SjJTIE PCIUVTVAD eft On SRMe EEC 0 RA kroppen. Härom berättar han i et bref ti sin bror): Jag lefde lycklig och nöjd med rei: belägerhet. — Jag hade mitt eget hus, tillräckli gen rymligt, för att hysa alla de rikedomar a naturens alster, som denna kust frambringar och detta var beläget nära vattnet på sidan a en liten trädgård, uti hvilken jag edlade et stort antal af Afrikas raraste växter, som fägna de mina sinnen med sin förträffliga lukt och ojerförliga skönhet. — Sjelfva Gloriosa superba täckte stängseln kring mina inhägnader och Echites caudata spridde sin vällukt ända in uti min studerkammark. — Jeg åt vid guvernö. rens bord. Mig felades hverken helsa eller munterhet. Jag åtnjöt allt biträde ech hade min egen dräng, som tillika var en skicklig jägare, och skaffade mig ifrån skogarne många besynnerliga djur och toglar; dels döda, dels lef. varde. De förra uppstoppades, de sednare födde jag inneslutne i mitt galler:; och hade af dem mitt största nöje. Mina samlingar af växter, frukter, frön, insekter, amfibier, snäckor, m. m. voro likväl de betydligaste. Hvad jag hade samlat, sände jag till England, för att förvaras af en min vän i London, tills jag sjelf kunde komma dit Uppmuntrad af min framgång, begynte jag snart en my samling, och inom 2 månader var demna större, än den jag gjort under de trenae föregående. Men dessa dyrbara skatter äro icke mwaera till! — Vår koloni är nästan förstörd, och jag — förvandlad till tiggare. Fransoserna hafva gjort ess ett fiendiligt besök och ödelagt all). Efter en allmän plundring, satte de eld på skeppen i hamnen, på alla publika byggnader och på alla hus, som tillhörde Europeerne. — Jag fruktar, att vi redan skulle omkommit af hunger, om icke våra vänner i -grannskapet oah våra nybyggare, som hafva plantager i skogarna, snart hade fört till ess, hvad de kunde umbära. Härigenom äro vi väl någorlunda försedda med föda, men egai! blott trasor till kläder, inge sängar, intet husgeråd, och sakna alla andra lifvets nödvändigaste behof. Hvad mig sjelf angår, har jag förlorat all min egendom, utom de utslitna kläder jag bär på kroppen, och något litst af mina samlingar, samt några få böcker och fragmen4er af mina handskrifter. — Förlusten af dessa sednare, och i synnerhet af min dagbek, är af alla den värsta, och kan aldrig ersättas. Genom Svenske Ministern i Paris gjordes väl, i en särskild skritvelse till Franska Republikens utrikes Minister, påminnelser om skadeersättning för de betydliga förluster, den Svenske Naturforskaren så o-J! skyldigt lidit; men härpå erhölls först efter någon i tid följande märkliga svar: ?Le Directoire ayant be-l, soin ditre plus instruit sur la petite flotille mentionnce dans ces actes, les a remis au ministre dela marine, qui a voulu lIui persuader, que la colonie delt Sierra Leona mest point fondee sur des principes lt dhumanitt, et que si le citoyen Afzelius a souffert !, quoique Suedois et naturaliste, cest une suite indvitable des malheurs de la guerre, auxquels tous les hommes peuvent åtre exposs, consequemment que les reclamations que fait ce brave Suedois, ne regar-dent pas du tout le gouvernement de la Republique francaise? ). Imedlertid var det genom sina talrika vänners hjelp och understöd), som Afzelius, efter sex månaders lidanden, åter blef försatt i den lyckliga belägenhet att kunna ersätta en del af sina i samlingsväg gjorda förluster; och med denna nya skörd återvände han till England om sommaren 1796. För att der kunna fortsätta sina forskningar och iståndsätta sina samlingar, förestod han 1797 och en del af 1798 Sekreterarebeställuingen vid Svenska Beskickningen i London, och kallades sistnämnde år till Ledamot af the Royal Society derstädes. Frånvarande blef han 1791 utnämnd till Ledamot af K. Vet. Akademien i Stockholm (hvars äldste Ledamot han sedan blef), och 1797 tillskickades honom Doktors-! diplomet af Medicinska Fakulteten i Upsala. Om våren 1791 begaf han sig från London till Christia-!d nia, reste sedan igenom en stor del af Norrige, samt anlände i Juli s. å. till Sverige, Kärlek till Natural-Historiens studium kunde ej saknas i Linnes fädernesland och vid det Universitet, ) fi der han lefvat och verkat. Ett Sällskap af studeran-Ir de ynglingar hade i Upsala bildat sig, under namn af Zoophytolitiska Sällskapet. Vid Afzeli återkomst, skyndade detta Sällskap att tillegna sig honom och 1 anförtro honom, såsom ständig Preses, ledningen aflsin verksamhet, När detta Sällskap, som då blefls kalladt Linneiska Institutet, år 1807 den 24 Maj fil MM 0 -—k—-— I NH PV Pr AA AR AH, me — e Bergshauptmannen OC. Nordensköld, af hvilka den?e sista snart föll stt offer för sina ansträngda forsk-s ningar i det inra af Afrika. Oo 9 D. v. Öfver-Direktören D:r P. Afzelius, dateradtY Free Town; Sierra Leona den 12 November 1794 7 infördt, jemte flera andra bref, från honom, i Up. sala Tidning för 1795. C -. . . (e) re Den Franska eskader, som vid detta tillfälle så oförmodadt. öfverföll Kolonien, föregifves hafva vaP rit i okunnighet om de filantropiska afsigter, på18 hvilka densamma var grundad. P