ollid AA URURL VI CIAM: Je VIiSOoL Rdu Iäc tycka som Rec. äfven påstår, att bond jemn lifsbergning, hafva de fleste arbetare i ht la Sverge, om förtjensters hela facit rätt upr summeras? — Må hvem som behagar låia s förevisas Svenska allmogens bouppteckning: il och skuldregister, och mig lyster att veta oi fl nybyggaren i Lappland ej relaift får likaså myc I ket för sig och sin höst, under malmforslinger som Sverg:s ofrige invånare erhålla för sin mödor. — Men antagom ändock, att jag ha orätt, och låt då (för att pröfva mina satse sj utse och utsyna de dugligaste trakter som fin nas i Lappland till nybyggesanläggningar, oc I kungör sedan, i hela Sverge, att de menniskor I som kunna dokumentera sig vara dugligt folk oc lega nog medel till första bosättningen, få intaga bebygga och disponera ofvanbesagde utsyninga såsom sin framtida egendom. Låt dem ocks derjemte få veta att skogen af dem får använda till kol eller kolnad, förutsatt nemligen att af nämare och redbara betalare finnes der å or ten, och om derefier Lappland kommer att li da brist på kolved, transportmedel, och arbets folk, så skall jag erkänna mig hafva försumma en tillbörlig korrekturläsning på mina tankar. Min benägne Rec. har föreslagit malmen: transporterande, på rällvägar till stranden fö att der, såsom räämne försäljss, och äfven jag tror att detta kan ske i sinom tid; men icke ännu (Vi äro således återigen skiljaktiga blot i maneret.) Så länge Lappland är så gles befolkadt som nu; och så länge Bergsrörelser derstädes är anlingen allsingen eller ganska ringa, så kunna rällvägsanläggningar svårligen blot underhålla sig sjelfva, än mindre gifva någon ränta. — Men anlägg först en tillbörlig mängd utaf jernverk, och bedrif dem förståndigt, så att landets bebyggande och edling blir en följd derutaf, och anlägg derjemte, så småningom, vanliga landsvägar ifrån Gellivare och Ruotivare till den för bådas transporter gemensamma föreniugspunkten vid Storbacken; (som är den högst upp i Stora Luleå Elf belägna lastageplatsen.) Glöm också ej att vid dessa vägbyggnader tänka på framtiden; och anlägg derföre landsvägarne så att de ej löpa öfver utan omkring höjderna. Fastän väglängden på det sättet ökas, vinnes dock sålunda den större fördelen af ena jemn sluttning ifrån malmbergen nedåt Steubacken. Om landsvägarne så anläggas, skola vanliga foror, på vanligt sätt, å dem kunna föras, så väl om sommarn som ock, serdeles vintertiden, då snön och kölden, i Sverge, bygga mångfaldiga rallvägar för godt köp. — Men om och när malmafsättningen sedermera blir så stor att vanliga transportmedel ej äro tillräckliga, förvandla då de nyssnämnde landsvägarne till rällvägar, och låt sedan kom-. mersen gå alt hvad tyget tål. Or då malmen bättre bär sin iransport tll kusten och till England, o. s. v., och således fördelaktigare kan säljas som råämne, än som förädlad vara, — Från ett land som Sverge, hvilket har öf rerflöd på strömfall, skogar och arbetare — ;å bevisar just detta antingen att råämnet finnes för stor myckenhet för att, i sitt hemland, tunna förädlas — och då bör exporten tillåtas, — eller ock äro de inhemska förädlingsverken å oriktigt anlagda ech så illa admisistrerade att le fördenskull ej kunna täfla med utlänningen ch då böra deras loja och okunniga egare deto mindre skyddas, både på allmänhetens och nskiidtas bekostnad, som just detta skydd I vilket merändels ar ett obilligt undantag från öraufiig lag, gör den sömnige oduglingen änu sömnigare, och förhindrar den idoga arbetaen ifrån planmässig verksamhet så länge au den lordiska — vinterkölden omsider isar äfven ans sinne. — Hrad jag nu sagt rörande mel rens förädling eller fria försäljning, torde ock älla em tackjernstillverkningen och den fria andeln med denna vara, — åtminstone i Norrind, der gamla privilegier ej ännu, så mycket om annorstädes, ligga. i vägen. Nog kunde j an der åtminstore tillåta fri handel med både n alm och tackjern, serdeles i Norrbotten, för! S S f o o o i t såmedelst, på samma gång, uppmuntra den. erstädes högst mnytiiga (och kanske omsider ödvändiga) bergsrörelsen, och tillika, i smått, er äfven få pröfva den fria handelns inbillade ådor. — — Jag tror ej, (och vill icke tro) å rätt många omöjligheter. Derföre är jag 8 1erepdels glad och leker med verlden, — r ock stundom på allvar. På allvar tor jag ckså att Lappska bergsrörelsen bör drifvas ger a