al dörren. Vi hafva redan haft en imperator o
e denne behöfver ej konunganamnet för att bl
; va en tyrann. Icke friheten, icke sjelfsvålde
1 licke romerska folkets förtryck skapar en såda:
, utan denna krypande senat, dessa vekliga patr
ti cier och riddare, som behöfva en beskydda
tl för sina ärftliga rättigheter. De skola uphö
den mäktigaste, och ställa folket till hans tjens
-loch med sitt efterdöme lära Qwiriterne att b
ja knä för en enda. Den föraktligaste sl
Iskall bl.fva senatens herrskare, blott han til
städjer den att förtrycka, och de ädlaste slägt
skola förfalska sina stamtsflor, för att medde
tyrannen härkomstens värdighet. Oeh ärftli;
heten skall icke heller uteblifva. Ty den, so
Iherrskar öfver senaten, kan icke ega mindre fö
reträden än senaten sjelf, och intet bör stå qvai
som erinrar folket om dess fordna valfrihe
Då är tyranniet fullkomnadt, och om namnet ä
Jateblifver, skall dock allt styres efter ett svå
godtycke (nutu regio). Enherrskarens vilj
- utnämna hvarje embete, och då hams lik
som senatens värdighet är ärftlig, så må man
sarming säga, att makten att förtrycka folket ä
ärfilig, äfven hos dem, som icke genom här
komsten, utan genom imperatornas befallning
jeiler senatens förord, kommit till embetet. Me
förtrycket skall bhfva mycket svårare och mer
förBedrande än det någras (paucorum) välde ut
öfvat. Ty såsom allas välde är hopadt i e
endas hand, så skola ock allas dårskaper oc
I grymheter hopa sig i en endas hand, och der
igenom blifva svårare. Och senaten skall fö
sim egen säkerhets skuli ej våga motsätta si
hvad en så ökad dårskep och grymhet tilläf
I ventyrs befaller; emedan nemligen om tyrannen
, öfvermakt sattes i fråga afsenaten, dennes öfver
makt skulle sättas i fråga af folket. Så att on
tyrannen sätter sin bild i den capitolinske Ju
piters ställe, så måste folket ära den, eller on
ban ger pretorsvärdigheten åt ett oskäligt dju
(bruto), måste folket nöjas med dettas domar. ?
Och såsom för dåren ingenting är älskvärdar
än dårskapen, så skola ock de personer, son
smickra diktatorns dårskaper eller hjelpa ho-
nom att uplinna nya, stå högre i hans gunst är
de, som oroa hans öron med tal om allvarsam-
ma saker. Då skall en dryckesmarskalk (arbi-
ter bibendi) gälla mer än den skarpsinnigaste
pretor, och en snyltgäst (laudicenus), som lof-
sjunger för maten, prisas högre än den, som i-
från rostra försvarat Romerska medborgares
fribet.
Ännu gilfves många orsaker till Roms fall,
dem jag skulle anföra, om de icke snarare kunde
lämpas till alla stater än till Rom ensamt. En
enda och den ganska vigtig vill jag här uppla-
ga. TIatet folk är fiendiligt mot sin egen fri-
het, hvarföre denna ock skulle förblifva oför-
kränkt (incolusais) om folkets beslut alltid gäll-
de; ty deruti består friheten, att intet annat sker
än det folket vil (publica jubet vox.) Men hu-
ru skall folkets vilja höras, hur skall folket ve-
ta hvad senaten tillämnar, eller senaten riktigt
erfara hvad folket tänker och önskar? I denna
sak bar Rom mera liknat en ifiendeland spridd
krigshär ån en på forum samlad rådplägning.
Du känner huru folkets röster blifvit samlade,
lu vet hur jag förgäfves sjelf en gång gick om-
ring, att väcka dess deltagande för en rättvis
ak, du känner ändiligen huru lögner och ryk-
en dagligen utspriddes och med hvarje dag än-
lrade sit utseende. Hvad annat än oro
unde väntas, der sanningen ej förmådde
prida sig, och der det ofta var farligt att yt-
ra hvad man tänkte om den, som för tillfället
rade högsta anseendet. Om denna orsak till
oreda icke kan upphälvas, så vet jag i sanning
cke huru friheten någorstädes skall bestå. I)
nväldiga stater regerar tystnaden, hksom i läg
en, att ingen må underrättas om den andras
tällning; men i en fri stat beror tryggheten
lerpå, att hvad enhvar tänker i allmänna äm-
jen genast må blifva bekant, så att ej allenast
ngenting må gå förloradt, som kan vara nyt-
igt för det allmänna bästa, utan ock det
om oriktigt och falskt utsprides, må kun-!
ia tillbakadrifvas och rättas. Jag har känt en
icilier, som påstod sig ega konsten att i upp-
sjukad sten, så ofta jag önskade, afbilda en
krift, så att den kunde läsas af huru minga!
om helst. Om detta ej var bedrägeri, så vore
et i samning en sak af största vigt, så framt)
cke, hvilket jag fruktar, 1mperatorn främst af!
H
i
Ilt befaller tystnad. Ty så nödvändig är denna:
ör tyranmiet, att stater finnas, der lagen är
trängare mot den, som nämner eller uppenba-