alUlilg, ve sdÄÅÄJPPMoooooooooooo ro MM straff. för verkliga förbrytelser. Långt ifrån att vår strafllag är begriplig för menige man består den tvärtom af spridda lagbud, hvilkas tillämpning ofta sätter lagskiparn i förtviflan, och gör domarens utslag till terningkast, och hvilka så mycket mindre kunna begripas af menige man, som deras mening ofta döljer sig för den lagfarnes alfvarligaste forskning. Hvad straffinrättningarne angår, så kan väl på dem ännu med fog lämpas Upsalafakultetens yttrande , att de snarare äro vaxelundervisningsskolor för förbrytelser än förbättringsarstalter, men Justitiedepartemextet har dock uppiyst, att de med måttlig bekosinad kusna bringas 1 det stånd förslagets verkställande fordrar. Äfven under förutsättaing af den pya lagstiftnivgens mindre fullkomlighet, behöfver man ändock icke frukta att förlora vid dess antagande. Kommiticea afstyrker derföre premiers u!sättande, och iberopar Justtiedepartementets i dess hemställan framställde yttrande: att verket icke är fullkomligt e!ler felfritt, bör hka lika hbtet betviflas, som att det aldrig blifver fullkomligt, samt att, um detta än tänktes omöjligt, de rättslärdes omdömen ändock skulle blifva ganska stridiga. Att lagar, sammanflickade af den skärt hvarje enskild lemnar, blifva ofullkomligsre än de, som utgifvas af en enda understödd af lagkunnigas råd, är otvifvelsktigt, och ett stort antal anmärkningar framkallade så att säga, gerom drifhusvärma, skulle äfven lätt kunna förstöra enheten och harmonien i det hela. Premier äro för detia förslag flera gån: ger usatte, ech genom utbjudande af nya, torde man vid 9:e (nästkommande) Storthing fiura sig lika aflsgsen från målet som förut vid 7:e eller 8.e. Dessutom har kriminsl-lagstiftningen på de sednare åren gjort stora framsteg. Man har nu i dette fack en rik litteratur att bygga på, och man skulle således gå tillbaka om man med premier sökte framkalla vetenskpliga recensioner. Ett annat medel återstår, långt säkrare än det föreslagna: Erfarenheten; och dennas användande fordrar att ju förr dess hel!re bringa det långa och förberedda arbetet till slut. Att man bättre bygger på en sådan erfarenhet än på teorien, visar Beyerska kriminal-lagens öde; oaktadt tvenane gånger omarbetad af Europas berömdaste kriminalister, Kleroschrod och Feuerbach, och underkastad en grundlig pröfning förr äv den 1813 antogs, har den likväl sedermera måst uadergå en mängd förändringar. Redan 1822 utkom ett nytt utkast, och 1831 är äfven ett dylikt utgifvet. Sättet att å Storthinget tili sluteligt antagande granska ifrågavaradde förslag är ett svårlöst problem och flera förslag hafva blifvit väckta. Det är tydligt, att ett så vigtigt och vidt omfattande mål ej kan behandlas hka med mindre vigtiga, mindre vidlyftiga, och ringare politiska och juridiska kuuskaper fordrande ärender. Kommittgen har enstämmigt varit af den tanka , att en kemmission af Storthingets egna medlemmar borde nedsättas, för att inom nästa Storthing förbereda saken. Man har invändt att ett föjande Storihing ej är förpligtadt taga notis om det, som, mellan Storthingen, af ett iöregående Sterthings medlemmar är tillvägabragt ; men man måst; medgifva att denna invändning träffar äfven de af Storihingets egna medlemmar efter uppdrag utförde arbeten, sarst att frågan ej är af hvem förberedelsen och betinkandet äro frambragte, utan huruvida de äro ändamålsenlige. Deremot har inom kommiteen stridighet yppat sig om huruvida kommissionen borde oizedelbart utnämnas af Storthinget, eller gecom anmodan till regeringen. För den sednare meningen anfördes; att då förslaget är. geaom regeringens försorg utarbetadt, det äfven vore i sin ordning att det af regeringen förberesdes; att man eljest kunde tå två förslag framlagda iör thinget; att regeringen bäst kunde välja; ait Storthingets verksamhet upphör med samlingstiden, och att den derföre ej kan sträcka sig längre, samt att man ingen säkerhet hade att förslaget verkligen af kommissionen ordnades och framlades. Pluraliteten bestimde Sig för första åsigten, på följande grunder: Regeringen har juitiativet och sanktionen , men åt nationalrepresentatiopen , såsom beslutande, tillkommer förberedelserna ; exa maktens förberedelser göra ej kontrollerande förberedelser öfverflödiga, och om man skul!e medgifva kontrollen ät den som skell kontrolleras, samt således öfverlemna förberedelserna åt :ezeringen, så tvingades Stortbinget att antinge. -ntaga förslaget utan granskning,