gen och folkets ombud samråda. — Pluraliteter
af läsare skall utan tvifvel skaka på hufvude
och finma obegripligt, huru man på detia sät
kan öfvergå på en gång till de mest absolnt:
motsatser. Men de som närmare följt med Hi
Biskepens offentliga: tillgöranden vid riksdagar-
ne, kuana lätt upplysa om verkliga meninger
härmed. Denna torde väl vara, nekom det icke
att vår tid, för att bibehålla lugnet, fordrar kon-
stitutioner, men dessa — märk väl — böra ef-
ter) Hr Biskopens i Götheberg tanka, vara un-
gefär just så beskaffade, som de Tyska kensti-
tutiomerne, nemligen att folket eller dess ombud
framför allt icke må kucma utöfva någon kon-
troll på styrelsen eller utkräfva någon ansvarig-
het för lagstridiga åtgärder, sarat att öfverhufvud
icke någon obelåtenhet eller klander må kunna
göra sig väg till det allmänna genom tryck-
pressen. — Hela det efterföljande resonneman-
get bekräftar, att detta är Herr Biskeppens
egentliga öfvertygelse: Urartar konstitutiouslite-
ten, säger han, tll ett kärlekslöst statsmak-
ternes bespejande af hvarandra, slitas de om fö-
reträdet och anse den till skiftes vunna öfver-
vigten för segrem öfver en fiende, så flykta
kraften, lugnet och trefnaden, och det som bor-
de vara en lefvande organism, blir ett ofärdigt
hjulverk, som går ojemnt och illa, till dess det
stannar eller faller i stycken. Vaekra ord, to-
ma ord! Hvad är val då det konstitutionella
samhällsskicket till sin hela idd, om icke de
styrandes mer eller mindre bersende af folk-
viljan, på ett eller annat sätt uttryekt och fö-:
reställd? Visst vore det utam tvifrel ledigare
för hvarje styrelse, om folket kunde öfvertalas,
att blindt tro att ett kenstitutionelt samhälls-
skick kunde ega rum uten allt det der bespe-
jandet från folkets sida, som ligger i revisioner,
läsningen af Statsråds-protokoller och: andra
lika obehagliga impedimenter, eller åtminstone
om man alltid, såsom hitintills merändels varit
fallet, kunde till revisorer och ledamöter af
honstitutionus-Utskottet erhålla sådane personer,
som städse voro beredvillige att med kärlekens
mantel och öfverseendets kåpa öfverskyla de!
menskliga misstagen och svaghetsynderae i —
Stats-råtiet. — Alla äro dock icke af biskopens!
tanka, utan de fleste tro tvertom, att långt i-
från det bjulverket skulle stanna eller falla i
stycker; äfven i händelse någon gång en liten
ruckning skulle komma att äga rum efter 107-
an eller en och annan förnött kugge rekryteras,
sådant skulle medföra en förunderligt hälsosam
verkan till en både jemmare och raskare gång
af det hela.
Nu kommer sjelfva musten af den politiska
afdelningen i talet. Partitiden, menar Herr
Biskopen, synes gå igen; åtminstone voro si-
sta Riksdagens försök flera i sak och sätt att!
förringa Konungamakten. Folkviglarne (Hu!) :
herde dock icke kunna vinna sina afsigter, e-l
medan allvaret hos Svenska folket väl sitter .
djupare, än att det kan bortfläktas af Dag-!
bladsvädret. — Effekten af detta kraftställe !l
skulle vara slående, i fall icke premissen hade!
det missödet att vara falsk. Vid hela sista Riks-1
dagen väcktes nemligen icke något förslag med:
ens den aflägsnaste syftning, att förringa Ko-!(
nungamakten, så framt man icke dit vill räkna t
en i Konstitutions-Utskottet väckt motion, att!s
Riks-Stånden sjelfveskulle få upprätta förslag tills
Talmän och vice Talmän, af hvilket förslag Ko-ll
nungen sedan skulle utnämna en af dell
uppförde. — Det är väl möjligt, att det ärr
på denna motion Hr Biskepens ultra rojalistiska f
nit syftar, likasom detsamma, var en af de or-t
saker, som vållade att motionen redan qväfdesk
i födsela i Konstitutions-Utskottet; men någond
annan kan väl aldrig befara, att en inskränkning k
i verkställande makten, som utgör Regeringens ik
egentliga attribution, kan uppstå af en så yt-
terst moderat begäran, som att em Riksför-
samling sjelf skulle åtminstone få upprätta!t
förslag till sina Talmän, då det annarsd
är representativa församlingars vanliga rättighet t
att sjelfve helt och hållet välja dem. Hvarutis
bestod således felkvigleriet? jo deruti, att re-In
presentationen gjordes och blef uppmärksam påilF
vådan af den ytterligare tillökning i konuaga- bh
makten, som hade uppstått, om regeringen fått!n
insteg i bankens styrelse; deruti att Dagblads- ((
vädret råkade blåsa bort snömoset af alla dels
vackra ord, hvarmed biskopen i Götheborg och!h
hans medbröder i Konmstitutions-utskottets plu-jri
ralitet Ville inleda Rikets Ständer att borttagan
juryinrättningen i tryckfrihetsmål, för att tillls
detta pris få köpa Hr Biskopems och hans kol lic
legers medgifvande; att tillstyrka indragningsmak-!d
tone tönonanende. och slutligen att rätta haltenl!n