hud -
YTTERLIGARE OM ALLMOGENS BELÄ
GENHET OCH JUSTIT. MINISTERN3
BERÄTTELSE.
En insänd artikel uti N:o 26 af detta bla
för den 1 Febrvari, under rubrik: Statstidnin
gen och Herr Justitie Statsministerns Lo.
rättelse, har för Svenska Minerva varit e
högst välkommen anledming att riktigt upplå
honungsläpperna åt Svenska allmogen, samt
ljufliga ord underrätta folket om den oförrä
och srmädelse, som genom mämnde artikel till
fogats det af Aftonbladet. Dem stora masse
af rikets shettdragande jerdbrakere, som azear
ifrån den sidan aeses tjenlig, blott så vidt de
kan föda och försvara en mäktig byråkrat!
har nu blifvit i högsta måtto vördnadsvärd
Minervas mun, och den största loyautå för de
suveräsa folket, en fras som annars af henna
aldrig nämses utan håslöjs, kurtiseras och sme
kes nu, för att visa, huru illa Aftenbladet ge
gom eit sant ord behandlat detsamma Visser
ligen förbigår Minerva att upptaga det egentli
go hufvudföremålet för artikela i Aftombladet
som var att visa irkonseqvensen emellan d
slutsatser, Statstidningen hade dragitaf Justitie.
StatsMinistermas embetsberättelse, som å ena sidar
blifvit at Stetstiduingen sjelf stämplad såsom o-
tillförlilig, medan å den andra vigten af de
deruii innefattade upplysningar blifvit särdele;
högt uppskattad. Huru det kan stå tillsammans
att om pämnde berättelse först påstå, att siff-
ran skall gifva utslogst i de ämnen, hvarom
berättelsen hanrdlar, och att för den aritme-
tiska bevisningen måste alla andra argumenter
falla, samt straxt derpå, att Justitie-Mini-
sterns berättelse icke kan eller bör hafva till
föremål att: förfäkta några ståndsklassers fö-
reträden i tillväxande förmögenhet på en an-
nan ståndsklass bekostnad , samt derefter
å ryo företaga sig att afgöra samma opinions-
strid, härom säger Minerva väl icke ett enda
erd. Men deremot her hon i den insäsada ar-
tikelns reflexioner funnit ett kört tillfälle låta
sin jordbrukare röra på sig till allmogens
fromma. (Minervas läsare torde mogsamt min-
nas, stt Minerva håller en jordbrukare, hemma
i Götha Rike, på stat, för att stiga fram så-
som bulvan med sådena artiklar, hvilka hon
har någon betänklighst att låta gå under hennes
egan firma.) Skada blott att Minervag mark är
en så ofruktsam jord att plöja!
Insändaren i det förutnämnda N:o 26 hä
de nemligen såsom motsats till den Jycka för
landet, och det bevis på Svenska allmogens
välstånd, som Statstidningen förespeglat uti de,
fasta egeudomarnes öfvergående ifrån ståndsper- I
sonsklassen i allmogens händer, framkastat en!
unrmärkning om allmogens intellektuella fattig-
dom, såsom så allmänt känd och vid Bilisda-
sarne på ett så beklagligt sätt dokumenierad, i
synnerhet genom den bekanta reservationsscenen
tryckfrihetsfrågan 1829, och förbindelserna vill
yoteringen om denna fråga, förhandlingarna i
bränvinsbränningsfrågan, m. m. att man utan
sfverdrift kunde påstå, det ståndet från denna:
synpuakt betraktadt, lider den för ett konstitu-
ionelit semhälle, olyckligaste af alla brister. I
tt så starkt och oförbehållsamt yttrande,
astän insändt, borde man, tänkte Minerva, ic)
ce dröja att amvärda sig till nytta. — Hennes.
ord- eller hälftenbrukare slog derföre genast
app en vältalig och rörande harang om Afton-
oladets obarmherrtighet, att icke vilja tillåta
Bondeståndet att af egen säd tillverka sitt be-
hof af bränvin för sig sjelfva, och drank för
TT Rh
ee ooo MF Fm EM I I 2 sn