ollid AA URURL VI CIAM: Je VIiSOoL Rdu Iäc
tycka som Rec. äfven påstår, att bond
jemn lifsbergning, hafva de fleste arbetare i ht
la Sverge, om förtjensters hela facit rätt upr
summeras? — Må hvem som behagar låia s
förevisas Svenska allmogens bouppteckning:
il och skuldregister, och mig lyster att veta oi
fl nybyggaren i Lappland ej relaift får likaså myc
I ket för sig och sin höst, under malmforslinger
som Sverg:s ofrige invånare erhålla för sin
mödor. — Men antagom ändock, att jag ha
orätt, och låt då (för att pröfva mina satse
sj utse och utsyna de dugligaste trakter som fin
nas i Lappland till nybyggesanläggningar, oc
I kungör sedan, i hela Sverge, att de menniskor
I som kunna dokumentera sig vara dugligt folk oc
lega nog medel till första bosättningen, få intaga
bebygga och disponera ofvanbesagde utsyninga
såsom sin framtida egendom. Låt dem ocks
derjemte få veta att skogen af dem får använda
till kol eller kolnad, förutsatt nemligen att af
nämare och redbara betalare finnes der å or
ten, och om derefier Lappland kommer att li
da brist på kolved, transportmedel, och arbets
folk, så skall jag erkänna mig hafva försumma
en tillbörlig korrekturläsning på mina tankar.
Min benägne Rec. har föreslagit malmen:
transporterande, på rällvägar till stranden fö
att der, såsom räämne försäljss, och äfven jag
tror att detta kan ske i sinom tid; men icke
ännu (Vi äro således återigen skiljaktiga blot
i maneret.) Så länge Lappland är så gles
befolkadt som nu; och så länge Bergsrörelser
derstädes är anlingen allsingen eller ganska rin-
ga, så kunna rällvägsanläggningar svårligen blot
underhålla sig sjelfva, än mindre gifva någon
ränta. — Men anlägg först en tillbörlig mängd
utaf jernverk, och bedrif dem förståndigt, så
att landets bebyggande och edling blir en följd
derutaf, och anlägg derjemte, så småningom,
vanliga landsvägar ifrån Gellivare och Ruoti-
vare till den för bådas transporter gemensamma
föreniugspunkten vid Storbacken; (som är den
högst upp i Stora Luleå Elf belägna lastage-
platsen.) Glöm också ej att vid dessa vägbygg-
nader tänka på framtiden; och anlägg derföre
landsvägarne så att de ej löpa öfver utan om-
kring höjderna. Fastän väglängden på det
sättet ökas, vinnes dock sålunda den större för-
delen af ena jemn sluttning ifrån malmbergen
nedåt Steubacken. Om landsvägarne så anläg-
gas, skola vanliga foror, på vanligt sätt, å dem
kunna föras, så väl om sommarn som ock, ser-
deles vintertiden, då snön och kölden, i Sver-
ge, bygga mångfaldiga rallvägar för godt köp.
— Men om och när malmafsättningen seder-
mera blir så stor att vanliga transportmedel ej
äro tillräckliga, förvandla då de nyssnämnde
landsvägarne till rällvägar, och låt sedan kom-.
mersen gå alt hvad tyget tål. Or då malmen
bättre bär sin iransport tll kusten och till
England, o. s. v., och således fördelaktigare
kan säljas som råämne, än som förädlad vara,
— Från ett land som Sverge, hvilket har öf
rerflöd på strömfall, skogar och arbetare —
;å bevisar just detta antingen att råämnet finnes
för stor myckenhet för att, i sitt hemland,
tunna förädlas — och då bör exporten tillåtas,
— eller ock äro de inhemska förädlingsverken
å oriktigt anlagda ech så illa admisistrerade att
le fördenskull ej kunna täfla med utlänningen
ch då böra deras loja och okunniga egare de-
to mindre skyddas, både på allmänhetens och
nskiidtas bekostnad, som just detta skydd I
vilket merändels ar ett obilligt undantag från
öraufiig lag, gör den sömnige oduglingen än-
u sömnigare, och förhindrar den idoga arbeta-
en ifrån planmässig verksamhet så länge au den
lordiska — vinterkölden omsider isar äfven
ans sinne. — Hrad jag nu sagt rörande mel
rens förädling eller fria försäljning, torde ock
älla em tackjernstillverkningen och den fria
andeln med denna vara, — åtminstone i Norr-
ind, der gamla privilegier ej ännu, så mycket
om annorstädes, ligga. i vägen. Nog kunde j
an der åtminstore tillåta fri handel med både n
alm och tackjern, serdeles i Norrbotten, för!
S
S
f
o o o i
t såmedelst, på samma gång, uppmuntra den.
erstädes högst mnytiiga (och kanske omsider
ödvändiga) bergsrörelsen, och tillika, i smått,
er äfven få pröfva den fria handelns inbillade
ådor. — — Jag tror ej, (och vill icke tro)
å rätt många omöjligheter. Derföre är jag 8
1erepdels glad och leker med verlden, — r
ock stundom på allvar. På allvar tor jag
ckså att Lappska bergsrörelsen bör drifvas ge- r
a