vg ARA oe TEEN SR VE I RER ER a ränne år sedan hade vi ett roligt exempel härfö å, då Sveriges hufvudstad besoktes af en såd an i tjenst varande kyrkoherde, yngre son in n förnäm familj, hvilken tillika var ledamot af h en så kallade Royal Yacht Club och gjorde !k n tur omkring Östersjön med sin lilla kutter i L ällskap med ett par andra Engelsmän. Det var n ung man af ganska muntert utseende, från) vars yttre visserligen ingen hade kuanat ana, ln tt han var en andans man. Ungefår på sam3 na sätt förhåller det sig äfven med det af Hr IP Biskopen omtalade allvaret i sederna, åberopadt t åsom motsats till den annorstädes ifrån införI la flärden.? Författaren af dessa rader på1 ninner sig, huru han icke längre tillbaka än år k 1835, under ett besök i London, näst före en it arlamentssession, i hvilken en öfverläggning om Kyrkans angelägenheter skulle förekomma, såg ! vå eller tre biskopar, som klockan 6 på efter-4 niddagen kommo uppfarande till platsen tutan-Ji ör Lordernas hus i Westminster, hvardera i ett l 1 ysande ekipage med fyra hästar, kusk, spann idare och två lakejer, hela betjeningen klådd i hvita strumpor och kortbyxor af brunt sammet, lakejerne i skor och spannridaren med gula stöfvelkragar och jacka af svart sammet, samt lakejerne med granna livreerockar. Detta lilla exempel må tjena till bevis om något (Bulwer beskrifver på ett annat ställe att mar egentligen finner dessa egenskaper bland de s. k. Dissenters Prester, eller de som skilja sig ifrån den rådande kyrkan, och redogör äfven for skälen dertill.) Det är ett stort svalg emellan; hjorden och herden: själasörjarens lefeadsbana kan vara ganska regelbunden, men den; sprider föga ljus och värma i den fattiges hyd-, da; det visar sig lätt, att detta afstånd emellan ; presten och den mindre upphöjda delen af bans ; församling, hvilzet är så säreget för England, härrör från samma inflytande, som uppenbarar sig i alla utgreningarne af vårt samfundslif., Den aristokratiska Doktrin, som gör det så oundvikligen nödvändigt för presten att vara j gentleman, som gör kyrkoherdex till medlem! j ett aristokratiskt yrke, underkastar honom också aristokratiens fördomar; det gör honom kallbipredikstolen, men mycket anständig i sitt yttre och mera tjemlig att icke stöta salongernes vanor för hufvudet, än att vinna sympatier i hyddan. — — Om han är rik eller har goda inkomster, måste han upprätt hålla sim värdighet, eller också är hans försam?ling för stor att han sjelf kan lära noga känna sina sekneboer. Han kan vara respekterad, Pmen har föga inflytande, just i anseende till det stora afstånd på hvilket han är respekterad. — Låtem oss nu se på adjunktens eller vice pasterns belägenhet: han är fattig, men han måste ock vara en gentleman; han är stolt, han känner sin belägenhet och beroende och kan icke för mycket nedlåta sig, Han kan predika för bonden och beklaga honom, men han kan svårligen ofta besöka honom. Sålun da fortfara de feudala åtskilnaderna i religionen, medan de försvinna från det politiska området, välgörenheten upphör att vara sympatbi och blir nedlåtenhet.? För att tydligare ådagalägga detta, framställer författaren ett exempel, hemtadt från Biskopens i London yttrande i em Parlaments-kommitte. Denne biskop hade nemligen föreslagit, att i de nya kyrkorne lita de fattiga få hafva sina bänkar och platser ibland de rike, på det de förre måtte bättre få höra Guds ord, än om de alla sutto längst bort; men detta bemödande hade blifvit tillintetgjordt , genom hvad? genom de rikes vägran, hvilke underhålla kyrkorna, att uillåta en så opassande hopblandning. Hvilket prof? Isäger Bulwer; på de bättre klassernes religi0sitet? De subskribera väl för byggande och unI derhåll af nya kyrkor, mer endast med vilkor, att der få bibehålla samma företräden, hvilka utanför kyrkan skilja dem från de fattige. I (Hvad säger väl biskopen i Götheborg om dessa Bulwers uppgifter? Att de icke kunna vara kära för Hr biskopen, då han just åberopat lEnglands exempel såsom ett mönster till efierföljd, och då hans diktar och traktan för öfrigt så väsendtligen går ut på att sätta kyrkans yttre värdighet och den hierarkiska disciplinen högst, är ganska naturligt, men huru Hr biskopen vill komma ifrån eller genemdrifva de här från Bulwers arbete åberopade facta, hvilka gifva en sådan dementi åt hans föreställningar om den Engelska kyrkans lyckliga verkan på sederna, -Idet faller sig litet svårare att fatta. Det skulle Uffe oo 42 ss oo rs om utv mmet att här medj i I hang I