banken, utan båda såsom en, och kunde e erinra sig hvilkendera hen passerat. Vid sjö kortets framhbafrande ieför Krigs-Rätten visad sig båda bantkerae sammanlagde. Rörande Dog gers bank hänvisade E. aktor till sjökortet hvaraf upplystes att denne bark låg för mycke vester om kursen, men att E passerat dess N Ö. ända. På aktors fråga om kursens läge til Liila Fiskarebanken, genmälte E. att han e gått ut att söka bankar, och att kursen synte: af sjökortet. Krigs Rätten upplyste nu, at denna bank låg tätt under Norsks kusten, mer aktor anmärkte att dem å hans kert låg inmanför Jutska refvet. Om E. vid ialoppet til Kattegat valt den djupare eller grundare sidan, förmente ban aktor kunne fiena af sjökortet och då detta förelades, befanns att strandvingen skett, just då zorra kanten af jutska refvet varit enligt räkning passerad. På aktors fråga hvarföre E. angjorde Holmen på Jutland och icke häldre Lindesnäs i Norge, trodde sig E. redan hafva svarat, men anmärkte dock att han under den kerta seglingen af ett par dagar i Nordsjön, ej ansåg mödigt kontiderera de eljest möjliga missräkningarne at de 20 till 30 minuter, raan torde befinna sig ost eller sydest oem räkningen. Aktor ammärkte härvid att E. genorm denna konmsideration senmolikt undvikit strandningen, och att han just då befamn sig 30 minuter från land efter egen rapportered räkning; men E. invände att Nerdvestvinden räckt blott ett halft dygn, oeh aft han derföre ej hade skäl att frukta strömsättningen. Härefter fick Sekondlöjtnanten Arvid Jakeb Jägersköld företräde, för hvars förhör vi nästa gång skela redogöra.