ökat sig, sedan Norge erkållit och utvecklat a
från Danmarks så alldeles afvikande statsfö
fattning. Mellan Sverige och Norge har så rir
ga vetenskaplig vexelverkan ägt rum, att ms
med feg kan påstå, att dessa länder äro f
hvarandra mera främmande, än hvardera af de
för Tyskland eller Frankrike. Från inländska rätt:
lärde åter kan ej stort väntas; de flesta andlig
krafter äro så upptagna af statens ljemst, a
föga eller ingen tid är öfrig för vetenskaperna:
och den inskränkta publikem lemnar ingen ui
väg att sysselsätta sig med vetenskaperne gåso!
näringsfång. Dessutom hafva redan anmärknin
gar inkommit från alla dem, af hvilka sådan
med skäl kunna förväntas, och om icke hvarj
af dessa omfatta hela förslaget, lemna de doc
semmanlagda kneppast någon del opröfvad
hvarförutan man ej bör befara att ju dessa an
märkningar fortsättes så länge företaget änn:
står öppet för ventilation.
Den Kongl. skrifvelson säger att den före
slagna, nästan totala reformen af en sedan sekle
existerande lagstiftning, ej bör företagas ua
största varsamhet, och erinrar att förslaget
om än i närvarande ögonblick bygdt på riktig
grundsatser , hkväl kunde befinnas innehålla
skadliga och för det allmännas väl förderflig
bestämmelser. Häåraf kunde mean sluta, at
första frågan vore; huruvida lagförslaget må an
ses I det hela Jforkastligt. Vore detta huf
vudfrågan, så måste man erkänna att denn
varit umderkastad en pröfning, nemligen af ju-
ridiska fakulteten i Upsala, som förkastat syste-
nets duglighet för det närvarande, och sålunds
bestämt att med kriminallagstiftningen i Sve-
rige det bör förölifva vid det gamla. Men
Norge är behotfvet af en ny kriminallag gif-
vet, och en ny lagstiftning dessutom i grundla-
sen påbjuden; der kan aet adtså icke för-
olifva vid det gamla. Det närvarande förslaget
nåste antagas eller ett nytt utarbetas. Det sed-
vare skulle medföra ny tidspillan, mya utgifter,
tan någon säkerhet att man derigerom kom-
nit målet närmare.
(Slutet följer.)