid en jemförelse med natiouernes se-
ler på fasta landet, att det är genom att göra
Sabbaten sorglig och tung, som vi göra den
arlig. Ledigheten från arbete miste upptagas
f nöjen eller också förer den till lasten, och
rånvaron af tidsfördrif frambringar merändels ut-
väfningar och excesser. Så få äro hos oss de oskyl-
liga nöjen, som kunna erhållas på Söndagen, att
Nn fransysk författare, i sitt bryderi att upptäc-
ca några sådana, har ganska naivt kallat den
ingelska Söndagen för den dag, som utmärkes
if pudding.
Men då jag tror att oskyldiga sällskapsnöjen
ro det första steget att undanrödja de följder,
em nu härröra af de fattigas syssloloshet på
jöndagen, är jag fullkomligt färdig, att gå in på
n högre åsigt af den moraliska reform, man