som Judarnes sabbat, är fullkomligen tydligt
- latt den i kyrkans första tidehvarf lika mycke
bestämdes till en dag för nöje som för hvila, ä
lika oemotsägligt; de förste reformatörerne inor
-! vår Engelska kyrka fortforo alt betrakta den p
sl detta sätt, och på denna glada dag tillätos le
a I kar för de fattige, och tornerspel för de rike
Andan i purtitanismen skiljde sig från andan
-istatskyrkan förnämligast i detta: den — förr
fl bemtade sina läror och sin karakter hufvudsak-
-Iligen från Gamla Testatementet, det sednare frå
Idet Nya. Genom en grof theologisk villfarelst
antogo således : Puritanerne den Hebreiska sab-
batens stränga ceremoeniel, hvilket vår Frälsare
li sjelfva verket afskaffat, och i stället för hvil-
i ket alla kans förste efterföljare infört en mildare
institution. — Följden af att man öfverdref de
ceremoniella har i England i alla tider varit den-
na — i semma mån sem en klass af personer
blef mera sträng och noggrann i kyrkobru-
kens iakttagande och bivistande af dea offent-
liga gudstjensten, i samma mån blef en annan
I klass deremot mera ljum och försumlig deri.
Då det var allmänt antaget, att förra delen af
Söndagen ägnades åt ändakt, och den sednare åt
nöjen, så såg man också hvar och en, som
I pjöt de sednare, älven iakttaga den förra. Men
Idå en klass personer ägnade hel dagen åt an-
I daktsöfningar och formell återhållsamhet, och
detta med ett skrytsamt pedanteri, för att der-
igenom passera för heliga — så föll den an-
dra klassen, i följd af en naturlig reaktion,
och genem ridikylens oundvikliga verkan, i en
motsatt ytterlighet. Politiskt agg underhöll och
hyllade sekterismens olika åsigter, och irtill den-
na dag finnes i England tvenne klasser af perse-
ner, som resonnera öfver sabbaten, af hvilka den
ena fordrar for mycket, och den andre medger
för litet. Måhända har ingenting mera skadat
den tillbörliga aktming, alla klasser borde hysa
för sabbaten, än Sir Andrew Agnewsz orimliga
och vidunderliga förslag.
Men äfven om man lemnar å sido de reli-
giösa åsigterna af frågan, så fordrar andan af
god lagstiftning, att, i fall någon stor och tyd-
lig orsak till osediighet finnes, bör man söka att
undanrödja den.
Men ser (och detta är högligen tillfredsstöllan-
de) af de vittnesmil, som bbfvit eafgifoa inför
komitden, som satt öfver 3ir Andrew ÅAgnews i
motion om ett strängare firande af ssbbaten, att
denna dag i alimäuhet hålles helig af aila klas-
ser, utom af de allra fattigaste, att platserne
i kyrkorna blifva upptagna så fort kyrkorne
blifvit färdigbyggda, och att till och med de
plaiser, som åro bestämda för de arbetande
klasserna, äro ovanligt tätt besatta. Det är blott
de fattigare inom den arbetande klassen i de
stora städerne, som äro försumliga i sin kyrko-
gång — vi forska efter orsaken, och finna den
nästan alltid i fylleriet, vid hvilket de vant sig.
Då vi nu kommit till roten af det onda, så år
det der, vi böra börja med vår lagstifning. I
I
Det fianes tyenne orsaker, som befordra fylleri-
et på söndagen; dessa höra vi söka att undan-
ödja, icke blott derföre att de verka skadligt
på sabbatens helgd, utan emedan de flicka mor.
saliteten inom staten. I
Det finnes tvenne orsaker: den första är va-:
van att betala aflöning för veckan på Lördags- !
fronen. Då den påföljande dagen icke alls 2
gnad åt något arbete, ställer lättingen och den
nera utsväfvande handtverkaren, i synnerhet i
wmivudstaden, med ens kosan till krogen Lör-
lagsqväll, återvänder dit Söndagsmorgon, glöm- i
ner sin hustru och sina barn, och förstör på
ina egra laster veckens arbetstörtjenst, som
ordt användas tll underhåll af hans familj.
Zen deremot om han utfinge sin aflöning Fre-
agsa ton, och ginge till sitt arbete Lördags- l
aorgon, Så lige i detta förhållande en befalian- l
je nödvändighet för honom, att icke genom ut-
väfning den föregående aftonen göra sig oskick-
g för arbetet dagen derpå; den frestelse till
ittsinnigt användande af penningar, som upp-
emmer då man nyss fått dem i haud, skulle
cke vinna ökad styrka genom utsigten, att han
tan olägenhet kunde supa sig full, emedan den
åföljande dagen, som ecj var någon arbetsdag,
mnade honom tillfälle att återhemta sig från
tsväfningens följder. Penningarne skulle san- lj;
olikt råka i hans hustrus händer, och -
rf
i
:
j
s
G
6
som sig borde, använda till familjens under-
all. Den som har någon kännedom af, huru
) Då författaren till det namnkunniga herda-
hrefvet vid Prectmötet i Götheboregs - Stf: