det aldra ringaste att vinma vid äfven det min-
sta försök alt understödja Tories, eiler att icke
lägga hinder i vägen for dem; fiendtligheten emel-
lar de båda partierna vore evig och outplånlig,
ty den hade slagit rötter icke mindre djupt i
grundsatserne än i känslan. Torriess herraväl-
de vore icke grusdedt på någonting annat än
allt sådant, som är föråidradt, ruttet och för-
derfvsdt i nationen. — Melbourneska ministerens
interesse lage just i fortskridaade reform, Toriess
deremot just i motsatt rigtning. Detta ensamt
vore tillräckligt för de radikale att krafifullt
understödja regeringen och att blott med leds-
nad ech moivilja uppträda i opposition emot
benne, i fall det blefve nödvändigt. Men re-
formeraes sak vore alltid em högre sak än mini-
stårens sek, och de radikale skulle derföre icke
fråga efter, om de komme i kollision med Toriss
ensammo, eller på ex gång med Whnigs och
Torries, blott refermerne ginge framåt. Om mi-
nisteren uppriktigt och nitiskt ville befordra re-
formersa, så skulle hon icke kunna finra bättre
kampar tör sin sak ån radikalerne.
Hr Vard, bekant såsom försie upphofsman-
nen till appropriations-klausaln i Irländska ti-
ondsbilles, föresleg skålen: rättvisa åt Ir-
land, på hvilken toast följde flera andra, hvil-
ka hade afseende på hufvudföremålen för re-
fermpartiets sträfvanden.