trosbekännelse stridande grundsatser. Efter hvil
ken examens undergående, som slutades me
den frågan: Om det ej är en skyldighet fö
en i församlingens tjenst antagen lärare attned
lägga embetet, om han fallit på tankar och lä
rosatser, som hufvudsakligen strida emot. de
antagna och på Guds ord, efter oförfalska
mening, hvilande lärobegrepp om syndiga men
niskors frälsning och saliggörelse af Guds nå
och den förlossning, som i Jesu Christo sked
är?? och sedan Tybeck svarat: Om s
befalles, nmedlägger jag gerna embetet, oci
är säker, att ingen vederlägger mina skrif
ters innehåll, Kensistorium, genom utslag a
den påföljande 15 April, pröfvade, att Tybec
borde ifrån Läro-Embetet vid vår Församlin
och thy åtföljande rättigheter varda skiljd,
hvilket Utslag, utan afseende på Tybeeks der
öfver anförda Besvär, af Kongl. Maj:t stadfå
stades den 30 Julii 1818, hvarpå Tybeek ds
31 derpå följande Augusti ifrån Prest-Embete
skiljdes. — Tybeck har sedermera varit för fle-
ra sina Skrifter aktionerad, men alltid — såson
m. m. laicus — blifvit ef Juryn frikänd. —
Man skulle kunna förmoda, att en för sin Lä
ra så af hela sin själ lefvande och ifrande mar
skulle för cem, som voro i religiöst hänseende
af olika tänkesatt med honom, vara besvärlig
och otålsam. För ingen del! Refer., som bå
de muundtligen och skriftligen tagit sig fri-
heten opponera sig mot Tybecks utfall mo
Lusher, har alltid af honom blitvit med väl-
vilja, fastän med värma, besvarad, likväl utar
att någomdera fann sig i minsta mån vedserlagd
— Men det var icke allenast i religiösa, utan
ock i nästan hvilka andra samtal som helst,
som Tybeck var underhå!lande. Han sökte til
sednaste åren följa med sin tid, ech resonnera-
de gerna om hvad han läst. — Tybecks lilla,
ovanligt magra och gulbleka figur upplystes a
de svarta tihdrande ögonen, som spridde den
klaraste och behagligaste dag öfver hela hans
själfulla, liksowa sprittande, väsende, — och
Ref. som för 24 år sedan lärde först personli-
sen känna den märkvärdige mannen, vet sig
sällan hafva varit i sällskap med någon älsk-
värdare och interessantare person.
(Samlaren.)