utan de förskansa sig i stället bakom det vic
första betraktandet onekligen starkare påståendet.
att instruktionen saknar all kraft och verkar, och
är blott ett projekt, hvilket aldrig antagit torm
af lag. Sådant tro mina värda motparter he-
visas, förnämligast deraf, att ordet projekt i-
genfinnes på ifrågavsrande handling och att den-
samma ej är försedd med presentatum eller an-
tecknad i K-ngl. Hofstallets Diarium. Jag be-
höfve: ej slosa många ord till svar på dessa an-
märkningar. Främst på det papper, hvarå in-
struktionen, eller likgodt projektet till instruk-
tionen, är skrifven, står tydhgen att läsa: Gil-
las till efterlefnad M. Brahe. Om men nu,
med bibehål ande af det för motparterna så vig-
tiga ordet projekt, will fullständigt defioiera
denna handling, så kommer den na!urligtvis att
heta: ett tull efterlefnad gilladt projekt til
instruetion. Detta är något helt anmat, än
blow och bart ett projekt till iastruktion, så-
som mina motparter förkunna. Hvad en un-
derordnad tjeasteman prejekterar eller föreslår
till förmannev, källas för den förres råkning
projekt eller förslag, men samma stund det
godkännes eller gillas af förmannen, så upphöjes
det till dennes mening, och det projekterade el-
ler föreslagna blir nu något som gäller. Så må-
ste ock ett af vedecbörande gilladt projekt till
instruktion innebära alldeles detsamma, som
blotta ordet instruktion. Detta är så klart och
för öfrigt af erfarenheten så tillräckligem inhem-
tadt, att icke ens någon skymt af tvekan borde
kunna uppstå. Dea anmärkta omständigheten,
ait instruktionen ej blifvit utrustad med prxsen-
tatum eller omnämnd i Stallets Diarium, är än-
nu obetydligare, och försöket att derpå grunda
densammas ogillande, måste jag till det minsta
kalla fåviskt. Instruktionens 2 4., som met-
parterne i detta hänseende åberopa, föreskrifver:
att alla till Kongl. Hofstall-Koutoret hörande
rakenskaper, ankommande bref och handlingar,
böra vid ansvar hållas i behörig ordning samt
Diarier deröfver upprättas. Kongl. Moaj:ts sam!
Publike Verkens kungörelser och förordningar
iabindas och förblifva vid Kontoret. — Härvid
får jag till en början erinra, att stadgandet ej
är tillämpligt på sjelfva instruktionen, enär det-
samma ej förut fsnos till, utan med den till-
kom. Vidare kan anmärkeas, att instruktionen,
såsom varande en handling af likhet med kun-
görelse, förordniug m. fl. ej behöfde intagas i
Diarium, heldst den icke åtföljdes af särskild
skrifvelse, och att det icke fiaones bestämdt hvad
slags ansvar bör följa på försummad anteck-
mng af en handling. Att en sådan, oaktadt
den i sin fullständighet finnes i behåll, skulle
vara utan all kraft och verkan, derföre att en
kort rubrik på densamma saknas i ett Diarium,
det är så orimligt, att det knappast borde kun-
na tänkas. Emellertid vore kanhända mången
beiåten med en sådan förnuftig lag, som den
motparterne velat st.fia, ty liten glömska blott
hos Registratern, och vid nödiga tillfällen slup-
pe man ifrån obehagliga papper.
Hvad jag uu haft äran anföra, torde mer än
behöfligt ådagalägga, att icke sdet ringaste afse-
ende kan fösias å motparternas yrkande, att in-
struktioner ej är förbindande. Det måste i
sanning förundra, att mina motparter, hvil-
ka tala för Kongl. IHofstallet, hvaröfver H.
Ex. m. m. Herr Grefre BRAHE är högsta
styresman, sälla så litet värde på en hand-
ling, som bär Hans Excellences egenhändiga
påskrift om giltighet. Jag förmodar dock att
de i sin brydsamma belägenhet icke så noga be-
tänkt denna förnärmelse för Högste Embets-
mannen inom Konungens Hof, och att så väl
ds vid lugnare eftersinnande, som äfven Fans
Excellence sjelf, i fall han derom får kännedom,
skola hålla mig räkning för bekämpandet af dy-
lika angrepp, tvilka tillåfventyrs kunde hos per-
soner af ömlå 13 hederskänsla framkalla min-
dre angenärna oudömen. N
Motsidan har vidare påstått, att då jag tilla-
des räv i likbet med Kronans redogörare att
ernålla afskrifoing, följde deraf, att jag äfven,
å sätt de åro skyldige enligt Kongl. Kungö-
celsen al ö. 8 Sept. 1824, skulle utkräfva mi-
na fordringar inom året näst efter det, hvarun-
ler desarima tillkommit. Hvem annan än mi-
a motparier förmår göra denna slutledning? 1
vögstberörde Kungörelse är det fråge om for-
dran hos Stalen, men till mig står Konrungens
Hofstal! i skuld, och detta har icke med Sta-
jen annorluuda att skaffa, än att fvurage-ansla-
set till hästarnes utfodring deritrån utgår. För
HS -
sfrigt äro dess räkenskaper helt och hållet af-
slida fana os ss oo ans ARMh hs Dt JE STON