SjJTIE PCIUVTVAD eft On SRMe EEC 0 RA
kroppen. Härom berättar han i et bref ti
sin bror): Jag lefde lycklig och nöjd med rei:
belägerhet. — Jag hade mitt eget hus, tillräckli
gen rymligt, för att hysa alla de rikedomar a
naturens alster, som denna kust frambringar
och detta var beläget nära vattnet på sidan a
en liten trädgård, uti hvilken jag edlade et
stort antal af Afrikas raraste växter, som fägna
de mina sinnen med sin förträffliga lukt och
ojerförliga skönhet. — Sjelfva Gloriosa superba
täckte stängseln kring mina inhägnader och
Echites caudata spridde sin vällukt ända in
uti min studerkammark. — Jeg åt vid guvernö.
rens bord. Mig felades hverken helsa eller
munterhet. Jag åtnjöt allt biträde ech hade
min egen dräng, som tillika var en skicklig jä-
gare, och skaffade mig ifrån skogarne många be-
synnerliga djur och toglar; dels döda, dels lef.
varde. De förra uppstoppades, de sednare föd-
de jag inneslutne i mitt galler:; och hade af dem
mitt största nöje. Mina samlingar af växter,
frukter, frön, insekter, amfibier, snäckor, m. m.
voro likväl de betydligaste. Hvad jag hade
samlat, sände jag till England, för att förvaras
af en min vän i London, tills jag sjelf kunde
komma dit Uppmuntrad af min framgång,
begynte jag snart en my samling, och inom 2
månader var demna större, än den jag gjort under
de trenae föregående. Men dessa dyrbara skatter
äro icke mwaera till! — Vår koloni är nästan
förstörd, och jag — förvandlad till tiggare.
Fransoserna hafva gjort ess ett fiendiligt besök
och ödelagt all). Efter en allmän plundring,
satte de eld på skeppen i hamnen, på alla pu-
blika byggnader och på alla hus, som tillhörde
Europeerne. — Jag fruktar, att vi redan skulle
omkommit af hunger, om icke våra vänner i
-grannskapet oah våra nybyggare, som hafva
plantager i skogarna, snart hade fört till ess,
hvad de kunde umbära. Härigenom äro vi
väl någorlunda försedda med föda, men egai!
blott trasor till kläder, inge sängar, intet hus-
geråd, och sakna alla andra lifvets nödvändi-
gaste behof. Hvad mig sjelf angår, har jag för-
lorat all min egendom, utom de utslitna kläder
jag bär på kroppen, och något litst af mina
samlingar, samt några få böcker och fragmen-
4er af mina handskrifter. — Förlusten af dessa
sednare, och i synnerhet af min dagbek, är af
alla den värsta, och kan aldrig ersättas.
Genom Svenske Ministern i Paris gjordes väl, i
en särskild skritvelse till Franska Republikens utrikes
Minister, påminnelser om skadeersättning för de be-
tydliga förluster, den Svenske Naturforskaren så o-J!
skyldigt lidit; men härpå erhölls först efter någon i
tid följande märkliga svar: ?Le Directoire ayant be-l,
soin ditre plus instruit sur la petite flotille men-
tionnce dans ces actes, les a remis au ministre dela
marine, qui a voulu lIui persuader, que la colonie delt
Sierra Leona mest point fondee sur des principes lt
dhumanitt, et que si le citoyen Afzelius a souffert !,
quoique Suedois et naturaliste, cest une suite ind-
vitable des malheurs de la guerre, auxquels tous les
hommes peuvent åtre exposs, consequemment que
les reclamations que fait ce brave Suedois, ne regar-
-dent pas du tout le gouvernement de la Republique
francaise? ). Imedlertid var det genom sina talrika
vänners hjelp och understöd), som Afzelius, ef-
ter sex månaders lidanden, åter blef försatt i den
lyckliga belägenhet att kunna ersätta en del af sina
i samlingsväg gjorda förluster; och med denna nya
skörd återvände han till England om sommaren 1796.
För att der kunna fortsätta sina forskningar och i-
ståndsätta sina samlingar, förestod han 1797 och en
del af 1798 Sekreterarebeställuingen vid Svenska Be-
skickningen i London, och kallades sistnämnde år till
Ledamot af the Royal Society derstädes. Frånvaran-
de blef han 1791 utnämnd till Ledamot af K. Vet.
Akademien i Stockholm (hvars äldste Ledamot han
sedan blef), och 1797 tillskickades honom Doktors-!
diplomet af Medicinska Fakulteten i Upsala. Om
våren 1791 begaf han sig från London till Christia-!d
nia, reste sedan igenom en stor del af Norrige, samt
anlände i Juli s. å. till Sverige,
Kärlek till Natural-Historiens studium kunde ej
saknas i Linnes fädernesland och vid det Universitet, ) fi
der han lefvat och verkat. Ett Sällskap af studeran-Ir
de ynglingar hade i Upsala bildat sig, under namn af
Zoophytolitiska Sällskapet. Vid Afzeli återkomst,
skyndade detta Sällskap att tillegna sig honom och 1
anförtro honom, såsom ständig Preses, ledningen afl-
sin verksamhet, När detta Sällskap, som då blefls
kalladt Linneiska Institutet, år 1807 den 24 Maj fi- l
MM 0 -—-
k- —-— I
NH PV Pr AA AR AH, me
— e
Bergshauptmannen OC. Nordensköld, af hvilka den?e
sista snart föll stt offer för sina ansträngda forsk-s
ningar i det inra af Afrika. Oo
9 D. v. Öfver-Direktören D:r P. Afzelius, dateradtY
Free Town; Sierra Leona den 12 November 1794 7
infördt, jemte flera andra bref, från honom, i Up- .
sala Tidning för 1795.
C
-. . . (e)
re Den Franska eskader, som vid detta tillfälle så
oförmodadt. öfverföll Kolonien, föregifves hafva va- P
rit i okunnighet om de filantropiska afsigter, på18
hvilka densamma var grundad. P