hud YTTERLIGARE OM ALLMOGENS BELÄ GENHET OCH JUSTIT. MINISTERN3 BERÄTTELSE. En insänd artikel uti N:o 26 af detta bla för den 1 Febrvari, under rubrik: Statstidnin gen och Herr Justitie Statsministerns Lo. rättelse, har för Svenska Minerva varit e högst välkommen anledming att riktigt upplå honungsläpperna åt Svenska allmogen, samt ljufliga ord underrätta folket om den oförrä och srmädelse, som genom mämnde artikel till fogats det af Aftonbladet. Dem stora masse af rikets shettdragande jerdbrakere, som azear ifrån den sidan aeses tjenlig, blott så vidt de kan föda och försvara en mäktig byråkrat! har nu blifvit i högsta måtto vördnadsvärd Minervas mun, och den största loyautå för de suveräsa folket, en fras som annars af henna aldrig nämses utan håslöjs, kurtiseras och sme kes nu, för att visa, huru illa Aftenbladet ge gom eit sant ord behandlat detsamma Visser ligen förbigår Minerva att upptaga det egentli go hufvudföremålet för artikela i Aftombladet som var att visa irkonseqvensen emellan d slutsatser, Statstidningen hade dragitaf Justitie. StatsMinistermas embetsberättelse, som å ena sidar blifvit at Stetstiduingen sjelf stämplad såsom otillförlilig, medan å den andra vigten af de deruii innefattade upplysningar blifvit särdele; högt uppskattad. Huru det kan stå tillsammans att om pämnde berättelse först påstå, att siffran skall gifva utslogst i de ämnen, hvarom berättelsen hanrdlar, och att för den aritmetiska bevisningen måste alla andra argumenter falla, samt straxt derpå, att Justitie-Ministerns berättelse icke kan eller bör hafva till föremål att: förfäkta några ståndsklassers företräden i tillväxande förmögenhet på en annan ståndsklass bekostnad , samt derefter å ryo företaga sig att afgöra samma opinionsstrid, härom säger Minerva väl icke ett enda erd. Men deremot her hon i den insäsada artikelns reflexioner funnit ett kört tillfälle låta sin jordbrukare röra på sig till allmogens fromma. (Minervas läsare torde mogsamt minnas, stt Minerva håller en jordbrukare, hemma i Götha Rike, på stat, för att stiga fram såsom bulvan med sådena artiklar, hvilka hon har någon betänklighst att låta gå under hennes egan firma.) Skada blott att Minervag mark är en så ofruktsam jord att plöja! Insändaren i det förutnämnda N:o 26 hä de nemligen såsom motsats till den Jycka för landet, och det bevis på Svenska allmogens välstånd, som Statstidningen förespeglat uti de, fasta egeudomarnes öfvergående ifrån ståndsperI sonsklassen i allmogens händer, framkastat en! unrmärkning om allmogens intellektuella fattigdom, såsom så allmänt känd och vid Bilisdasarne på ett så beklagligt sätt dokumenierad, i synnerhet genom den bekanta reservationsscenen tryckfrihetsfrågan 1829, och förbindelserna vill yoteringen om denna fråga, förhandlingarna i bränvinsbränningsfrågan, m. m. att man utan sfverdrift kunde påstå, det ståndet från denna: synpuakt betraktadt, lider den för ett konstituionelit semhälle, olyckligaste af alla brister. I tt så starkt och oförbehållsamt yttrande, astän insändt, borde man, tänkte Minerva, ic) ce dröja att amvärda sig till nytta. — Hennes. ordeller hälftenbrukare slog derföre genast app en vältalig och rörande harang om Aftonoladets obarmherrtighet, att icke vilja tillåta Bondeståndet att af egen säd tillverka sitt behof af bränvin för sig sjelfva, och drank för TT Rh ee ooo MF Fm EM I I 2 sn