Hvilka merändels tillbringa sin leinad 1 SySslolöshet och nöjen, förvärfva derunder sällan erPf,remhet om annat än småaktiga och nästan Pförnedrande handlingsmotiver inom den klass de tillhöra, och denna erfarenhet tillämpa de sedan på allt. De inbilla sig att all trosbekännelse är ihålig, hvilket härrör från deras känPnedom om skrymteriets allmännlighet hos de förnäma. För dem är dygder verkligen endast ett nama, och de taga på fullt allvar för sanning, dessa Fieldings ironiska definitioger: Hvad är en patriot? En sökande efter embeten. Hvad är pohtik? kossten att skaffa sig et embete. Hvad är kunskap? att känna väl till hufvudstaden. Kärlek? ett ord ??som egentligen kan lempas på vårt tycke för yvissa maträtter, men någomgång metaforiskt på andra favoritföremål för vår lystmad. Dygd och last? samtalsämnen. Värde? prakt, mskt, rang, rikedom. Visdom? konsten att förgärfva dessa fyra. I Sidan 275. ?Det anses hos oss för någonting opassande för em prest att vara alltför vältalig: — vår aristokratiska ton tillåter hvarken prester eller fruntimmer, att göra för mycket buljer, — En verkligen populär prest, som skulle ij predikstolen låta hänföra sig af nit för sin församlings andeliga välfärd, som nyttjade en. extemporerad talfigur eller en för häftig gest,; skulle anses förråda sitt embetes värdighet. e d e s e h a mn I S s fr q I J t 1 f ) 1 1 l i j 4 Stig in i denna heliga och med folk uppfylla, byggnad, — det är en modern kyrka; ser Ni hur väl skuradt och måladt allting är; se de blanka messingsknapparme, och det röda klädet i det bättre folkets bänkar; se huru respektabel kyrkherrn 3er ut och huru äfven adjunkten tyckes vara en ovanligt hygglig och gentil ung man. Predikanten börjar sitt tal. Han är en ganska lärd man, och folket säger, att han sna:t akall bli biskep: ty han har utgifvit en Grekisk tragedi och och varit informator hos Lord Glitter. Märk ! Pnu, , huru enformig hans röst, hans hållning huru kall, hans ansigte huru oförändradt medan han uttalar dessa ord. — Flym den eviga fördömelsen, tänken på edra odödliga själar. Kommen ihåg, ack! kommen ihåg, hu-! ru förskräcklig lifvets ansvarighet är, huru sträng räkenskapen, huru hastigt den kan komPma att afferdras eder! Innehållet af des-a ord är visserligen egnadt att tala till känslan och passionen, och likväl framsläpas de i samma Pton, som då en trög husbende säger till sin betjent: John, hur långt är det till middagen. Ja! om den trankilaste man i verlden höll på varma sin jägare att icke skjuta ihjel hans favorithund, så skulle han tala med tusen ?gånger mera eftertryck, och likväl är denne mans syftemål att frälsa en hel församlings själar, alla sina bekantas, alla sina vänners, sin hustrus, den der frun i purpurmössan, hvars synder säkert ingen kanner bättre än han, och sina sex barns, hvilkas eviga välfärd måste lig?ga honom mer om hjertat, än deras timliga Plycka.? —— Denna serdeles märkbara kyla, dehaa frånvaro af vältalighet och nästan af allt sken af sympati, som karakteriserar den rågande kyrkans predikningar, äro resultat af ett aristokratiskt inflytande. Aristokratiens medlemmar gifva naturligtvis tonen åt den rådan?de kyrkans med -embetsmän, och detta förstör den enthusiasm, sem borde tillhöra religionsläran. Det händer ofta, då vi jemföra en församJings och inkomsternas storlek med predikantens köld, att vi rhåste utropa med Prinsen af Conti: Ack! huru iila är icke den gode Guden betjent för sina penningar! (P. 278.) (P. 279): De högre klassernas inflytande på religionen är egentligen förderfligt deruti, att kyrkans lägenheter oftast höra under aristokratien, att patronen i en församling 1 allmänhetyoch detta ganska förlåtligt, gifver den åt någon af sina slägtingar eller närmare klienter. Härigenom blifver omsorgen om den eviga välfärdem i sjelva verket ett slags hustjenst, och de vildaste rustare vid ett universitetet äro ofta de, som specielt egnat sig åt det andeliga ståndet. Hvar och en, som varit vid akademien, vet väl huru vanligt det är, att se ibland de bullersammaste och mäst otyglade studenterne (Student a non studendo) den redan utsedda innehafvaren i syrvivams till någon al de fetaste lågenheterna. p. 280): Hvarest träffa vi väl inom den råJande kyrkan denna fortsatta sjelfuppoffring denna upphöjda välgörenhet, denna innerlig: förtrelighet med de fattiga, dessa outtröttlig fen darnrae hösgs. Jassa AR factran I ;