Den ädelmodige Bagaren.
En uti Lyon i Frankrike utkommande tid
ning berättade nyligen följande: En Bagare
Sstaden var en morgon sysselsatt att uttaga gräd
dadt bröd ur bakugnen, då en person rusad
in i bageriet, fattade uti en af de heta bullarne
Itryckte den konvulsiviskt mot sitt flämtande bröst
J och sprang sin väg dermed af alla krafter. Ba.
(garen var i början förvånad, men skyndade der-
.j efter att förfölja tjufven. Han såg honom ieke
låpgt derifrån springa in i en mörk och smut-
sig port och var i bamn och häl efter honom
fem trappur upp i huset, Här fann bagaren en
dörr, som man ännu icke hade haft tid att till-
sluta, och i rummet innanför denna dörr den
olyckliga mannens familj: en qvinna och tvän-
ne små barn, med begärligbet uppslukande styc-
ken af det varma brödet i fadrens åsyn, som
gret af ånger och glädje. Bagaren blef helt
rörd af denna anblick. När han mträdde i
rummet, föllo både fadren och modren på knä
I för honom, sträckte emot honom öfverlefvorne
af det till hälften uppätna brödet, och bönföllo
med tårar, att han icke måtte åt rättvisan öf-
verlemna den olycklige, som hade begått ett
brott, för att rädda sin makas och sina barns
lit. De hade icke ätit på tre dagar, ut-
ropade de. Under denna sönderslitande scen
hade barnen afsvimmat. Den aktningsvär-
de bagaren , utom sig härvid, skyndade att
söka en läkare, och rekommenderade honom
den fattiga familjen, som om det hade varit
hans egen, och skickade, när han återkom uti
sin bod, icke polisen, utan sin hustru med pen-
ningar och bröd till det olyckhga folkets bi-
springande.
— Samma tidning berättar en annan anek-
dot, som jemväl visar huru vidsträckt nöden för
närvarande äri ofvannämnde stad. En man vid
namn Zacharie Martini var stämd för stöld. Vid
förhörets början, som skedde med mycket hög
röst, emedan Martisi var något döf, sade Pre-
sidenten: Erkänner du att du stulit ett par stöf-
lor, som hängde utanför det och det magasinet?
— Martini: Ja, Nådig Lagman; och ett par
skor också. — Presidenten: Ja så! har du stu-
lit skor med! Martini: Ja Nådig Lagman, och
ett par stöfvelkragar med. — Presidenten : Hvad!
ett par stöfvelkragar också! det står icke i
stämningen — huru illa har du icke gjort,
olycklige? — Mertini: Ack ja Herre, och så
var det dessutom ett par tofflor. — Presiden-
ten: Domstolen bör hålla dig räkning för en så
öppen och fullständig bekäxnelse; men det är
obegripligt, att du hunnit taga så många saker
på en gång — Hur kunde du vältro dig und-
gå att blifva upptäckt, då du på det viset
plundrade allt som satt utanför magasinet? —
Martini: Jo Herre! det var just med flit jag
tog så mycket jag kunde, af fruktan att icke
bli arresterad; om de icke hade gripit mig nu,
så hade jag genast vändt om och tagit så Myc-
ket jag kunnat bära i famnen. — Presidenten:
Men hvad var då orsaken, att en sådam galen-
skap kom på dig? — Martini: Jo orsaken var,
att jag icke hade ätit på tre dagar, och jag
ville bli arresterad, för att möjligtvis kunna få