vg ARA oe TEEN SR VE I RER ER a
ränne år sedan hade vi ett roligt exempel här- fö
å, då Sveriges hufvudstad besoktes af en så- d
an i tjenst varande kyrkoherde, yngre son in
n förnäm familj, hvilken tillika var ledamot af h
en så kallade Royal Yacht Club och gjorde !k
n tur omkring Östersjön med sin lilla kutter i L
ällskap med ett par andra Engelsmän. Det var
n ung man af ganska muntert utseende, från)
vars yttre visserligen ingen hade kuanat ana, ln
tt han var en andans man. Ungefår på sam- 3
na sätt förhåller det sig äfven med det af Hr IP
Biskopen omtalade allvaret i sederna, åberopadt t
åsom motsats till den annorstädes ifrån inför- I
la flärden.? Författaren af dessa rader på- 1
ninner sig, huru han icke längre tillbaka än år k
1835, under ett besök i London, näst före en it
arlamentssession, i hvilken en öfverläggning om
Kyrkans angelägenheter skulle förekomma, såg !
vå eller tre biskopar, som klockan 6 på efter-4
niddagen kommo uppfarande till platsen tutan-Ji
ör Lordernas hus i Westminster, hvardera i ett l
1
ysande ekipage med fyra hästar, kusk, spann -
idare och två lakejer, hela betjeningen klådd
i hvita strumpor och kortbyxor af brunt sam-
met, lakejerne i skor och spannridaren med
gula stöfvelkragar och jacka af svart sammet,
samt lakejerne med granna livreerockar. Det-
ta lilla exempel må tjena till bevis om något
(Bulwer beskrifver på ett annat ställe att mar
egentligen finner dessa egenskaper bland de s.
k. Dissenters Prester, eller de som skilja sig
ifrån den rådande kyrkan, och redogör äfven for
skälen dertill.) Det är ett stort svalg emellan;
hjorden och herden: själasörjarens lefeads-
bana kan vara ganska regelbunden, men den;
sprider föga ljus och värma i den fattiges hyd-,
da; det visar sig lätt, att detta afstånd emellan ;
presten och den mindre upphöjda delen af bans ;
församling, hvilzet är så säreget för England,
härrör från samma inflytande, som uppenbarar
sig i alla utgreningarne af vårt samfundslif.,
Den aristokratiska Doktrin, som gör det så o-
undvikligen nödvändigt för presten att vara j
gentleman, som gör kyrkoherdex till medlem!
j ett aristokratiskt yrke, underkastar honom
också aristokratiens fördomar; det gör ho-
nom kallbi- predikstolen, men mycket anstän-
dig i sitt yttre och mera tjemlig att icke stöta
salongernes vanor för hufvudet, än att vinna
sympatier i hyddan. — — Om han är rik
eller har goda inkomster, måste han upprätt
hålla sim värdighet, eller också är hans försam-
?ling för stor att han sjelf kan lära noga känna
sina sekneboer. Han kan vara respekterad,
Pmen har föga inflytande, just i anseende till
det stora afstånd på hvilket han är respekte-
rad. — Låtem oss nu se på adjunktens eller
vice pasterns belägenhet: han är fattig, men
han måste ock vara en gentleman; han är stolt,
han känner sin belägenhet och beroende och
kan icke för mycket nedlåta sig, Han kan
predika för bonden och beklaga honom, men
han kan svårligen ofta besöka honom. Sålun
da fortfara de feudala åtskilnaderna i religio-
nen, medan de försvinna från det politiska om-
rådet, välgörenheten upphör att vara sympatbi
och blir nedlåtenhet.? För att tydligare å-
dagalägga detta, framställer författaren ett ex-
empel, hemtadt från Biskopens i London
yttrande i em Parlaments-kommitte. Denne
biskop hade nemligen föreslagit, att i de nya
kyrkorne lita de fattiga få hafva sina bänkar och
platser ibland de rike, på det de förre måtte
bättre få höra Guds ord, än om de alla sutto
längst bort; men detta bemödande hade blifvit
tillintetgjordt , genom hvad? genom de rikes
vägran, hvilke underhålla kyrkorna, att uillåta
en så opassande hopblandning. Hvilket prof?
Isäger Bulwer; på de bättre klassernes religi0si-
tet? De subskribera väl för byggande och un-
I derhåll af nya kyrkor, mer endast med vilkor,
att der få bibehålla samma företräden, hvilka
utanför kyrkan skilja dem från de fattige.
I (Hvad säger väl biskopen i Götheborg om
dessa Bulwers uppgifter? Att de icke kunna va-
ra kära för Hr biskopen, då han just åberopat
lEnglands exempel såsom ett mönster till efier-
följd, och då hans diktar och traktan för öfrigt
så väsendtligen går ut på att sätta kyrkans yttre
värdighet och den hierarkiska disciplinen högst,
är ganska naturligt, men huru Hr biskopen vill
komma ifrån eller genemdrifva de här från Bul-
wers arbete åberopade facta, hvilka gifva en så-
dan dementi åt hans föreställningar om den
Engelska kyrkans lyckliga verkan på sederna,
-Idet faller sig litet svårare att fatta. Det skulle
Uffe oo 42 ss oo rs om utv mmet att här med-
j
i
I
hang I