Hvilka merändels tillbringa sin leinad 1 SySslo-
löshet och nöjen, förvärfva derunder sällan er-
Pf,remhet om annat än småaktiga och nästan
Pförnedrande handlingsmotiver inom den klass de
tillhöra, och denna erfarenhet tillämpa de se-
dan på allt. De inbilla sig att all trosbekän-
nelse är ihålig, hvilket härrör från deras kän-
Pnedom om skrymteriets allmännlighet hos
de förnäma. För dem är dygder verkligen
endast ett nama, och de taga på fullt allvar
för sanning, dessa Fieldings ironiska definitio-
ger: Hvad är en patriot? En sökande efter
embeten. Hvad är pohtik? kossten att skaf-
fa sig et embete. Hvad är kunskap? att
känna väl till hufvudstaden. Kärlek? ett ord
??som egentligen kan lempas på vårt tycke för
yvissa maträtter, men någomgång metaforiskt på
andra favoritföremål för vår lystmad. Dygd
och last? samtalsämnen. Värde? prakt, mskt,
rang, rikedom. Visdom? konsten att för-
gärfva dessa fyra. I
Sidan 275. ?Det anses hos oss för någonting
opassande för em prest att vara alltför vältalig:
— vår aristokratiska ton tillåter hvarken pre-
ster eller fruntimmer, att göra för mycket bul-
jer, — En verkligen populär prest, som skulle
ij predikstolen låta hänföra sig af nit för sin
församlings andeliga välfärd, som nyttjade en.
extemporerad talfigur eller en för häftig gest,;
skulle anses förråda sitt embetes värdighet.
e
d
e
s
e
h
a
mn
I
S
s
fr
q
I
J
t
1
f
)
1
1
l
i
j
4
Stig in i denna heliga och med folk uppfylla,
byggnad, — det är en modern kyrka; ser Ni
hur väl skuradt och måladt allting är; se de
blanka messingsknapparme, och det röda klä-
det i det bättre folkets bänkar; se huru respekta-
bel kyrkherrn 3er ut och huru äfven adjunk-
ten tyckes vara en ovanligt hygglig och gentil
ung man. Predikanten börjar sitt tal. Han
är en ganska lärd man, och folket sä-
ger, att han sna:t akall bli biskep: ty
han har utgifvit en Grekisk tragedi och
och varit informator hos Lord Glitter. Märk !
Pnu, , huru enformig hans röst, hans hållning
huru kall, hans ansigte huru oförändradt me-
dan han uttalar dessa ord. — Flym den evi-
ga fördömelsen, tänken på edra odödliga sjä-
lar. Kommen ihåg, ack! kommen ihåg, hu-!
ru förskräcklig lifvets ansvarighet är, huru
sträng räkenskapen, huru hastigt den kan kom-
Pma att afferdras eder! Innehållet af des-a
ord är visserligen egnadt att tala till känslan och
passionen, och likväl framsläpas de i samma
Pton, som då en trög husbende säger till sin
betjent: John, hur långt är det till midda-
gen. Ja! om den trankilaste man i verlden
höll på varma sin jägare att icke skjuta ihjel
hans favorithund, så skulle han tala med tusen
?gånger mera eftertryck, och likväl är denne
mans syftemål att frälsa en hel församlings
själar, alla sina bekantas, alla sina vänners,
sin hustrus, den der frun i purpurmössan, hvars
synder säkert ingen kanner bättre än han, och
sina sex barns, hvilkas eviga välfärd måste lig-
?ga honom mer om hjertat, än deras timliga
Plycka.? —— Denna serdeles märkbara kyla,
dehaa frånvaro af vältalighet och nästan af allt
sken af sympati, som karakteriserar den rå-
gande kyrkans predikningar, äro resultat af ett
aristokratiskt inflytande. Aristokratiens med-
lemmar gifva naturligtvis tonen åt den rådan-
?de kyrkans med -embetsmän, och detta förstör
den enthusiasm, sem borde tillhöra religions-
läran.
Det händer ofta, då vi jemföra en försam-
Jings och inkomsternas storlek med predikan-
tens köld, att vi rhåste utropa med Prinsen
af Conti: Ack! huru iila är icke den gode
Guden betjent för sina penningar! (P. 278.)
(P. 279): De högre klassernas inflytande på
religionen är egentligen förderfligt deruti, att
kyrkans lägenheter oftast höra under aristokra-
tien, att patronen i en församling 1 all-
mänhety- och detta ganska förlåtligt, gifver den åt
någon af sina slägtingar eller närmare klienter.
Härigenom blifver omsorgen om den eviga väl-
färdem i sjelva verket ett slags hustjenst, och
de vildaste rustare vid ett universitetet äro ofta
de, som specielt egnat sig åt det andeliga stån-
det. Hvar och en, som varit vid akademien,
vet väl huru vanligt det är, att se ibland
de bullersammaste och mäst otyglade studen-
terne (Student a non studendo) den redan
utsedda innehafvaren i syrvivams till någon al
de fetaste lågenheterna.
p. 280): Hvarest träffa vi väl inom den rå-
Jande kyrkan denna fortsatta sjelfuppoffring
denna upphöjda välgörenhet, denna innerlig:
förtrelighet med de fattiga, dessa outtröttlig
fen darnrae hösgs. Jassa AR factran
I ;