ROBERT WACE. Det är bekant, att åtskilliga af Frankrike nyare litteratörer börjat på sista åren med ser deles flit ur dammet framdraga de rika skatte för historier eller den sköna litteraturen, hvilx i sekler legat begrafna i de stora bibliotekern inom landet. Sålunda har efterhand der en semlingen ef:er den andra af reliker från d Nordfransyska conteurernas och? romancierer nas eller de sydhgare troubadourernas ti skådat dagsljuset, de gamla krönikorna måst öp na sina igengrodda permlås, och en mängd a arkiver till upplysande af vissa epoker utaflan dets äldsta och äldre historia eller vissa märk värdiga personnager, sem spelat en roll der: blifvit ailmängjorda; och framliggaadet af dess mer eller mindre kuriösa fynd fortgår, såsom a bibliografierne synes, med hvarje dag. Blanc de märkvärdigaste ålderdomslereningar, som pi detta sätt ändtligen kommit att räddas ur glömskar, kan man med skäl räkna den såkallade ?Romean de Brut, sammanskrifven af den bekante Anglo-Normanska poeten från tolf: seklet, Robert Wace, af hvilken roman? först: tomen förlidne år blifvit efter handskrifter i Pa risiska bibliotekerna för första gången utgifver af Le BReux de Lincy, i Rouen. Några korts notiser om nämnde romancier och hans arbeten torde, icke sakna ett intresse äfven hos våra läsare. Robert Wace, eller som han äfven skrifves, Vaice, Vistace,: Gace, Gasse,. var bördig från ön Jersey utanför Normandie, och således uadersåte .under hertigarne af Normandie, allt sedan Wilhelm Eröfrareu tillika Konmrungar af England. Man känner icke med visshet hans födelseår, men efter all anledning infaller det inom de första dekaderna af 1100-talet. Han studerade först i det för sina skolor då för tiden beprisade Caen, i hans fädernesland Normandie, men fulländade sin bildning i Frankrike, troligen i Paris. År 1160 hade han färdig sin bekanta Roman de Rou, en historia i sextontusende verser om Bou eller Rollo, förste hertigen af Normandie, den äfvenledes genom våra gamla sagor så frejdade GångeRoli, och om hans efterträdare. Han dedicerade detta arbete till då regerande hertigen af Normandie, Konung Henrik den Andra i Engleud, och blef derför af honom belönad med ett prebende vid Bayeux domkyrka. Ehuru detta var ett ganska godt brödstycke, tyckes poeten likväl icke varit alldeles belåten dermed, att sluta af något ställe i hans arbeten, der han klagar öfver hur litet han blifvit vedergälld för hvad han gjort för den Engelska dynastiens ära. Ett biskopsdöme hade troligen i hans tanka icke varit mer än en lagom belöning derför, imedlertid lade han sitt bufvud till hvila utan biskopsmössa i London kring år 1184, Bland hans skrifterintaga le Roman de Rou och le Roman de Brut, denna sednare liksom den förra innehållande öfver sextontusen verser och likaledes egnad att bevara åt minnet Englands ära, första rummet; utom dessa arbeten har