ROBERT WACE.
Det är bekant, att åtskilliga af Frankrike
nyare litteratörer börjat på sista åren med ser
deles flit ur dammet framdraga de rika skatte
för historier eller den sköna litteraturen, hvilx
i sekler legat begrafna i de stora bibliotekern
inom landet. Sålunda har efterhand der en
semlingen ef:er den andra af reliker från d
Nordfransyska conteurernas och? romancierer
nas eller de sydhgare troubadourernas ti
skådat dagsljuset, de gamla krönikorna måst öp
na sina igengrodda permlås, och en mängd a
arkiver till upplysande af vissa epoker utaflan
dets äldsta och äldre historia eller vissa märk
värdiga personnager, sem spelat en roll der:
blifvit ailmängjorda; och framliggaadet af dess
mer eller mindre kuriösa fynd fortgår, såsom a
bibliografierne synes, med hvarje dag. Blanc
de märkvärdigaste ålderdomslereningar, som pi
detta sätt ändtligen kommit att räddas ur glöm-
skar, kan man med skäl räkna den såkallade
?Romean de Brut, sammanskrifven af den be-
kante Anglo-Normanska poeten från tolf:
seklet, Robert Wace, af hvilken roman? först:
tomen förlidne år blifvit efter handskrifter i Pa
risiska bibliotekerna för första gången utgifver
af Le BReux de Lincy, i Rouen. Några korts
notiser om nämnde romancier och hans arbeten
torde, icke sakna ett intresse äfven hos våra
läsare.
Robert Wace, eller som han äfven skrifves,
Vaice, Vistace,: Gace, Gasse,. var bördig från
ön Jersey utanför Normandie, och således ua-
dersåte .under hertigarne af Normandie, allt
sedan Wilhelm Eröfrareu tillika Konmrungar af
England. Man känner icke med visshet hans
födelseår, men efter all anledning infaller det
inom de första dekaderna af 1100-talet. Han
studerade först i det för sina skolor då för ti-
den beprisade Caen, i hans fädernesland Nor-
mandie, men fulländade sin bildning i Frank-
rike, troligen i Paris. År 1160 hade han fär-
dig sin bekanta Roman de Rou, en historia
i sextontusende verser om Bou eller Rollo, förste
hertigen af Normandie, den äfvenledes genom
våra gamla sagor så frejdade GångeRoli, och
om hans efterträdare. Han dedicerade detta ar-
bete till då regerande hertigen af Normandie,
Konung Henrik den Andra i Engleud, och blef
derför af honom belönad med ett prebende vid
Bayeux domkyrka. Ehuru detta var ett ganska
godt brödstycke, tyckes poeten likväl icke varit
alldeles belåten dermed, att sluta af något ställe
i hans arbeten, der han klagar öfver hur litet
han blifvit vedergälld för hvad han gjort för den
Engelska dynastiens ära. Ett biskopsdöme
hade troligen i hans tanka icke varit mer
än en lagom belöning derför, imedlertid lade
han sitt bufvud till hvila utan biskopsmössa i
London kring år 1184,
Bland hans skrifterintaga le Roman de Rou
och le Roman de Brut, denna sednare liksom
den förra innehållande öfver sextontusen verser
och likaledes egnad att bevara åt minnet Eng-
lands ära, första rummet; utom dessa arbeten har